Höglander om sorgen efter systerns bortgång
Publicerad 2017-01-20
"Hade varit kul om hon fick vara med om min framgång"Bara 16 år gammal.
Men Nils Höglander har redan en livstory för en hel bok.
Nu berättar AIK:s nya publikfavorit om uppväxten i Lappland, den udda rädslan inför första träningen och, inte minst, om systerns tragiska bortgång.
– Man trodde inte att det var sant, säger talangen.
Från väg 45 mellan Sorsele och Slagnäs svänger du in på en grusväg. Där väntar ytterligare två mil, genom skogrika och avskilda områden, innan du är framme i Bockträsk.
Ett litet samhälle med ungefär 20 invånare.
84 mil från Stockholm.
Nils Höglanders hemvist.
– Det är en liten håla ute i ingenstans. Det är speciellt att växa upp där, säger Nils och berättar att uppväxten var präglad av jakt, fiske och skoteråkning.
Och hockeykarriären – den inleddes på sjön utanför hemmet.
– Det är inte så många som har tillgång till en sjö att åka skridskor på. Det är där jag tog mina första skär och har lärt mig det mesta egentligen.
Men när Nils blev äldre räckte varken sjön, eller närmaste orten Malå, längre till hockeymässigt.
Han flyttade i stället till Skellefteå för att spela med Clemensnäs HC.
Det var också under den tiden han tvingades uppleva det mörkaste kapitlet i hans liv och som han minns tillbaka på med fasa.
”Hon är en i familjen”
Våren 2012 dog storasystern Tilda, bara 13 år gammal, på grund av att hennes kroppspulsåder plötsligt brast.
– Första tiden var otroligt jobbig. Hon spelade också hockey i Clemensnäs, säger Höglander som minns hur beskedet kom.
– Det var på morgonen som det hände. Jag minns att jag var i skolan och det ringde någon som sa att jag skulle åka till Skellefteå sjukhus. Men det blev direkt ambulans till Umeå för henne och det var där beskedet kom, att hon hade mist livet.
Familjen Höglander var, förstås, i chock.
För Nils var det en overklig känsla.
– Första veckorna… Man trodde inte att det var sant. Vi var tajta. Vi lärde oss åka skridskor tillsammans på sjön i Bockträsk och umgicks mycket med varandra. Det var ju bara vi som var barn i Bockträsk också.
Hur bearbetar du sorgen nu?
– Hon är en i familjen och vi pratar om henne. Det hade varit roligt om hon fått vara med om min framgång nu.
Hur har det påverkat din hockeykarriär?
– Jag minns inte riktigt hur det var just då, men de första veckorna var jobbiga.
Rekordsnabb resa
Mamma Maria har flyttat med Nils till Stockholm, dit flyttlasset gick efter ett år i Timrå, när han i somras kom in på AIK:s hockeygymnasium.
Tanken var att Nils skulle spela med klubbens J18-lag.
Och så blev det – till en början.
Han flyttades snabbt upp till J20-laget och hann bara göra två matcher innan han flyttades upp ännu ett steg:
Till AIK:s a-lag.
När Höglander, då bara 15 år gammal, skulle göra sin första träning med AIK fanns inte bara oron över hur han skulle mäta sig med fullvuxna lagkamrater, utan även en annan gnagande oro:
Hur skulle han hitta till Hovet?
– Det stämmer. Jag var ny i Stockholm då och kunde egentligen bara hitta till ishallen (Ritorp, där juniorerna huserar) och till skolan. Men det löste sig, till slut. Jag fick skjuts av materialaren, skrattar Höglander som sedan fick debutera i allsvenskan den 23 november, i en match mot Almtuna, 15 år gammal.
Spelar gratis
Knappt två månader senare har han nu lyckats charma AIK-publiken med sin respektlösa spelstil.
För trots sin ringa ålder, sina ynka 173 centimeter och 80 kilo, har han både avgjort matcher och tacklat sig in i hemmapublikens hjärtan.
– Jag brukar tänka så här; om du har mycket fart så smäller en tackling hårdare. Jag tror inte att vikten har särskilt stor betydelse, utan det är farten det handlar om.
Du kom bland annat direkt från utvisningsbåset i en match och gav en Almtunaspelare en rejäl propp.
– Den var ganska kaxig. Från bås till bås. Den är jag nöjd med.
På 15 matcher i hockeyallsvenskan har Höglander nu svarat för fem mål och två målgivande passningar.
Men han spelar fortfarande HELT gratis för klubben.
– Jag har inget kontrakt, men det är på gång tror jag. Eller jag vet inte. Men det skulle vara stort att få skriva på sitt första kontrakt, det skulle jag nog aldrig glömma. Då blir hockey som ett jobb, typ.
Vad tänker du om hockeyframtiden?
– Jag vill gå så långt som möjligt. NHL är drömmen. Men det är ingen garanti för att det går bra nu. Jag kan inte tro att jag är bäst i världen, utan jag måste hålla mig på jorden, säger Höglander innan vi avslutar med den givna frågan:
Hur är egentligen omställningen mellan Bockträsk och Stockholm?
– Otroligt stor omställning. Det var stort när jag kom hit till Stockholm. Riktigt stort, säger Höglander innan han tillägger:
– Men blir det för mycket får jag åka upp till Bockträsk när det behövs. Köra skoter och fiska.