Skyddade ”Foppa” – nu är han ett vrak

Emil K Lagnelius

Plågas av ringande öron, ständigt illamående och uselt närminne

Under NHL-karriären gjorde han sig känd som ”Foppas” polis.

Nu är Scott ”Sheriffen” Parker, 35, ett vrak efter att ha drabbats av över 20 hjärnskakningar.

– Jag har alltid trott att jag är oövervinnerlig. Du kunde slå mig i ansiktet och jag bara skrattade, säger han till Denver Post.

När Peter Forsberg spelade i Colorado hade Scott Parker som främsta uppgift att skydda Foppa och lagets övriga stjärnor.

– Ingen rör Peter utan att få med mig att göra. Det kan jag garantera, sa Parker till Sportbladet i mars 2008.

Det skulle visa sig bli Scott Parkers sista säsong som hockeyspelare. Då var han bara 30 år gammal.

– Jag minns hur läkaren satte sin hand på mitt knä och sa ”Scott, du ska aldrig spela hockey igen”. Jag var chockad, mållös. Jag trodde att han var galen och gick in i förnekelse. Men i dag har jag samma symptom, ja till och med värre. Nu väntar jag bara på svar för att inte veta exakt vad som är fel är det värsta.

”Allt jag minns är...”

Scott Parker uppskattar att han under karriären gick 400 fajter och mottog minst 4000 slag mot huvudet och ansiktet, vilket ledde till mellan 20 och 25 hjärnskakningar.

Trots att alla smällar var det, enligt Parker, inte en knytnäve som sänkte honom definitivt. Under försäsongen 2005, då han spelade med San Jose Sharks, träffades han av en puck på höger öga och upplevde en smärta han inte upplevt tidigare.

– Allt jag minns är att min lagkamrat Jim Fahey passade mig pucken och att jag skulle nypa till med ett direktskott. I nästa sekund låg jag på isen och tänkte ”vad i helvete?”. Jag trodde att någon hade kört på mig bakifrån och gjorde mig redo för krig, men pucken hade studsat upp rakt i ögat.

Hundra brandlarm

Tiden som följde blev ett helvete.

– I månader var mina bihålor fyllda med blod. Det var brutalt. Mitt huvud kändes som en heliumballong.

I dag är han en skugga av sitt forna jag och går en fajt som är långt mycket tuffare än någon av de han gick i hockeyrinken. Strax efter att han vaknar ringer hans öron så högt att det kan jämföras med hundra brandlarm. Illamåendet sköljer över honom tills han kräks. Närminnet är så uselt att han måste skriva ner vardagliga saker för att minnas.

– När han vaknar är han som i en dimma. Jag kan prata med honom och jag ser att det går in genom ena örat och ut genom det andra. Och så är han glömsk. Han har ord i huvudet, men det som kommer ur hans mun är helt annorlunda än vad han tänker, säger Scott Parkers fru Francesca.

Försvarar NHL-fajter

Trots sina problem anser Scott Parker att slagsmål behövs inom hockeyn.

– Jag garanterar att slagsmål förhindrar ytterligare skador i spelet än det orsakar. Jag såg nyligen statistik som visade att av de första 80 dokumenterade skadorna i år orsakades bara en i ett slagsmål, och det var när George Parros halkade och slog i huvudet i bråket med Colton Orr.

På frågan om han ångrar något under sin karriär svarar Scott Parker:

– Nej, det jag ångrar är att jag blev träffad av pucken i ögat.