Känslosam Lundqvist hyllades i Scandinavium

Henrik Lundgren

GÖTEBORG. Hyllad av 12 044 åskådare i ett fullsatt Scandinavium.

– Det känns fantastiskt att stå här. Otroligt härligt att se och höra er igen. Scandinavium är en speciell plats för mig säger Henrik Lundqvist till publiken.

Tillbaka på gammal is, drygt 17 år efter att han lämnade Frölunda och Scandinavium var Henrik Lundqvist tillbaka för att hyllas av sin gamla hemmapublik inför matchen mot Rögle.

Hyllningarna började redan inför uppvärmningen, då samtliga Frölunda-spelare skrinnade ut med tröjor med nummer 35 och ”Lundqvist” på ryggen.

En halvtimme innan nedsläpp var det så dags för den hyllning som gjort att Scandinavium varit utsålt i flera månader.. En lång filmsekvens, med bilder från barndomen, första tiden i Frölunda, SM-gulden, Tre Kronor-guld och succén i New York Rangers, inleddes sen hyllningen innan Lundqvist själv kom ut på isen där han välkomnades av gamla lagkamrater som Tomi Kallio, Magnus Johansson, Magnus Kahnberg, Niklas Andersson, Christian Bäckman, Patrik Carnbäck och gamla tränarveteraner som Conny Evensson och Janne Karlsson. Han välkomnades av en flera minuter lång stående ovation från publiken.

–  Du, Henrik, är Sveriges bästa målvakt genom tiderna. Och har gjort bra reklam för svensk ishockey, säger guldtränaren Evensson innan det visades videohälsningar från Jörgen Jönsson, gammal medspelare och motspelare från Rögle och Färjestad, Björn Bergetoft, förste tränaren i Järpen, Mikael Hammarström, pojklagstränaren i Rögle innan brorsan Joel Lundqvist klev ut på isen.

– Nu står vi här tillsammans igen på Scandinaviums is. Jag är oerhört stolt och glad att få stå här i dag som en del i din hyllning. Vår gemensamma barndomsdröm, att få spela för den här klubben, blev ju sann. Dina år i klubben är historiska. Att få stå här i dag och sluta cirkeln lite är speciellt och väldigt känslosamt. Din betydelse för klubben, fansen, staden, och inte minst mig själv är svår att sammanfatta i några ord. Jag har dig att tacka för mycket.

”Hade inte jag klarat av”

”Henke” var imponerad. Av det han sa, men inte minst av att brorsan kunde hålla ett ordnat tal bara minuter före nedsläpp.

– Det hade jag inte klarat av, det kan jag säga. Men det var kul, vi har stått så nära varandra både under uppväxten och karriären, säger han till Sportbladet efteråt.

Mitt under hyllningarna stal Rögle-klacken showen för en kort stund, då man höll upp en stor overheadflagga med Lundqvist på bild och texten ”Han har hjärtat i Rögle”, en inte helt populär händelse hos hemmaklacken .

– Haha, det var lite roligt att det var mot just Rögle det här var. Jag hade några fantastiska år där på ungdomssidan och fick en fantastiskt fin grund. Självklart har de en del av mitt hjärta också, det var en härlig tid.

Det var ju i Rögle som Lundqvist spelade under några pojk- och juniorsäsonger, men den stora karriären tog fart i Frölunda. Det började hösten 2000.

Under träningsmatcherna i augusti kom en 18-årig Henrik Lundqvist från ingenstans och fick klubbledning, supportrar och erfarna hockeyreportrar att spärra upp ögonen. Frölundas målvaktsuppsättning skulle enligt ursprungsplanerna vara tidigare publikfavoriterna Håkan Algotsson och Pat Jablonski, men dåvarande Frölundatränaren Tommy Boustedt fick fundera länge och väl.

Det blev bara fyra matcher den säsongen för Lundqvist, men de kommande åren kunde ingen stoppa honom. 2002/03 var han förstemålvakt när klubben tog sitt första SM-guld sedan 1965. Och när Elitserien invaderades av NHL-stjärnor under lockoutsäsongen 2004/05 var det i stället han som klev fram som seriens allra största stjärna. Under slutspelet höll han nollan i sex matcher och släppte in 1,05 mål i snitt per match när Frölunda återigen blev svenska mästare. 

Det blev det sista han gjorde i Frölunda-tröjan. Sommaren 2005 gick flytten över Atlanten och därefter väntade 15 säsonger i New York Rangers.

Får ingen upphissad tröja

Men han har aldrig glömt sitt Göteborg, och göteborgarna har aldrig glömt sin målvaktsstjärna. Någon upphissad tröja i taket får han inte, de sju säsongerna är tre för få för det.  Men tillsammans med tvillingbrorsan Joel är han en av Frölundapublikens mest älskade favoriter genom alla tider.

– Jag spelade i klubben i sju år, men jag var en fan redan när jag växte upp. Frölunda har varit så otroligt duktiga på att få mig mig att känna mig som en del av klubben, jag har verkligen känt att jag är med dem. Och jag har sett så många Frölunda-tröjor i New York genom åren, och den supportern har varit ömsesidig. Det har varit en speciell relation, och det stödet har betytt jättemycket för mig.