Karlsson kunde ha suttit i Jaroslavls plan
Publicerad 2011-11-24
Atlant-tränaren avslöjar att han kunde ha fått tränarjobbet i Lokomotiv
Beskedet om flygkraschen i Jaroslavl kom under den första matchen som tränare i KHL.
Nu berättar Janne Karlsson om hur nära han var ett kontrakt med Lokomotiv inför den här säsongen.
– Särskilt dagarna efter kraschen tänkte jag: "tänk om…", säger Karlsson.
Som assisterande tränare till Bengt-Åke Gustafsson stod Janne Karlsson i Atlant Mytisjtjis bås när KHL-premiären mot Salavat Julajev Ufa den 7 september avbröts efter beskedet om flygkraschen som kostade hela Lokomotiv Jaroslavls ishockeylag livet.
I en intervju med den ryska tidningen Sport-Express avslöjar han nu hur nära det var att han fick uppdraget som huvudtränare i Lokomotiv i våras.
– Som jag förstått det valde Lokomotiv mellan mig och (Brad) McCrimmon. Till slut valde de Brad, då de ansåg att han passade dem bättre. Efter det fick jag ett erbjudande av (Bengt-Åke) Gustafsson och då hade jag två alternativ: vila den här säsongen eller åka till Mytisjtji. Jag valde det senare, säger Karlsson till Sport-Express.
”Försökte ta det filosofiskt”
Karlsson berättar även om hur tankarna gick efter olyckan.
– Särskilt dagarna efter kraschen tänkte jag: "tänk om…". Men jag försökte ta det filosofiskt. Vi tar oerhört många beslut och alla val förändrar våra liv. Vem vet, tragedin kanske aldrig hade ägt rum om jag hade skrivit på det där kontraktet. Men det är bara tomma tankar. Jag förlorade en väldigt nära vän i Stefan Liv och när jag tänker på olyckan handlar alla tankar om det.
Efter att Bengt-Åke Gustafsson fått sparken har Karlsson fungerat som huvudtränare i Moskvaförorten Mytisjtji. På fem matcher har det blivit fem segrar och på fredagen inleds säsongens längsta bortaturné. Fram till på tisdag kommer Atlant att spela i Novosibirsk, Novokzunetsk och slutligen Chabarovsk, som ligger drygt 610 mil från Moskva.
Ingen rädsla
Men Karlsson säger att det inte infunnit sig någon rädsla för att flygresorna i Ryssland efter kraschen.
– Nej. Jag har aldrig varit rädd för att sätta mig på ett plan. Och jag är det inte nu heller.