”Nu åker man väl på en jävla propp i kväll”

Lasse Anrell ger utmärkelsen Most Valuable Warrior till Emil Kåberg

Du var 26 år när du kom till Färjestad – varför så sen karriär?

– Jag var väl inte en tillräcklig talang med klubba och puck så jag fick träna på andra saker, det tog lite längre tid.

Höll åren i Frölunda på att knäcka dej?

– Tvärtom, det var två års bra sommarträning, först då fattade jag vad riktigt hård träning innebar.

När du poserade ihop med Per Ledin på de klassiska bilderna efter SM-guldet 2006 så fick du mycket uppmärksamhet av gayvärlden – vad gillade du det?

– Det var inget som jag tog nån större notis om.

Jag känner många bögar som har den klassiska löpsedeln uppsatt i pojkrummet?

Det talas ofta om er som genusföredömen.

– Bra, det är sånt man törs vara när man är säker på sin egen sexualitet.

Hur mår käften nu – sipprar det luft upp genom hålet i käkbenet fortfarande?

– Nej, men jag får ta det försiktigt.

Genom att spela SM-final?

– Ja.

Kan du äta utan sugrör?

– Jodå, men inga hårda grejer. Inte nötter och sånt och äpplen måste jag skära med kniv.

Kan du skratta?

– Lite. Läppen börjar läka.

Hur är återväxten när det gäller hockeykrigare i elitserien?

– Inget vidare. Det är väl inte lika roligt att vara en sån spelare, alla vill väl vara den där liraren som gör snygga grejer. Men jag tycker det är viktigt att alla ska kunna veta att man inte behöver vara en supertalang för att lyckas i hockey – det finns en annan väg också, där stenhård träning gör att man kan lyckas.

Jag har tävlat mot Tina Thörner i Rampfeber – hur är din relation med henne?

– Bra, det är tjejens syrra.

Är hon inte hårdare än du?

–Det är hon nog, hon lever i en tuff mansdominerad värld. Har skinn på näsan. Men det drabbar inte mej.

Min hobby är pelargoner – din är visst hästsperma?

– Nä, inte hobby direkt. Det där är mera ett yrke i min familj.

Vem är din hockeyidol?

– Jag gillade Tomas Sandström som vann Stanley cup och var med och gjorde det där klassiska VM-målet med Håkan Loob och Bengt-Åke Gustafsson i VM 1987. Thomas var en riktig hockeykrigare.

Vem är sämst på att tackla i Färjestad?

– Hmmm... ja, Rickard Wallin är väl ingen jättetacklare...

I Skellefteå?

– Lätt: Anders Söderberg. Men det skulle man kanske inte sagt; nu åker man väl på en jävla propp av honom i kväll.

Du, den risken är väl ungefär lika stor som att Kumla vinner SM-guld.

– Ja, kanske...

Du gav ju nakenchocken inte bara ett ansikte utan också ett underliv i tv i ”Jenny Calling” när det glipade lite med din badhandduk och jag var tvungen att rätta till det där en smula för att skyla dina icke tacklingsbara delar – några reaktioner på det?

– Jodå, men bara roliga kommentarer och smågliringar.

Hur är det med snacket om att du ska få sparken efter den här säsongen och tvingas spela i ökenlag som Malmö

eller Örebro?

– Du, det där får du ta med Thomas Rundqvist i Färjestad.

Okej. Men ett tips: blir det guld i kväll?

– Ja, det siktar vi på.

Vad kan stoppa det?

– Skellefteå.

Oh fan. Hur firar du ett guld? Treo mot käkvärken?

– Ja, antagligen...