Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Fem finaler vi minns

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-04

Från Mats Albas näsa i AIK till den omutlige Henrik Lundqvist i Frölunda

Så nära... I den femte perioden avgör Peter Forsberg den andra finalmatchen mot Malmö 1994. Modo tar ledningen med 2–0 i matcher men Malmö skulle komma tillbaka och ta föreningens andra SM-guld.

I kväll spelas den första SM-finalen mellan Linköping och Modo.

Sedan 1975 har det spelats en rad klassiska SM-finaler.

Sportbladet.se har listat några av dem.

Här är fem finaler vi minns.

Följ ämnen

Djurgården knäckte Loob, 1983 (Djurgården-Färjestad, 3–2)

SM-finalserien mellan Djurgården och Färjestad 1982–83 blev också den här en av de fulaste som avgjorts.

Leif Boorks manskap gick ut stenhårt för att psyka och tackla sönder skyttekungen Håkan Loob, som hade gjort 76 poäng i grundserien på 36 matcher. Och det lyckades laget med tack vare en publik som hjälpte till att psyka gotlänningen.

”När Djurgårdsklacken var snäll kallade den Loob för dåre och bonndjävel. Den var snäll i 15 sekunder av den första matchen på Johanneshov”.

Övriga 59.45 gastade man "Håkan Loob är homosexuell", "Håkan suger Peters kuk" (med syftning på bror Peter Loob), skriver Sportbladets Lars Nylin om glåporden som haglade under finalserien.

Håkan Södergren håller med om att behandlingen av Loob var i hårdaste laget.

– Självklart är det så, om han uppfattar det så. Det var ju honom de hackade på. För det mesta för att han var jävligt bra men också för att han var väldigt känslig, har Djurgårdslegendaren berättat för hockeyligan.se.

Håkan Loob noterades för fem mål och två assists under finalserien trots den hårda bevakningen.

”Matte Alba har ingen näsa”, 1984 (AIK–Djurgården, 3–0)

AIK:s senaste SM-guld kom 1984 efter en finalseger mot ärkerivalen Djurgården med 3-0 i matcher. Laget tränades av Pär Bäckman och innehöll en massa profiler som bland andra Gunnar Leidborg, Bosse Ericsson, Per-Erik Eklund och Peter Gradin.

Men det som finalserien är mest ihågkommen för är Djurgårdaren Håkan Södergrens överfall på Mats Alba. I den första finalmatchen slog Södergren av Mats Albas näsa med klubban. Domen mot Södergren blev hård: Avstängd under resten av slutspelet.

Allt medan Djurgårdsklacken skanderade "Matte Alba har ingen näsa".

I en intervju på AIK:s hemsida berättar Mats Alba om händelsen.

Hade ni något otalt med varandra, eller vad var det som hände?

– Nej, inget som helst. Håkan fick nog bara "hjärnsläpp".

Vad var det för skada du fick?

– Det var några sår som behövde sys och ett brutet näsben som behövde rättas till.

Du spelade i final 2 och 3, medan Håkan Södergren var avstängd. Var det någon tvekan att spela på grund av skadan?

– Nej, bara linserna gick att få in så lirade jag med galler.

Foppas show, 1994 (Malmö–Modo, 3–2)

Modo, med en ung, lovande och till slut ruskigt irriterad Peter Forsberg skakade stjärnspäckade Malmö ordentligt i SM-finalen 1994.

Modo gick upp till 2-0 i matcher. Den andra matchen avgjorde Foppa själv, 16 minuter in i den femte perioden, helt fri med Roger Nordström. Forsberg var utomjordiskt bra hela slutspelet och såg ut att gå mot ett sensationellt SM-guld.

Men Malmö, med bland andra retstickan Daniel Rydmark, Petri Liimatainen och Robert Svehla, vände på steken och vann tre raka matcher.

Bilderna från avgörandet i Malmö efter den femte finalmatchen har blivit klassiska.

En ilsken Peter Forsberg knäcker först klubban med knät framför en tiggande Mif-reporter innan han förklarar sina tankar om finaldomaren Börje Johansson.

– Han är så jävla kass så jag skulle vilja dra på honom en smäll, sa en rödflammig Forsberg till Svt:s Albert Svanberg.

Kalabaliken i Frölundaborg, 1996 (Luleå-Frölunda, 3–1)

Lasse ”Buttra molnet” Falk (med sin 1–3–1 hockey) mot Lars ”Osten” Bergström. Christian Ruuttu mot Stefan ”Skuggan” Nilsson. Målvakterna Jarmo Myllis mot Micke Sandberg. Finalserien mellan Frölunda och Luleå innehöll många ”matcher i matchen” och blev en av de ruffigaste finalerna genom tiderna.

Den andra finalen spelades, som vanligt vid den här tiden, i ett kokande Frölundaborg eftersom hästhoppningen invaderat Scandinavium.

Västeråsdomaren Robert Lahti klarade inte av uppgiften – matchen innehöll 52 utvisningsminuter, Frölundas Petteri Nummelin (hjärnskakning) och Luleås Mikael Lindholm (igenmurat öga) fick lämna isen sårade efter brutalt spel.

Frölunda vann matchen med 6–2 och kvitterade till 1–1 i matcher. Resten av serien gick i samma spår. Fult spel, slagsmål, mängder med utvisningar, omspolningar och skador.

Luleå vann hemma och knep SM-guldet i ett upphetsat Frölundaborg i den fjärde finalmatchen efter mål av Jan Mertzig, Lars Hurtig och Roger Åkerström. Publikfavoriten (i Göteborg) Christian Ruuttu tjurade och sprutade vatten på domaren från utvisningsbåset.

”Bästa mästarlaget någonsin”, 2005 (Frölunda-Färjestad, 4–1)

Peter Forsberg och Markus Näslund kom hem till Modo. Henrik Zetterberg spelade i Timrå.

Sheldon Souray och Zdeno Chara gjorde en visit i Karlstad. Men framförallt: Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson och Samuel Påhlsson kom hem till Göteborg och körde över allt och alla i slutspelet.

Färjestad vann den första finalmatchen i Karlstad med 4-2. Sedan tog det tvärstopp – och ingenting kunde stoppa Frölunda, eller the big red machine, som laget kallades.

Returen i Scandinavium vann man med 5–0. Göteborgarna följde upp med 1–4 på bortaplan i Karlstad och klara 4–0 hemma. Ett fullsatt Scandinavium buade jätten Zdeno Chara ur balans och Sheldon Souray drog på sitt matchstraff när han viftade med en vit handuk mot domaren Ulf Rönnmark.

I den femte matchen avgjorde Niklas Andersson med sitt 1–0 mål i sudden death. Då hade makalöse Henrik Lundqvist släppt in ett mål på tretton perioder.

– Det här är det särklassigt bästa mästarlaget i svensk hockeyhistoria, vrålade Radiosportens ishockeyexpert Lars-Gunnar Jansson efter Frölundas guldmål.

Jörgen Källström, Marcus Leifby

Följ ämnen i artikeln