Loui Eriksson: ”Trivs med att inte synas”

Möt vår mest okände storstjärna – Loui Eriksson

helskärm

En världsspelare är i stan.

Men Loui Eriksson, 26, har inga som helst problem att ­röra sig ostört på Stockholms gator.

– Jag trivs ganska bra att hålla en låg profil och inte synas så mycket, säger han.

Sportbladet satte sig ner med Tre Kronors mest okända superstjärna.

Loui Eriksson har under de senaste åren öst in mål och poäng i NHL.

På fyra säsonger han producerat imponerande 278 poäng och är en av de mest respekterade spelarna i världens bästa ishockeyliga.

Många ser honom som en utpräglad målskytt, men faktum är att han har svarat för betydligt fler assist än mål och att Dallas använder honom i alla spelformer.

– Sedan den där säsongen när jag gjorde 36 mål har det varit mycket snack om mitt målskytte. Men jag känner mig väldigt mycket som en tvåvägsspelare. I början när jag kom över hade jag en defensiv roll och sedan har det offensiva kommit av sig själv, säger Loui Eriksson.

Spelat tre VM-turneringar

Trots framgångarna i NHL och trots att han bara de fyra senaste åren spelat tre VM-turneringar och ett OS med Tre ­Kronor är den 26-årige Lerums­killen fortfarande ett okänt namn för den breda allmänheten.

Och när Tre Kronor i går bjöd in den samlade mediekåren till spelarhotellet var det ingen huggsexa kring Dallasforwarden.

– Jag håller fortfarande låg profil, kanske. Dessutom spelar jag i Dallas, ett lag som det inte är så mycket fokusering på i Sverige. En annan sak är att jag stack jag över till Nordamerika som väldigt ung och det har kanske gjort att man har kommit undan det där

”Kommit undan det där”. Du verkar inte ha någonting mot att var en doldis?

– Nej, jag trivs ganska bra med att hålla en låg profil och inte synas så mycket. Självklart är det roligt om någon känner igen mig och när barn kommer fram och vill ha autografer, jag minns ju själv hur det var när jag var liten.

”Bara guld fattas”

Men du är inte avundsjuk på den kändisstatus som exempelvis Zetterberg har?

– Haha, nej, faktiskt inte. Oftast känns det skönt att inte ha den uppmärksamheten. Det är roligt på ett sätt, men det är ändå skönt att kunna gå ut på stan utan att det kommer fram en massa folk.

Har du något mål om att bli välkänd och folkkär?

– Inte direkt. Klart att det är roligt att synas om man vinner eller gör något bra på isen. Och det har gått väldigt bra de senaste åren. Jag har varit med i två VM nu och det har blivit ett brons och ett silver, så det är bara guldet som fattas.

Förutsättningarna för att det ska bli tredje gången gillt för Eriksson är goda. Tre Kronor kommer med det mest namnkunniga laget på många år och har inlett turneringen med två övertygande segrar.

Hyllar Zetterberg

I VM för ett år sedan spelade Loui Eriksson i andrakedjan med Niklas Persson och Robert Nilsson. Det blev bara fyra poäng på nio matcher och Pär Mårts tyckte inte att han fick ut stjärnforwardens fulla potential. Till den här turneringen hade Mårts tidigt bestämt sig för att Loui Eriksson skulle matchas i en förstakedja med bästa tänkbara omgivning.

Pusselbitarna föll på plats när Detroit blev utslaget från Stanley Cup och både Henrik Zetterberg och Johan Franzén tackade ja till VM-spel.

Resultatet blev en svensk superkedja.

– Det sa Mårts direkt, att jag skulle få vara med och spela med bra killar som Zetterberg och Franzén. De är väldigt duktiga på att hitta mig och jag ville gärna få en liknande roll som den jag har i Dallas.

Och ni ser ut att trivas tillsammans.

– Både Zetterberg och Franzén är två världsspelare och det känns som vi har samma tänk. Även om vi inte har spelat så mycket tillsammans känns det redan som vi hittar varandra väldigt bra.

”Hatar att förlora”

Oavsett vem du pratar med finns det ingen som egentligen har ett ont ord att säga om Loui Eriksson. Om nu inte dålig förlorare räknas som en negativ egenskap.

– Jag hatar verkligen och förlora. Det är bara någonting jag har i mig.

Hur dålig förlorare är du?

– Även om jag är med kompisar eller familjen och gör grejer så blir jag så sur när jag förlorar. Det kan handla om allt: bowling, biljard, pingis. Och sällskapsspel är definitivt ingenting för mig, jag blir bara irriterad på sånt.

Har du slagit sönder något?

– Nej, men jag brukar vara irriterade rätt länge, men jag behåller det inom mig. Eller jag kanske tar ut det på något.