”Det är så här jag ska vara”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-04
LINKÖPING. Andreas Jämtin är tillbaka i elitserien och rubrikerna haglar runt retsickan.
Som en svensk version av Sean Avery hamnar Jämtin alltid i fokus.
Men nu erkänner Jämtin att sista tiden i USA var arbetsam och att han är glad över att ha landat i Linköping – i lugnet.
– Den här tiden som varit har varit tuff. Men av allt svårt kommer något gott och jag har lärt mig att bara titta framåt nu.
Andreas Jämtins karriär i NHL och Nordamerika blev en av de kortaste som en svensk ishockeyspelare har gjort.
Han vände hem till Sverige utan att ha spelat en enda NHL-match och han hade till och med problem att ta en plats i AHL.
– Den största tabben jag gjorde var att ta med familjen till USA. Det blev för stökigt, säger han.
Sportbladet träffar Jämtin i Cloetta Center.
Jämtin är något stressad och forcerad. Han och sambon jagar lägenhet i Linköping och efter intervjun ska de iväg och titta på ett lämpligt objekt.
Han har stått i händelsernas centrum senaste månaden i svensk ishockey.
Först släppte han allting och lämnade Nordamerika.
Sedan valde han att byta elitserieklubb, från HV 71 till Linköping. Ett skapligt kontroversiellt klubbyte som väckt känslor i både Linköping och Jönköping.
Om det var lugn och ro i Sverige han sökte efter hetsen i Nordamerika så blev det tvärtom.
Men tillbaka till Nordamerika.
Varför gick det fel?
– Jag var inte beredd på livet i USA. Som hockeyspelare i Nordamerika är man väldigt oskyddad och jag såg många 30-åringar med fru och barn bo i bilen bokstavligen.
– De hade sitt liv i bilen samtidigt som de spelade ishockey, levde för dagen och var i en osäker miljö där man kan skickas över hela landet efter ett telefonsamtal.
”Till slut blev det för mycket”
Han hade målsättningen att ta med sambon och hunden till USA. Det skulle bli en vardag i New York eller Hartford.
Det blev det inte.
– Precis när jag fixat lägenhet och möblerat den och väntade på att min sambo och hennes familj skulle komma över till USA fick jag beskedet att jag skulle till ned till Hartfords farmarlag Charlotte. När sedan sambon och svärföräldrarna anlänt till Charlotte blev jag uppskickad till Hartford. Så funkar det där borta och till slut blev det för mycket.
Jämtin mådde ok i USA.
Men nära och kära led av osäkerheten och livet i USA.
Jämtin fick nog och bad om att få bryta kontraktet med New York Rangers.
Ett dyrt beslut.
– Jag fick en bonus på 700 000 kronor av Rangers när jag skrev på kontraktet. Stora delar av den summan har jag nu fått betala tillbaka. Sedan hade jag bara en liten lön i farmarlaget. Jag gick inte back på USA-äventyret, men nästan.
Jämtin åkte hem till Sverige och andades ut.
Nu kom nästa storm.
Han valde att skriva på för Linköpng – i stället för HV 71, som han spelat i fyra säsonger för.
Med lite distans – varför valde du inte HV 71?
– Jag pratade mycket med Linköpings sportchef Johan Hemlin och Linköpings tränare Slavomir Lener. Fick ett bra intryck. De hade en plan för mig. HV 71 var kanske i ett annat utsatt läge när jag kom till Sverige. HV71:s säsong fungerade inte och de kanske inte la samma energi på att värva mig som Linköping.
Han har fått mycket skit för att han valde Linköping.
Han har hört via vänner att folk är förbannade på honom och att han hotats på olika nätforum, men det har han tagit med ro.
– Det gäller att inte fundera på sånt som har hänt. Kanske är det något som jag lärt mig av den här tuffa tiden.
Blåtiran kom ”från målburen”
Och om det var någon som trodde att det skulle vara en ny, lugn, sansad Andreas Jämtin som kom tillbaka till elitserien så var det helt fel.
Rubrikerna fortsätter att hagla och han har hunnit med att bli målskytt, blivit bojkottat media, slagits med Patric Blomdahl, åkt på en rejäl blåtira och fått Linköpings fans på sin sida.
– Det gäller att ligga på och spela hockey. Det är så här jag ska vara. Blåtiran fick jag förresten från målburen, blev intacklad i målet. Sedan har jag räknat med många händelser runt mig, det är väl så det ska vara, säger Jämtin.
Sportbladet påstår att Jämtin påminner om Sean Avery, som återigen hamnat i blåsväder i NHL. Jämtin skrattar först, men håller inte med.
– Jag har träffat Avery. Vi var på samma läger i Detroit. Han körde över en ung kille på lägret och det blev livat. Tycker inte att jag är som honom. Jag är lugnare, säger Jämtin.