Nicklas Lidström – ligans bästa back

Det är dags för kvartalsrapport från NHL.

Och om man skulle dela ut de årliga utmärkelserna redan i dag, skulle följande få dem.

helskärm

Mest värdefulla spelare – Hart Trophy Steven Stamkos, Tampa Bay:

Har tagit ett bottenlag på sina axlar och fört upp dem till slutspelsplats. Det spekuleras nu i om han ska göra 50 mål på sina första 50 matcher, och det är inte omöjligt att han gör det. Men, Stamkos gör mycket mer än bara mål. Han har mycket istid och är en tuff spelare som är där det händer. Han märks verkligen under matcherna.

Bubblare: Carey Price, Montreal och Sidney Crosby, Pittsburgh.

Årets rookie – Calder Trophy: Jeff Skinner, Carolina:

Det finns ingen allvarlig konkurrent till honom i den här kategorin. Har grymt mycket istid och gör det riktigt bra.

Bubblare: John Carlson, Washington och Erik Karlsson, Ottawa.

Vi visste redan från elitserien att Erik hade ett bra spelsinne. Men han har anpassat sig förvånansvärt bra till det här spelet. Har farten och lägger i väg pucken i tid. Kanske lite klen i egen zon.

Bästa back – Norris Trophy: Nicklas Lidström, Detroit:

Fullständigt dominant. Det är nästan otäckt att han i princip spelar felfritt varenda match. Så här bra har han inte varit på de senaste två åren. Samtidigt har Detroit ett bättre lag i år. Frågan är om vi får se en sådan allround back någonsin igen. Utav dem jag sett, så är det nästan bara Ray Bourque som är i samma klass.

Bubblare: Chris Pronger, Philadelphia och Keith Yandle, Phoenix.

Bästa defensive forward – Frank J. Selke Trophy: Brooks Laich, Washington:

Inte så känd i Sverige. Matchas mot de bästa, och det är väldigt sällan motståndarnas förstafemma är bra mot Washington, och det är hans förtjänst.

Bubblare: Pavel Datsjuk, Detroit och RJ Umberger, Columbus.

Bästa coach – Jack Adams Award: Scott Arniel, Columbus:

Har tagit ett lag som i princip bara har Rick Nash och Kristian Huselius, och gjort dem till ett lag som alla fruktar. Arneil har fått dem att tro på sig själva och vågar spela ut. Jag spelade med Arneil under två år i Buffalo 1987-89 och älskade ha honom framför mig på isen. Jag behövde aldrig vara orolig att han var ute och fladdrade på fel sida isen.

Bästa general manager – GM Of The Year: Pierre Gauthier, Montreal:

För att han hade näsa för att behålla Corey Price. Trots att det gick ganska tungt stora delar av fjolåret behöll han spelare som inte hade sin bästa säsong, och satsade på dem ändå. Strongt gjort.