Mats Wennerholm: Fick se en stjärna födas

Mats Wennerholm

GÖTEBORG. Sveriges tuffaste hockeyjobb?

Att marknadsföra Tre Kronor på hemmaplan.

När Sweden Hockey Games var tillbaka var det dödstyst på läktarna i ett halvtomt Scandinavium. Men de som kom fick se en stjärna födas.

Nu var väl Joel Eriksson Ek redan etablerad som juniorstjärna, men hans start på den här matchen fick mig att tänka på Henrik Zetterbergs gigantiska genombrott i den här turneringen 2001.

Då Zäta nästan ensam avgjorde finalen mot Finland med fyra mål i en match Sverige vann med 5-2.

Det tog Zäta - då 21 år och fortfarande i Timrå - ända till OS i Salt Lake City och sedan raka vägen in i Detroit Red Wings säsongen efter.

Joel Eriksson Ek har redan NHL-debuterat med nio matcher i Minnesota och hade han inte haft ett rookiekontrakt hade han förmodligen varit kvar.

Ögonblick man kommer att minnas

Men jag är glad att jag fick se hans turneringsdebut i Tre Kronor i Göteborg den här kvällen.

Det är sådant man kommer att minnas när han är firad stjärna i NHL i framtiden. För det är jag övertygad om att han kommer att bli.

Han dominerade isen i första perioden och på mindre än tio minuter hade han gjort sina två första poäng i Tre Kronor.

Först spelade han fram Dennis Everberg till 1-0, en perfekt avvägd passning som Växjöspelaren styrde upp i nättaket. Det var Sveriges första riktiga chans i matchen efter 4.54.

Sedan satte han själv 2-0 ur svår vinkel, då han skickade upp pucken i bortre krysset bakom Jakub Kovar efter 9.17.

Det var den glada nyheten i en match som Sverige till sist lyckades vinna med 5–2.

Tomt på läktarna

Annars startade den här turneringen med samma bedrövliga inramning som gjorde att den lades ner 2014. Då var det Globen i Stockholm som var halvfylld.

Nu startade turneringen om i Göteborg, där förbundet hoppades på att hockeyintresset skulle vara större.

Det var det inte.

Inte i den här första matchen mot tjeckerna i alla fall, trots att biljetterna reades ut.

Det blev ett publikfiasko där arenan bara var halvfylld och där det största jublet kom när de spellediga frölundahjältarna Joel Lundqvist och Henrik Tömmernes zoomades in på läktaren.

Det säger det mesta.

Det är bara att konstatera att det svenska hockeylandslaget tappat i dragningskraft och alltfler väljer tv-soffan. Det är en tydlig trend de senaste åren.
Sedan är det naturligtvis svårt att locka publik med en turnering som saknar stjärnor. Det svenska laget är ett av de mest anonyma i hela Euro Hockey Tour-historien, i alla fall på hemmaplan, med bara fyra utlandsproffs från Schweiz och KHL.

Resten är inhemska SHL-spelare.

Blir inte lika tomt till helgen

Av dem spelar Joel Lundqvist och Henrik Tömmernes först på lördag mot Ryssland. Biljettförsäljningen ser bättre ut inför den matchen och avslutningen mot Finland på söndag och det får vi verkligen hoppas.

Men det kommer aldrig att bli den publikfest som det var den där gången då Henrik Zetterberg sänkte Finland inför ett utsålt Globen.
Den tiden är förbi.

Matchen, då?

Ja, det blev ju lite avslaget då Sverige ledde med 3-0 redan efter knappa femton minuter i första perioden.

Matchen var avgjord redan där, även om tjeckerna försökte och svenskarna försvarade sig bra. Dessutom var Viktor Fasth - som vanligt - väldigt stabil i målet. Det krävdes ett kanonskott rakt upp krysset av Jan Kovar för att spräcka hans nolla.

Nu kunde Carl Klingberg definitivt avgöra med 7.51 kvar, då han bröt in på mål och skickade in sitt andra mål för kvällen. En riktigt snygg individuell prestation.

Klingberg var för övrigt inblandad i alla de svenska målen med sina 2+3. Och det passade väl bra att en göteborgare fick dominera en kväll på isen när alltför få gjorde det på läktaren.