”Nu kan nog till och med Janne Larsson le lite”
GÖTEBORG. Hur gör man för att bryta en trend som SHL-jumbo och slå Frölunda på bortaplan?
Krigar, spelar för varandra och sliter som djur.
Precis den taktik som hade Brynäs.
Det var kanske ingen slump att jag åkte till Göteborg på tisdagskvällen.
Det finns en extra krydda att bevaka ett lag som Brynäs som haft det så tufft de senaste tre veckorna.
Fem raka förluster för vårens finallag, 66 minuter utan ett mål, laget saknar huvudtränare och leds temporärt av Tommy Sjödin och Janne Larsson.
Och spelare som Elias Fälth och Marc Zanetti petas.
Klart att man undrar vad som är på gång i Gävle och Brynäs IF.
Och jag hade den förutfattade meningen att Brynäs blivit som gemene man i allmänhet, lite slö, tar enkla vägar och slarvar. Så som man kanske kan göra när den där perfekta chefen/ledaren är borta och ingen påpekar att man tar en enkel väg.
För det är ju precis det som Brynäs gjort när Thomas "Bulan" Berglund lämnat laget och flyttat till Luleå. Efterträdaren Roger Melin har en annan ledarfilosofi och den passade inte den spelartrupp som Brynäs just nu har.
Det enkla är det geniala och det geniala är det enkla.
Precis den typen av ishockey som Brynäs visade upp i svårspelade Scandinavium.
De ägde inte matchen.
De vann inte skotten eller hade långa anfall.
Har allt att vinna
Men de försvarade sig som om det gällde livet. Jag har inte sett brynäsarna offra sig som de gjorde den här kvällen på hela den här säsongen.
Och att det trendbrottet kom nu var lite väntat, jag måste säga det även fast det låter som en efterhandskonstruktion.
Hockeyn brukar fungera så, det uträknade laget har allt och vinna, går ihop i gruppen. Tillsammans blir ett nyckelord.
Laget saknade även Daniel Paille, som insjuknade på matchdagen, och frånvarolistan var lika stor som antal förluster i följd. Matchavgörandet kom i mitten av andra perioden – på tio sekunder. Det är två av de snabbaste målen efter varandra i SHL:s historia och brynäsarna skrattar nog hela vägen till banken efter mini-rånet.
Direkt på nedsläpp efter 1–0 snor Alexander Bjurström pucken av Matt Donovan och spelar fram till Aaron Palushaj som enkelt lägger in 2–0 bakom en chanslös Johan Gustafsson.
Det jublet som jag såg i Brynäs bås gick inte att ta miste på. Nästan tv-pucksglädje.
Förstår dem.
Att vara topp-favorit, ja, Brynäs var faktiskt det inför den här säsongen, mycket på grund av de fick behålla 20 spelare från fjolårets silvertrupp, och sedan rasa ned på en jumboplats sätter griller i huvudet som inte ska underskattas. Man håller i klubban lite för hårt, funderar lite för mycket och överarbetar situationer och målchanser.
Det som brukar hjälpa är det som Brynäs gjorde mot Frölunda.
Tight defensiv.
Sarg ut och spela enkelt. Kontra snabbt och ta de givna avsluten.
Försvara målet som om man bevakade Riksbankens guldreserv.
För tidigt att prata om
Mål-fyrverkeriet i andra perioden avgjorde matchen.
Plus ett smått fantastiskt mål av 19-årige Alexander Bjurström i tredje perioden. Startade med ett klapp-klapp-samarbete med Aaron Palushaj. Avslutet höll NHL-klass. Bjurströms målskott satte så perfekt i innerribban som det går.
Ett klassmål.
Det räckte när Frölunda såg ut att vara lite bakfulla efter tröjhissningen i lördags.
Har det vänt nu för Brynäs, som halkade uppåt och just nu är ovanför strecket?
Nej, alldeles för tidigt att säga. Det krävs samma arbetsinsats, och en del tur, i kommande matcherna. Speciellt eftersom man har dubbelmöte mot Färjestad.
Men om det var något som Brynäs fick med sig från Göteborg så var en självförtroende-boost som heter duga.
Nu kanske man släpper taget om klubben en aning, kan andas lite lugnare och ha lite skoj i omklädningsrummet. Jag tror till och med att assisterande tränaren Janne Larsson kanske kan mysa och le lite på bussen hem under onsdagen.