Vi har ingen chans längre
Publicerad 2013-02-08
Wennerholm: När NHL-stjärnorna är borta kan vi inte konkurrera
Svensk hockey orkar inte med utvandringen till NHL längre.
Samtidigt har Ryssland, Tjeckien och Finland vunnit på att KHL etablerat sig som en världsliga.
Därför tror jag Sverige får finna sig i att vara strykpojkar i Euro Hockey Tour.
Som mot Tjeckien (0–2) i går.
Alla är överens om att NHL är världens bästa hockeyliga och att KHL är lika särklassig tvåa.
Sedan är det ett rejält hopp till elitserien.
Det märks i turneringar som Oddset Hockey Games.
Sverige har halkat efter och kan inte konkurrera mot de andra stornationerna när inte NHL-spelarna är med.
Det Tjeckien som vann med 2–0 i går hade femton spelare från KHL.
Sverige hade fyra.
I Ryssland spelar samtliga 24 anmälda spelare i KHL och Finland har sju.
Den konkurrensen är för tuff.
Och därför är Sverige en strykpojke i Euro Hockey Tour numera.
NHL är fortfarande drömmen
Tre Kronor har bara vunnit två av sju spelade matcher i säsongens turneringar och båda kom när Mårts hade störst tillgång till de NHL-svenskar som spelade i Europa under lockouten.
Med åtta NHL-spelare i laget slog svenskarna Tjeckien med 4–0 och Finland med 4–1 i Channel One Cup i Moskva.
Nu tvivlar jag på att det blir någon seger ens på hemmaplan här i Malmö.
Ryssland har landat med ett stjärnspäckat lag där i princip hela laget skulle kunna spela i NHL.
Om de velat.
Men de tjänar större pengar och skattar mindre i KHL och stannar hemma.
Tjeckiska spelare har också valt bort NHL för de bättre ekonomiska förutsättningarna i KHL, liksom många finländare.
Men för svenska hockeyspelare är NHL fortfarande den stora drömmen.
Även om de tjänar hälften av vad de skulle göra i Ryssland, så väljer stort sett alla att försöka förverkliga sin NHL-dröm.
Därför spelar det ingen roll att Sverige är världens största talangfabrik just nu.
Inte när det handlar om turneringar som Oddset Hockey Games.
Pär Mårts har inte tillgång till den godispåsen.
Kändes som en tom kyrka
Så vad jag vill komma fram till är att alla förluster i Euro Hockey Tour inte på något sätt speglar hur svensk hockey mår just nu.
Snarare tvärtom.
Det kom bara 5 097 när Malmö hade premiär som arrangör av Oddset Hockey Games.
När jag satt där på pressläktaren kändes det nästan som att sitta i en halvtom kyrka. Det hade garanterat gått att höra någon vända blad i psalmboken.
Så tyst var det emellanåt.
Men att jämföra med de drygt 11 000 som kom för att se Malmö–Asplöven i samma arena några dagar tidigare tycker jag är i elakaste laget.
Då var det gratis inträde.
Hade det varit gratis mot tjeckerna i går hade det säkert varit fullsatt.
Men det är kanske inte så dum idé ens för landslaget.
LHC-kedjan roligast att se
Om Tre Kronors tunga sponsorer skulle betala, säg tre kronor per åskådare, skulle det förmodligen bli en bättre affär än när gårdagskvällens intäkter räknades ihop.
Och definitivt mer liv på läktarna.
Nu var det som om stämningen smittade av sig på laget. Det var tamt och uddlöst och ingen som stod ut och gjorde det där lilla extra.
Roligast och piggast att se var faktiskt Linköpings Pär Arlbrandt som bara fick hoppa in i power play i de två första perioderna och sedan spela för fullt andra halvan sista perioden. Men då var det redan för sent.
Däremot var Linköpings succékedja med Arlbrandt, Carl Söderberg och Simon Hjalmarsson roligast att se när de väl fick spela ihop.
Jag räknar med att de spelar ihop från start mot ryssarna på lördag.