Rivalernas repris – en kamp mot mer än bara varandra

Mikael Mjörnberg

Det är två rivaler som spelat mängder av täta matcher och bytt en hel del spelare med varandra de senaste säsongerna.

Men matchserien mellan Hudiksvall och Östersund handlar lika mycket om playoff-spöken och att nå sin fulla potential som förening.

– Om man inte lyckas bryta en barriär ligger det ett ok på axlarna. Det gjorde det för oss och jag tror att det ligger samma ok på Östersund, på deras axlar, säger Hudiksvalls sportchef Lars ”Lillis” Lövblom.

Östersund segrar – efter slutdramatik

Se hela slutspelet i Hockeyettan med Sportbladet plus

Matchserien mellan Hudiksvall och Östersund. Det är inte bara en historia om två rivaliserande lag som möts flera gånger per säsong och som i stort sett alltid bjuder på täta och tighta matcher.
Det är inte heller endast en berättelse om två föreningar med höga ambitioner och som har sett flertalet skickliga spelare gå mellan sig, åt båda hållen, de senaste säsongerna.
Det är också historien om två playoff-spöken. Ett som har jagats bort. Ett som fortfarande lever i allra högsta grad.
Vi backar bandet till våren 2019. Hudiksvall och Östersund är två föreningar som inte gjort någon hemlighet av sina höga ambitioner om att nå kvalserien, men som har en påtagligt stapplande historik från tidigare playoff-spel. De har trots bra spelarmaterial aldrig lyckats nå hela vägen.
Den där våren möts de i playoff 3 med en plats i kvalserien på spel.
– Hudiksvall hade ju aldrig gått till någon kvalserie tidigare, så det var en speciell matchserie på det viset. Det gällde Östersund också, de hade inte heller varit i någon kvalserie vad jag vet, så det stod mycket på spel för båda lagen. Båda kunde bli historiska, minns backen Albin Runesson som då lirade i Hudiksvall, men inför den här säsongen bytte till Östersund.

”Han var en demon”

Hudiksvall tog den första matchen på hemmaplan i förlängning (3–2). Östersund som hade hemmaplansfördelen svarade med en komfortabel seger (5-1) i hemmahallen i match två och en tredje fight fick avgöra allt.
Det blev en holmgång. Hemmalaget höll i taktpinnen men med en minut och fyrtiotvå sekunder kvar kom Sebastian Manberg (idag i Björklöven) loss och satte avgörande 2-3 i nät bakom Tim Juel (idag i BIK Karlskoga). Hudiksvall vann och svarade för ett positivt trendbrott.
– Jag minns att det var en tight matchserie och en väldigt spännande sista match där egentligen kanske Östersund var det bättre laget sett över 60 minuter, men där vi hade lite tur och fick göra några psykologiskt viktiga mål, speciellt i slutet. De hade ett jäkla tryck i den tredje perioden och så fick vi ett mål från ingenstans som avgjorde matchen. Det var en speciell matchserie, minns Albin Runesson.
Forwarden Elias Bjuhr, en av Hockeyettans stora profiler och en del av Östersunds trupp så väl då som nu minns det mycket väl.
– Det sitter kvar, det var surt. Jag tyckte vi var bättre men Magnus Åkerlund (målvakt i Hudiksvall /förf.anm) var överdjävlig, han var en jävla demon då. Det var lite så känslan var, suckar han.
Påverkar det där någonting nu när ni möts igen i en likadan situation?

– Det är väl lite tändvätska det är det ju, men annars vetefan. Det där är säkert någonting mer som känns, jag tänkte säga uppe på läktarna, men bland supportrarna kanske.

Väldigt tydligt vad som gäller

Lars ”Lillis” Lövblom är i dag sportchef i Hudiksvall, men i playoff 3-serien för två år sedan stod han i klubbens bås som huvudtränare och han tror att Hudiksvall har en fördel av att det gick som det gick då.
– När vi gick till kvalserien för två år sedan, efter det har playoff-spöket släppt för oss. Jag tror att Östersund har mer tryck på sig än vad vi har, säger han.
– Jag tror att man har med sig de känslorna och tankarna nu. Nu är det ju ganska många spelare som bytts ut från båda lagen, men ändå tror jag på något vis att om man inte lyckas bryta en barriär så ligger det ett ok på axlarna. Det gjorde det för oss och det tror jag att det ligger samma ok på Östersund, på deras axlar.
Östersund-backen Albin Runesson instämmer i bilden av att avancemanget förbi playoff 3-steget gjorde något med föreningen när han blickar tillbaka på sin tid i Hudiksvall.
– Jag var ju där i två år och vi kände båda åren att vi hade möjlighet att kunna gå långt, men året efter att vi hade gått till kvalserien visste vi att vi kunde nå en kvalserie och vi visste att vi kunde göra det bättre i en kvalserie än vad vi gjorde året innan, så självklart betydde det mycket för laget inför andra året. Att bara veta att man kan, att det går.
Med Östersund står ni i ganska exakt samma läge som Hudiksvall gjorde då, i den här matchserien...

– Det är samma tydliga målsättning här och det känns som att sedan första dagen jag kom hit till Östersund så har det varit väldigt tydligt vad det är som gäller här, att vi vill gå upp och nu tycker jag att vi har kommit en bra bit på vägen. Det känns som att det är något speciellt i den här gruppen.

”Lovar att vi vill mer”

Nu möts de alltså igen i det sista slutspelssteget innan kvalserien och med en allsvensk plats vid horisonten. Den här gången var det Östersunds tur att ta den första ronden efter en tät och fysisk holmgång med slutresultatet 3–2 i tisdags. Det finns inga hemligheter längre. Bara ren och skär kamp.

– Det finns mycket likheter att dra och som sagt det är två lag som möter varandra hundra gånger per säsong känns det som, så vi kan varandra utan och innan, konstaterar Albin Runesson.
I Östersund ger man inte mycket för snacket om något playoff-spöke, det glöder om Elias Bjuhr när han snarare pratar om längtan till en kvalserie som något att dra nytta av.
– Vi känns så jävla hungriga, det är en skön känsla i gruppen. Jag lovar att vi vill det här mer än vad Hudik vill. Det är någonting som tittar fram nu, det ska bara gå, vi ska bara vinna det här.
Det finns dessutom ytterligare en aspekt att fundera över i sammanhanget. Hudiksvalls lag som gick segrande ur rivalstriden i playoff 3 säsongen 18/19 var påtagligt rutinerat. I årets drabbning är det snarare Östersund som står för rutinen efter värvningar av spelare som Jonas Emmerdahl, Lucas Sandström och Linus Rotbakken under säsongens gång. Medan Hudiksvall snarare befinner sig i en generationsväxling.
– Den gruppen av Hudik hade också mer rutin, det känns nu att man möter lite yngre Hudik, det gör det, konstaterar Elias Bjuhr och fortsätter:
– Det är stor skillnad just på den rutin vi har fått in, det har jag märkt är en väldig skillnad. Vi kan ställa högre krav på varandra på ett annat sätt än vad vi har gjort förut och sen ser man på de spelare vi har värvat in. De har rutin av att spela högre upp och är ganska lugna i de här situationerna i jämförelse med förut där det kanske blivit lite mer stressigt just när det kommer till de viktigaste matcherna.
Under veckoslutet avgörs serien med Hudiksvall som hemmalag (i Söderhamn). Då visar det sig om det är rutinen i truppen eller rutinen av att ta sig långt som väger tyngst.
Hudiksvall-bossen ”Lillis” Lövgren har sin syn på historiens makt klar för sig:
– Jag hoppas att det sätter press på dem och i deras egna ögon är de väl lite favoriter också. För oss passar det att vara lite underdogs, det har vi varit hela året.