Vill inte jämföras med Foppa: Unik
Uppdaterad 2016-10-06 | Publicerad 2016-10-05
Örnsköldsvik. Nedflyttade till allsvenskan och med en krisande ekonomi.
Då är det en 16-åring som får ”The heart of hockey” att bulta igen.
Sportbladet träffade Lukas Wernblom för att prata om genombrottet, hur det är att vara son till en klubbikon och att bli jämförd med Peter Forsbergs tävlingsinstinkt av egna tränaren.
– Tävlingsskallen har jag haft sedan jag var liten och den har bara byggts på mer och mer, säger han.
NY LÖNELISTA Så mycket tjänar stjärnorna i Modo
Arv eller miljö? Frågan om vad som betyder mest för en idrottstalangs utveckling är en ständig vattendelare.
Lukas Wernblom behöver inte undra, han har båda två. Pappa Magnus Wernbloms tröjnummer hänger i taket i Fjällräven Center och miljön i Örnsköldsvik har fostrat fler hockeystjärnor per capita än någon annan plats på jorden.
Frågan är snarare om någon talang i hockeybygden kring Ö-vik har varit så efterlängtad som Wernblom jr. Efter lagets chockdegradering till SHL med efterföljande ekonomiska problem söker Modo-fansen desperat något att glädja sig över.
Under måndagens hemmadebut jublades det aldrig så högt som när Lukas Wernblom tog sats och satte en tackling eller kom loss och gjorde sitt historiska första mål i Modo-tröjan.
”Lukas har skalle som Foppa”
Och det är som att alla runt om laget också kapitulerat för talangen, att det inte ens någon idé att ta ner förväntningarna på honom.
– Det han har, som är jävligt ovanligt bland ungdomar i dag, är att han är en naturlig tävlingsmänniska. I dag tävlar man inte på gympan i skolan, man tävlar inte på rasten man tävlar för fan inte i någonting förutom tv-spel. Det där hade vi alla när det begav sig och i min generation var den bäste på det Peter Forsberg. Lukas har den skallen, han är tuffast på träningarna. Jag skulle jämföra honom med ”Foppa” , säger Modotränaren Andreas Johansson.
– Han är en unik spelare. Jag har aldrig sett en spelare som är så bra i det mentala spelet som han är. Han är så duktig på att läsa av en grupp och på det mentala spelet att han kliver in på samma sätt oavsett på vilken nivå, säger U18-tränaren Urban Omark.
Blyg framtoning
När vi kommer till Fjällräven Center för att träffa Lukas Wernblom är det dagen efter hemmagenombrottet och förmiddagen före en ny match borta mot Björklöven samma kväll. 13 spelare genomför en kort matchvärmning innan det blir ”fri lek” på isen.
Spelare efter spelare går av men den gallerförsedda 16-åringen står kvar och nöter skott, styrningar och frilägen. När det bara återstår tre spelare plus målvakt på isen skjuter isens yngste av klubban och åker till båset – bara för att hämta en ny och nöta lite till. Som traditionen säger blir han sedan kvar ytterligare och plockar upp alla puckar.
En syssla han riskerar att få göra ett bra tag till innan det kommer någon ännu yngre in i laget. I torsdags blev han historisk som yngste spelare i klubben någonsin och under måndagen skrev han in sig som yngste målskytt. Det i en klubb där supertalanger kommit tätare än någon annanstans.
– Det betyder egentligen ingenting, det är bara att fortsätta som vanligt och fokusera på mitt egna spel. Men självklart är det lite kul, säger Lukas själv när vi sitter ner i Modos lunchrestaurang.
Lika framfusig och oblyg som han är i spelet på isen lika ödmjuk och blygsam är han vid sidan av isen. Svaren är korta, koncisa – men aldrig kaxiga.
”Hellre kritik än beröm”
Att han bara ett år efter att ha utsetts till bästa forward i TV-pucken mer eller mindre tagit ett kliv förbi J20-laget till A-laget och blivit hela Örnsköldsviks nya publikfavorit på bara två matcher vill han nästan inte erkänna.
– Nej, jag ser det som en bonus att få vara med i A-laget. Det är fortfarande J20 som jag tillhör och det är där jag ska vara en ledande spelare, säger han.
Det lät på Andreas Johansson igår som att det kan bli ganska lite J20-spel för dig framöver, spelar du bara som igår tillhör du A-laget, sa han…
– Ja… jag får väl fortsätta så här då, svarar han kort.
Du märker inget av ”Wernblom-hajpen”?
– Nej det är inget jag tänker på. Jag kör bara på.
Men du får en hel del beröm nu från alla håll, hur är du på att ta det?
– Ja… haha. Jag vet faktiskt inte. Självklart blir man glad av det, men samtidigt är det feedback man vill ha så man kan göra saker bättre.
Du tar hellre konstruktiv kritik än beröm?
– Ja, jag utvecklas mer av feedbacken.
Inte enda talangen i syskonskaran
Och ställen att få feedback är det ingen brist på för en 16-åring i A-lagsmiljö. Förutom tränarstaben kan han vända sig till spelare som Byron Ritchie, 39, för vägledning. Men allra mest dissekeras insatserna hemma i hockeyfamiljen Wernblom. Förutom pappa Magnus så spelar storasyster Moa, 18, i SDHL med Modo och lillasyster Wilma, 13, spelade flickornas motsvarighet till TV-pucken, Stålbucklan, redan som tolvåring.
– Vi pratar väldigt mycket hockey faktiskt. Det är ofta hockey på tv hemma och alla vill prata om det.
Det blir lite hockeyuniversitet med pappa som lärare?
– Ja, jag får mycket tips och så. Han hjälper mig efter match och träningar. Vi går igenom några sekvenser per match och försöker se vad jag kan förbättra.
Lukas Wernblom tror också det är från pappa han har ärvt den ”unika vinnarskallen” som han beröms för.
– Ja, det är ofta tävlingar hemma, från det vi var sju år så var det tävling med varje spel vi spelade med familjen.
Andreas jämför din vinnarskalle med Foppa, vad säger du om det?
– Tävlingsskallen har jag haft sedan jag var liten, och den har jag bara byggt på mer och mer. Men ”Foppa” kan ingen jämföras med, det är en unik spelare.
”Det var jävligt tungt”
Vem blir surast i familjen om ni förlorar då?
– Det är nog Moa eller pappa ändå.
Men en förlust i ett sällskapsspel är ingenting mot stämningen i familjens fjällstuga den 1 april i våras när de på avstånd såg Brock Montpetit skjuta Modo ur SHL.
– Det var jävligt tungt. Det blev några igensmällda dörrar, men då var det farsan som slog hårdast.
Kan du beskriva stämningen i Ö-vik efter det?
– Det var bara tyst i en vecka. Helt stilla på stan. Det kändes som en tung våg kom in här.
Är du orolig för Modos framtid?
– Nej det är jag inte. Vi har bra juniorsatsningar, många vill hit och utvecklas.
Är det ni juniorer som är nyckeln om klubben ska tillbaka?
– Ja, det börjar alltid med juniorerna sen behöver vi några stjärnspelare utifrån också.
Drömmer om Boston
Självklart vill han Lukas vara med och försöka spela tillbaka Modo i eliten men framåt hoppas han också kunna följa i fotspåren från alla de hockeytalanger som tagit sig för Örnsköldsvik till NHL.
– Min dröm är absolut att spela NHL, jag håller på Boston. Men dit är det långt kvar, säger han.
Långt kvar?, hinner jag tänka. Men jag inser lika snabbt att en 16-årings tidsperspektiv inte liknar mitt.
Lukas Wernblom funderar i stället på om han ska hinna tillbaka till lektionerna i engelska och ledarskap i skolan innan det är dags att sätta sig på bussen till kvällens bortamatch mot Björklöven.
Och i Umeå tog han ytterligare ett steg närmare den där NHL-drömmen. Med sitt andra mål på lika många dagar var han högst delaktig i att Modo tog tredje raka segern sedan Lukas Wernblom kom in i laget.
Precis den hjärtstartare som Modo, ”The heart of hockey”, letat efter.