”Folk tror att jag är den där kaxiga typen”
Lucas Elvenes om JVM-drömmen, förutfattade meningar och att växa upp som en Elvenesare
Publicerad 2018-12-29
VICTORIA. Farfar är en legendar i Ängelholm och Rögle.
Pappa och farbror är klubbens mest fruktade radarpar genom alla tider.
Nu är det Lucas Elvenes, 19, som för familjetraditionen vidare:
– Klart att det har varit lite press att växa upp som en Elvenesare, men jag älskar att vara i rampljuset, säger JVM-forwarden.
För ett år sedan blev Lucas Elvenes på ett grymt sätt petad från JVM-truppen i allra sista stund. Ett år senare i Vancouver är Lucas Elvenes en av de offensiva nyckelspelarna i det svenska lag som har inlett turneringen med två segrar. Senast mot Slovakien gjorde Rögleforwarden både mål och assist.
Att Lucas Elvenes trivs med tillvaron går inte att ta miste på.
– Det är verkligen jätteskoj och jag är så nära med så många i det här laget. Mina bästa kompisar är här och varje gång vi träffas har vi lika roligt och så är det underbara coacher också.
Den svenska JVM-historien är fylld av söner till före detta storspelare. Årets upplaga är inget undantag och ett namn som sticker ut lite extra är Lucas Elvenes, vars pappa Stefan har ikon-status i Rögle och även spelade JVM för 30 år sedan.
”Får ögonen på sig tidigt”
Och Elvenes är minst sagt ett efternamn som förpliktar och har en stor plats Rögles historia. Sedan mitten av 60-talet, då Lucas farfar Björn värvades till klubben, har Elvenes varit starkt förknippat med Rögle BK. Björns tre söner spelade i klubben och på senare år är det barnbarnen Ludvig och Lucas som tagit plats.
– Klart att det har varit lite press att växa upp som en Elvenesare. Jag har alltid velat bli lika bra som pappa, om inte bättre. I de tidiga junioråren kände jag lite press, om jag inte gjorde de där målen eller poängen, men nu har jag puttat undan det och fokuserar mer på mig själv, berättar Lucas.
Hur starkt är Elvenes-namnet i Ängelholm?
– Jättestarkt. Man får ögonen på sig tidigt och fansen vet vem man är och man blir omtyckt på ett starkare sätt. Så fort jag kom upp i A-laget blev det många ögon på mig just för att jag är en Elvenesare. Och det är precis det jag gillar, jag tycker det gjorde mig bättre.
Värvades av ”Pollenkungen”
Trivs du i rampljuset?
– Det jag gör. Jag älskar att vara i rampljuset. Jag har alltid varit den där clownen som hörs och syns mest.
Du har haft en stämpel att vara lite kaxig…
– Ja, det har jag nog. Folk som inte känner mig tror kanske att jag är den där kaxiga typen. Men när de väl lärt känna mig eller snackat med mig tycker de att jag är jättehärlig och jättego och kan prata mycket om allt, det har jag hört från flera håll.
Lucas farfar Björn gick bort redan 1988, bara 44 år ung, efter en tids sjukdom. Han var en storspelare på 60-talet då han värvades från Norge av den legendariska Gösta ”Pollenkungen” Carlsson. Efter spelarkarriären var Björn en omtyckt tränare för A-laget och inte minst på ungdomssidan.
Du hann aldrig träffa din farfar Björn, men hur bra koll har du på vad han gjorde?
– Mycket bra koll, trist givetvis att jag inte hann träffa honom, men jag vet att han hade varit stolt över att se mig nu. Pappa och mamma har pratat mycket om honom. De säger att pappa var kopia av farfar och att jag och pappa är kopior. Farfar var en underbar människa.
Spelade JVM för 30 år sedan
Vilka likheter har du med farfar och pappa Stefan då?
– Mest humorn. Jag och pappa är väldigt lika, vi tar ingenting seriöst typ, vi skämtar ofta och är roliga. Vi är snackiga båda två och det trivs jag med, inte minst före matcher och så. Det är sånt som gör att jag blir avslappnad och kan spela bra.
När Stefan spelade JVM för 30 år sedan slutade det med ett silver. Nu vill Lucas knäcka den bedriften:
– Jag hoppas vi tar ett guld, så att pappa blir lite avis, säger han och skrattar igen.
