Storbonden Hunter ska lyfta Washington
Publicerad 2011-12-05
En bonde med skit under naglarna som inte kommer lägga fingrarna emellan för att lyfta laget.
Washingtons nye tränare Dale Hunter är en hårding, och en av mina bästa kompisar.
Det var lite si och så med disciplinen i Washington under Bruce Boudreau.
Men det är slut på de tiderna nu.
Trots förlusten mot Pittsburgh såg Washington hetare och mer intresserat ut än tidigare i år. Alla killar vill visa vad de kan, och Dale har en jäkla förmåga att få dem känna sig viktiga. Och i lördags kom första segern för Dale, 3–2 hemma mot Ottawa.
Han har förmågan att kunna snacka med dem, vara lite mänsklig och fråga hur de mår och inte bara prata hockey. Sedan ska även de i fjärdekedjan känna att deras roll är viktig. Någon som inte är duktig på att göra mål behöver inte göra mål, utan han ska göra det han är bra på.
Jag har känt Dale sedan jag kom till Capitals 1989, och han är en av få människor som jag haft en så nära relation med. Vi bodde ihop på resorna, åkte till träningarna tillsammans och våra fruar var bästa vänner. Vi pratas fortfarande vid regelbundet.
Arbetade hela sommaren
Även om man ofta glömmer hur bra Dale var som spelare, han gjorde över 1 000 poäng tack vare en enorm speluppfattning, var han också en grovarbetare med bokstavligen talat skit under naglarna. Dale var nämligen storbonde, och varje vår satte han sig i bilen och körde direkt till sina marker i Kanada och satte sojabönor. Sedan arbetade han hela sommaren, och skördade fram till träningslägret började. På isen gjorde han alltid allt han kunde varje byte. Och det kräver han även av sina spelare.
Effekten av tränarbytet blir att Washington kommer jobba hårdare, framför allt bakåt. Forwards kommer att tvingas åka mer skridskor i backchecking. Och så älskar Dale snabba omställningar.
Blir ett lag att räkna med
Att han har fått nitiske Jimmie Johnson som assisterande tror jag bara är bra. Inget illa om Dale, men han kan ha en grön och röd strumpa på sig. Och då ljuger jag inte.
Jag tror det kommer bli en bra säsong för Capitals, och är nästan övertygad om att de blir ett lag att räkna med i slutspelet.
Det tog två dagar så hade Bruce Boudreau fått ett nytt jobb. Som jag skrev förra veckan hängde Anaheims coach Randy Carlyle löst. Så det var ingen överraskning att han fick gå. Det konstiga är att han förmodligen blev den första NHL-coach som fått sparken efter en seger.
Jag är även fortsatt tveksam till Vancouvers coach Alain Vigneault, trots att man ligger bra till poängmässigt. Men de måste ta ett kliv till. Jag tror inte Vigneault har den genuina relationen med spelarna, eller deras fulla förtroende. Han behöver komma ned lite mer på spelarnas nivå utan för den skull bli en i gänget.
Nykomlingen Carl Hagelin gör verkligen det han ska i New York Rangers – åker mycket skridskor. Hagelin har bidragit med fart och tar för sig. Och då är coachen John Tortorella inte dummare än att han låter svensken spela mycket för att sända ut ett meddelande till övriga spelare. Man kan därför säga att Hagelin och nyuppflyttade kollegan John Mitchell är bidragande orsaker till att Rangers gått så bra, och så Tortorella givetvis.