Vilken kvalserierysare!

Mats Wennerholm: Men visst borde det finnas plats för alla fyra

LEKSAND

Vilken djävulsk rysare kvalserien är på väg att bli.

Och vilket bevis på att elitserien är redo för fjorton lag.

Klassikerna Skellefteå och Leksand är i elitserien just nu.

Brynäs och Malmö är ute.

Men visst borde det finnas plats för alla fyra?

Efter skärtorsdagens påsksmällar i Skellefteå och Gävle, är elitserielagen Brynäs och Malmö både sotsvedda och skakade.

Jag också.

Jag skrev ju självsäkert att det inte skulle bli något snack i kvalserien. Att Malmö och Brynäs var överlägsna alla motståndare.

Det var efter att ha sett kvalseriepremiären mellan Brynäs och Malmö i Gavlerinken.

Två lag som lika gärna kunnat spela SM-kvartsfinal under en normal elitseriesäsong.

Nu ska jag inte vända som en kommunalpolitiker, bara för att Malmö blev krossade av Skellefteå i går, eller för att Brynäs föll hemma mot Nyköping.

Det är sju matcher kvar, varje seger ger tre poäng och det kan svänga oerhört snabbt.

Men knallarna i de tre första omgångarna är bara ett bevis på hur oförutsägbar en kvalserie är.

Här handlar det inte om bästa spelarmaterialet eller de smartaste tränarna.

Det är mer än så.

Det är mer kramp än kamp.

Det är mentala blockeringar, det är stress, det är krav och ständiga påminnelser om att tiotals miljoner står på spel.

Nya arenor

Malmös ordförande Percy Nilsson vann sju års kamp för en ny arena i Malmö på onsdagen.

2008 står Sveriges modernaste hockeyarena klar med plats för 11600 åskådare och nya, skinande lyxloger.

Lagets svar:

0-4 mot Skellefteå.

I Leksand går det inte en dag utan att spelarna påminns om att nya Ejendals Arena invigs till nästa säsong, med plats för 7600.

Eller att allt annat än en elitserieplats är en idrottslig och ekonomisk katastrof.

I Gävle tog fansen en elitserieplats för given, då frälsaren Wayne Fleming landade från Kanada. Fleming som var assisterande coach i Kanadas vinnande World Cup-lag i höstas.

Igår blev det 4-5 mot Nyköping.

Det skulle inte kunna hända.

Det gör att det är fördel Skellefteå.

På något vis har Skellefteå glömts bort.

Där har tränaren Ulf Taavola och laget kunnat ladda i lugn och ro, utan favorittryck.

Dunham kan vara nyckeln

Alla har ändå räknat med att Skellefteå alltid viker ner sig när det gäller.

Men det är ett annat Skellefteå den här gången.

Och trots allt liv det blev då sportchefen Peo Larsson valde att plocka hit Rangersmålvakten Mike Dunham, så kan det vara nyckeln till elitserien.

Dunham var skakig i premiärmatchen mot Leksand, men sedan han släppte in Rudolf Hunas 4-3 efter 16.02 i andra perioden, har han hållit nollan.

Nu är han uppe i 148 minuter och 58 sekunder, inklusive fem minuters sudden death i Leksandsmatchen.

Den väldige Dunham - 191 cm och 91 kilo -kan vara skillnaden den här gången.

Men inte ensam förstås.

Skellefteå värvade andra spelare inför den här säsongen.

Magnus Wernblom lämnade Modo och en del av Ö-vikslagets hjärta försvann.

Nu pumpar det för fullt 23 mil norrut och han fick sällskap av miniliraren Anders Söderberg.

De två har betytt massor.

lll

Till sist vill jag återvända till mitt gamla krav på fjorton lag i elitserien.

Fördelarna har väl aldrig varit tydligare än just nu.

Vilka två lag av Leksand, Skellefteå, Brynäs eller Malmö som missar elitserien, så är det ändå en förlust för hockeyn.

Alla de lagen har organisation, ekonomi och kommande arenor för elitseriehockey.

Nyköping och Oskarshamn, då?

Jo, jag tycker det är två klubbarna som gjort ett fantastiskt jobb den här säsongen. Men de hör inte hemma i elitserien. Inte ännu.

Jag skulle naturligtvis applådera om de gick upp av rent sportsliga skäl, men jag vet samtidigt att de i så fall bara vore tillfälliga besökare.

Det krävs en dyrare kostym än så för att hänga kvar i elitserien.

Mats Wennerholm