"Jag har gått för långt några gånger”

Viktor Fasth om sitt hetlevrade humör på AIK:s träningar

Han hatar att prata om sig själv – men hade gärna blivit rockstjärna.

Ändå är Viktor Fasths favoritsyssla att sitta på en lugn sjö och fiska gäddor.

Sportbladet har utsett dig till den viktigaste personen i din klubb. Hur kommenterar du det?

– Jag ser mig själv som en kugge i hjulet. Vi är ett lag som är beroende av varandra och det är ingen som är större än laget.

Du hatar sjukt mycket att prata om hur viktig du är för AIK, va?

– Ja.

Varför?

– Det finns ingen spelare som är större än sitt lag. Alla är beroende av varandra i omklädningsrummet och på isen, det går inte att vinna en hockeymatch själv för någon spelare – man måste ha hjälp av andra. Det är ett lagspel, ingen individuell sport.

Blir du inte smickrad av snacket som går?

– Nej, jag vet inte... Jag tror det är farligt att ta till sig för mycket av vad som skrivs, både positivt och negativt.

Är det en medveten strategi du bestämde dig för redan inför fjolåret?

– Nej. Det har jag alltid ansett. Jag vet inte hur mycket man kan påpeka det: Hockey är en lagsport. Kolla på ett sånt lag som Boston i NHL, de har inga jättehyperstjärnor, inga bröderna Sedin, men de vinner Stanley Cup ändå.

Ja, de har ju en grym målvakt...

– Ja, men då har de ett försvarsspel framför som hjälper honom oerhört mycket. Man ska inte ta i från Tim Thomas vad han gjorde i slutspelet, som du säger är han en otroligt bra målvakt. Men som målvakt är man oerhört beroende att känna en trygghet av försvaret man har framför sig. Då vågar man spela sitt spel.

”Fiske skön avkoppling”

Du sa till mig en gång att du till och med tycker att all fokus på dig blir respektlöst mot dina lagkamrater. Känner du ofta att det blir så?

– Ja, det tycker jag. Jag tycker det ibland kan bli alldeles för mycket fokus på enskilda spelare, det är ett lagspel.

Du gick från doldis till att få göra väldigt mycket media i fjol. Hur upplever du mediagrejen?

– Det gäller att hålla fokus på det man gör och inte segla i väg. Det är så sporten funkar. Jag ser media mer som ett nödvändigt ont, ursäkta, men det hör ju till serien och ligan i sig. Det är bra att sporten får

publicitet men samtidigt är det inget man får låta sig påverkas av.

Och så gillar du inte att prata om dig själv.

– Nej. Vi vinner som ett lag och förlorar som ett lag.

Så vad vill du prata om?

– Fiske kan vara rätt kul.

Fiske känns som en typisk målvaktsgrej?

– Jag vet inte. Jag tycker det är skön avkoppling. Man tänker inte på så mycket annat än det man gör för stunden.

Är du själv då?

– Jag tycker det är kul att ha med polarna. Då blir det lätt lite hets med lite tävlingar och grejer. Det är oftast naturligt att det blir lite sport av det.

På tal om tävlingar och tävlings-instinkt: Det står på Eliteprospects att du är envis och tjurig på träningar.

– Mmm...

Varför står det så? Det brukar aldrig stå hur spelare är på träningar.

– Jag vet inte. Men det kan nog stämma. Det är något jag försöker jobba med, att tygla mitt humör. Men jag hatar att släppa in mål, det gäller även på träning. Och ibland rinner det över.

Men är det något du behöver tygla?

– Ja. Det har hänt att det har gått för långt och gått ut över lagkamraterna, då är det inte bra.

På deras vader då eller?

– Det är nog mest verbalt. Men oftast är det för att jag är besviken på mig själv, det brukar släppa rätt fort när man klivit av isen.

Berätta om någon gång när det gått för långt.

– Jag och Anton Hedman hade väl några duster i Växjö... Han är också en sån som ger 100 procent på träning och då kan man få ett rapp över armen eller vad som helst när man har blockerat. Så vi rök ihop några gånger.

Blev det slagsmål någon gång?

– Nej. Jag skulle aldrig våga kasta handskarna mot honom...

Musikprofiler på hjälmen

Du har musikprofiler på dina målvaktsmasker. Vad ligger bakom det?

– Jag spelade gitarr när jag var yngre och la av med det när jag var elva-tolv någonting. Under min rehabtid, när jag slet av korsbandet, fanns det plötsligt en massa tid att ta upp gitarrspelandet igen. Då blev det mycket Bob Dylan, Lars Winnerbäck och även Håkan Hellström. Nu har Dylan fått byta plats med Håkan i år, till mångas förtret har jag förstått... Men jag hoppas det går bra ändå.

Fungerade gitarrspelandet som terapi under rehabtiden?

– Det kan man säga. Det är en liten grej för att komma ihåg vad jag har gått igenom för mig själv. Det går i perioder men det är skönt att kunna plocka fram gitarren och spela lite. Fast det är endast för egna öron (skratt)...

Så du hade blivit musiker om det inte vore för hockeyn?

– Ja, alla vill väl bli rockstjärna?

5 SNABBA

Pär Mårts eller Bengt-Åke Gustafsson?

– Jag får säga Pär Mårts, jag har aldrig träffat Bengt-Åke så jag vet inte hur han är.

Europaliga eller elitserien?

– Elitserien. Varför? Det är en gammal klassisk liga...

Crosby eller Ovetjkin?

– Ovetjkin. Det är lite mer köra. Han krigar oerhört hårt på banan, behärskar det mesta, kan smälla på och har bra skott.

Vem vinner elitseriens poängliga?

– Linus Videll. Utanför AIK? Finns många men säg Niklas Olausson då.

Vem tycker du är nyckelspelaren i din klubb?

– Dick Tärnström. Oerhört viktig för laget, både i omklädningsrummet och på isen.