Precis en sån match som SHL behöver
Tack för hockeyfesten Rögle och Malmö – en sån här kväll struntar jag i skönhetsfläckarna
Ryktet om SHL:s död är en smula överdrivet.
Det spelas fortfarande matcher som den mellan Rögle och Malmö.
Skånederbyt var faktiskt en alldeles underbar hockeymatch.
Den kunde inte ha kommit lägligare.
Känslan var att SHL höll på att gå in i en rekordtidigt serielunk.
Då exploderade det i Ängelholm.
I en liga i stort sett kliniskt ren från riktigt heta rivalmöten är Skåndederbyt en lysande fyr i mörkret.
Väldigt få lär ha glömt 6–7-holmgången för ganska exakt ett år sedan när lagen möttes i just Lindab Arena.
Det här påminde en hel del om den matchen.
Med skillnaden att nu vann Rögle.
Craig Schira skickade in segermålet bara 30 sekunder in i förläggningen.
Äntligen, utbrast nog hela Ängelholm i ett kollektivt glädjevrål.
Hur sammanfattar man en sån här sluggerfest?
Det här var ingen match för fegisar, defensivspecialister och hockeytränare med ambitioner.
Jag tänker inte se matchen med de glasögonen på.
För vilken jäkla underhållning vi bjöds på. Det var känslor, en del hårda tag, men fritt från fula överfall och fega angrepp. Något som också är värt att poängtera.
Inledde med tre mål på åtta minuter
Det var en uppgörelse av Vilda västern-karaktär, som svängde fram och tillbaka men där Rögle fram till slutminuterna hade ett målmässigt övertag.
Malmö skapade och sköt mest men Rögle sköt bäst.
Precis när Malmö fått kontakt genom Robin Alvarez 4–5-mål i den tredje perioden slog Edwin Hedberg till 17 sekunder senare. Han fullkomligen bombade upp pucken i Alsenfelts ena kryss.
När Malmö strax efter reducerade till 5–6 behövde Hedberg bara 27 sekunder på sig för en replik.
Edwin Hedberg var smått magisk. Han svarade för tre mål under matchen och det var sannerligen inga dåliga fullträffar.
7–5 och avgjort?
Jo, tjena.
Malmö både reducerade och kvitterade.
Vilka jäkla mål vi fick se
Rögle kom till matchen med tre raka förluster, 3–17 i målskillnad, och dessutom fem raka derbyförluster mot just Malmö.
Bara tre mål på tre matcher (och det har varit rena tröstmål). Nu gjorde Rögle tre mål första åtta minuterna och totalt åtta mål på Oscar Alsenfelt och normalt så försvarsstarka Malmö.
Sånt är inte helt enkelt att förklara.
Och vilka jäkla mål vi fick se!
Inte minst av Rögle.
Redan innan Edwin Hedberg-show kom fyra av de fem första målen efter smått magiskt spel. Alsenfelts mål var helt övergivet när pucken passerade linjen.
Helt öppnande passningar från bland andra Aaltonen, From, Lerg och Edwin Hedberg, som betalde tillbaka till just From.
Det var så vackert att jag utan problem kan se mellan fingrarna på det bristfälliga försvarsarbetet, inte minst från Malmö.
För tidigt att blåsa faran över
För det finns alltid två sidor av det berömda myntet. Du gör inte flera sådana mål om du inte har en motståndare som ger sitt medgivande.
Det gjorde verkligen Malmö.
Bristande ödmjukhet är första ordet jag kommer att tänka på.
Backar (Arell och Lerby är två exempel) som stod upp och blev bortgjorda och i stort sett rakt igenom hela matchen en usel backchecking centralt.
Totalt sett gjorde Malmö en blek kollektiv insats. I de två första perioderna var det en kedja som såg till att man var kvar i matchen. Lagkapten Forssell och danskarna Storm och Hardt var på en egen offensiv nivå.
Rögles bristande försvarsspel berodde inte på bristande ödmjukhet utan mer på att förmågan saknades.
Det är givetvis alldeles för tidigt att blåsa faran över för Anders Eldbrinks lag. Nu har de i alla fall köpt sig lite tid.
Bortsett från den första perioden blir Rögle fortfarande väldigt små och passiva i egen zon. På sikt kommer det inte att fungera.
Men en sån här kväll… Ja, då får den problematiken vänta några dagar.