Talangen drog till NHL – återvände hem med Stanley Cup-bucklan

”En stor glädjevåg som sköljer genom kroppen”

Han hade kunnat hamna i Luleå och startat uppspel med Roger Åkerström.

I stället står han på toppen av hockeyvärlden efter ett suddenmål av Patrick Kane.

Ett avgörande han aldrig såg.

– Jag var så trött på slutet. Allt handlade om att orka med nästa byte, säger Niklas Hjalmarsson i en intervju om Stanley Cup-succén, big business i NHL och glädjen över att kunna ge tillbaka till sin familj.

Niklas Hjalmarsson har bytt hysterin i Chicago mot ett Russnäs där tempot måste skruvas upp för att ens anses lågt.

I början av juni kantade upp-emot två miljoner människor

gatorna i USA:s tredje största stad för att fira Blackhawks första Stanley Cup-triumf på 49 år.

Sen dess har 23-åringen åkt hem till Sverige, till den småländska idyllen och i går fick han visa upp den berömda vinnarbucklan för fansen i Russnäs.

Golf, fiske och Tunisien

Ledigheten har han tilbringat med golf och fiske på hemma-plan. Dessutom har han semestrat i Tunisien.

Ändå har sommaren varit långtifrån lugn.

Niklas Hjalmarsson har lämnat Chicago Blackhawks för San Jose Sharks.

Och Niklas Hjalmarsson har lämnat San Jose Sharks för Chicago Blackhawks.

Förvirrande – men allt i ett led i NHL:s sällsamma free agent-cirkus där klubbarna får matcha de bud som kommer in på deras spelare.

Trivs ”sjukt, sjukt bra”

– Jag hade precis kommit hem från Tunisien när min agent ringde och sa att San Jose hade lagt ett riktigt bra bud. Jag trivs sjukt, sjukt bra i Chicago och det tog emot att skriva på för ett annat lag. Men Sharks ville verkligen satsa på mig och någonstans måste man se till sig själv. Jag trodde inte att Chicago skulle matcha budet med tanke på vilka problem de har med lönetaket, men när de väl gjorde det blev jag överlycklig. Det visar att klubben verkligen vill satsa på mig, säger Niklas Hjalmarsson.

En lön på 600 000 dollar per år förvandlades på en knapp vecka till 3,5 miljoner dollar.

Och för Hjalmarsson blev bilden av det genomkommersialiserade NHL än mer tydlig.

– Man har ju insett att det bara är business som gäller, ingen lagkänsla och så. Klubbarna är företag snarare än hockeyföreningar och gör sig av med spelare när de kan göra en bra affär. Då får man förstå hur spelarna uppträder mot klubbarna. Jag tror de flesta som fått en sådan deal hade tagit den.

Du höjer din lön med nästan tre miljoner dollar per år. Vad säger du om alla pengar?

– Det är alltid välkommet (skratt). Jag måste trots allt tänka på mig själv och min familjs framtid. Min mamma och pappa har jobbat stenhårt i hela sina liv och jag vill ge tillbaka till dem för allt stöd de gett mig genom åren.

Vad ska du ge dem?

– Det får bli en överraskning. Och det ligger en bit i framtiden. Jag har ju inte fått pengarna än (skratt).

Som hämtad ur en film

Kan du greppa att du redan vunnit Stanley Cup?

– Nej, egentligen inte. Det är bara en stor glädjevåg som sköljer genom kroppen när jag tänker på det. Hela förra säsongen var som hämtad ur en film.

Men du missade ju avgörandet?

– Ja, jag hade precis gått av isen och satt i båset och kollade ner i golvet. Sen såg jag Patrick Kane bli helt galen och började fundera vad han höll på med innan man förstod att det var mål. Det var tur att det inte blev en sjunde match, för det fanns inte mycket krafter kvar?...

Du har gått från att vara relativt okänd till Stanley Cup-mästare på ett par år, men kunde lika väl ha spelat i Luleå nu. Hur har resan varit?

– Jag skrev på för Luleå eftersom jag ville få mer speltid än jag fick i HV 71. Men sen ångrade jag mig och stack över till Chicago eftersom jag kände att steget inte var så stort.

– Att det skulle bli spel i farmarlaget i början var jag inställd på, men under förra säsongen blev jag ordinarie i Blackhawks. Det är otroligt egentligen. Man vet ju aldrig vad som hade hänt om jag stannat i Luleå, men valet känns helt okej i dag...

Men i Sverige är du fortfarande ingen superkändis.

– Och det är så jag vill ha det. Det har varit en del uppståndelse efter vinsten förstås – men jag kommer aldrig att se mig som en stjärna.

– Jag älskar att bara spela hockey och vinna matcher och det kommer jag fortsätta med.