– Jag tittade upp mot himlen som en reflex

Erik Karlsson

Kronwall matchhjälte i Jaroslavls comeback: Det kändes speciellt

I går gjorde Lokomotiv Jaroslavl comeback i KHL efter den tragiska flygolyckan för exakt ett år sedan.

I en känslosam match blev Staffan Kronwall stor matchhjälte med två mål och en assist.

För Sportbladet berättar han om stämningen i laget, hyllningarna från motståndarna, flygoron och en känslosam målgest.

– Jag bara tittade upp mot himlen som en reflex och det kändes speciellt.

I dag sörjer, hyllar och minns anhöriga, supportrar och hockeyfans världen över de 37 spelare och ledare som omkom i den tragiska flygolyckan i Jaroslavl för ett år sedan.

Klubben utplånades där och då, men har efter bara ett års frånvaro nu gjort comeback i KHL med en bortamatch mot Sibir Novosibirsk. En match som fick en svensk huvudrollsinnehavare.

Staffan Kronwall assisterade först till Jaroslavls 2–1-mål och gjorde sedan själv både 3 och 4–2 i en match som slutade 5–2 till borta­laget.

”Kom naturligt”

– Det var kul, jäkligt kul att få sätta i gång, säger Staffan Kronwall.

Hur var det att spela den här första matchen?

– Det var lite känslor innan matchen för många, även för min egen del. Motståndarfansen började skrika vårt lags namn innan nationalsången, så det var lite speciella känslor innan.

Målen i dag, var det din hyllning till Stefan Liv?

– Jag vet inte... Jag vill inte säga det, det skulle se konstigt ut så här i efterhand. Hade jag gått ut och sagt det före att ”gör jag mål så är det för Stefan” så hade det varit häftigt att kunna säga det. Men efter andra målet tyckte jag ändå att det kändes lite speciellt. Jag bara tittade upp mot himlen som en reflex och det kändes speciellt.

Något speciellt hände där alltså?

– Ja lite så där, det var någonting som fick mig naturligt att bara titta upp mot himlen och höja armarna. Så det var nog någon hyllning.

Lokomotiv Jarloslavl börjar KHL-serien med två bortamatcher och kommer därför inte att närvara på de ceremonier som sker i Jaroslavl i dag.

– Det är väl ganska skönt på ett sätt samtidigt som man gärna hade varit där också, säger svenskbacken som annars tycker klubben klarat övergången till vardagslivet bra.

Flygresorna jobbiga

Det enda som fortfarande är jobbigt är flygresorna.

– Rent allmänt har jag inte känt mig rädd, men det är klart att någonstans i bakhuvudet har man en lite olustig tanke, det går inte att und­vika.

Kan man jobba bort det på något sätt, eller kommer det alltid vara så tror du?

– Det tar nog tid. Det är inte så att jag sitter och skakar när jag ska flyga, men det är när man varvar upp motorerna och ska göra starten på startbanan, någonstans där tänker man på att det var i den här farten de drog in i masten...

I morgon möter laget Amur från Khabarovsk. Det innebär att på årsdagen av olyckan ska hela Lokomotiv Jaroslavl sätta sig på ett flygplan för en fyra timmar lång flygning över det ryska inlandet.

– Jag tror inte någon tänkt på det så, inte ens jag förrän du sa det. Det är väl ett sätt att gå vidare också, man kan inte stanna klockorna för att det hände. Allting måste gå vidare även om man aldrig kommer glömma det som hänt.