Abrahamsson: En trasig förening som måste läka

Hans Abrahamsson

GÄVLE. En eländig säsong för Brynäs fick i alla fall ett lycklig slut.

De båda stockholmarna Josef Boumedienne och Nils Ekman har gjort sig odödliga i Gävle. 

Men vad händer nu, Brynäs IF?

Se avgörandet här efter förlängningsdramat

Patrik Berglund gjorde comeback efter en månad och hann med att missa en straff innan han i förlängningen låg bakom det avgörande målet som Oula Palve vräkte sig fram och tryckte in.

Målet som håller Brynäs kvar i SHL efter en säsong som alla med sympatier för klubben helst vill glömma.

Om man som jag har sin bas i Gävle är det inget ovanligt att det stormar runt stadens lag. Det finns i princip ingen här som inte bryr sig, eller inte har en åsikt, om Brynäs. 

När Gefle IF låg i allsvenskan fick jag ibland frågan från folk utifrån hur intresset i stan var fördelat. 

Svaret var ganska enkelt: 

Alla har en åsikt om Brynäs, positiv eller negativ, medan väldigt få tycker något om Gefle IF. 

På gott och ont, i båda fallen. 

Redan innan den här kaos-säsongen har de tre senaste åren runt Brynäs präglats av ett tillstånd som i en normal förening skulle kallas kaos.

Tre sparkade tränare på lika många år och och placeringar i närheten av kvalstrecket har tärt på tålamodet. Ändå kan jag lova att ingen av de tidigare säsongerna ens varit i närheten av denna. Missnöjet har exploderat, både internt och externt. 

En styrelse och en ordförande som ingen tidigare har brytt sig om eller lagt något ansvar på har plötsligt hamnat mitt i stormen. Efter en stridig vinter är klubbdirektör Campese snart ensam styrman kvar på golvet.

Hur länge kan/får/vill han vara kvar?

Hånades på förhand

Förhoppningar, besvikelse, ilska och uppgivenhet.

Ungefär i den ordningen har sinnesstämningen varit i stan.

För att i den sista skälvande delen av säsongen tändas ett litet ljus. 

Två stockholmare, med bakgrund i Djurgården, som redan i den första matchen beskrevs som brats eller dörrvakter på en sportbar, har kommit in och räddat en förening som stod vid avgrunden. Helt oprövade på den här nivån. På förhand hånade av många – nu hyllade.

Josef Boumedienne och Nils Ekman lär inte bli statyer på stortorget i Gävle, men snudd på odödliga blir de. 

Deras prestation ska på intet sätt förringas. 

Men att Brynäs fick ett lyft med Boumedienne och Ekman när de tog över efter Andersson/Stråhle var ingen överraskning utan följer egentligt ett ganska tydligt mönster. 

Det är ju så Brynäs ”framgångsformel” sett ut de fyra senaste åren. Kör ner det så djupt i botten att det egentligen bara kan bli bättre. 

Det blev ett kortsiktigt lyft när Tommy Sjödin tog över efter Roger Melin och när Magnus Sundquist tog över efter Sjödin och när Ove Molin tog över efter Sundquist. 

Brynäs krishantering. Ett konstant släckande av bränder.

Hur ser framtiden ut i Sveriges Toronto?

Två saker skiljde Brynäs och HV71 i den här matchserien. 

Det omdiskuterade tränarbyte och att de ledande spelaren i Brynäs verkligen tog det ansvar som HV:s dito inte gjorde. 

Vilka har varit bäst i Brynäs? 

Det är Samuel Ersson, Simon Bertilsson, Anton Rödin, Greg Scott och Emil Molin. Fyra av fem är fostrade i klubben från juniortiden och Scotts känslor för klubben är välkända. 

Jag vill också lägga till Tomi Sallinen, som i både Djurgården och Färjestad omgetts av ett något tveksamt rykte, men som i det här kvalet har agerat som han var fostrad på Brynäsvallen. 

Nog om det som har varit. 

Hur ser då framtiden ut i det som kallas Sveriges Toronto?

Jag utgår från att Josef Boumedienne är Brynäs förstaval som ny sportchef, tackar han ja har han en rejäl utmaning framför sig. 

En degradering hade inneburit något av The Big Bang. Det mesta hade upplösts för att sedan börja om mer eller mindre från noll. Med total ovisshet gällande ekonomi och sportsliga förutsättningar. Spelartruppen hade spridits för vinden och säkert också många ledare och annan personal.

Lagt 25 miljoner på sparkade tränare

Nu upphör inga kontrakt och de stora pengarna från SHL kommer även nästa säsong. 

Och de lär behövas. 

De senaste prognoserna jag hörde om klubbens bokslut för säsongen var minus 20 miljoner, vilket innebär att hela det egna kapitalet på 16 miljoner, plus ytterligare fyra miljoner, är borta

Lägg till att en tränarduo – med cirka 200 000 kronor i sammanlagd månadslön – har sparkats med två år kvar på kontraktet. 

200 000 x 24 månader x 1,32 i sociala avgifter = 6 336 000 kronor. 

Ytterligare drygt sex miljoner för ett Brynäs som de senaste fyra åren måste ha lagt upp mot 20 miljoner kronor på sparkade tränare och en sportchef. 

Tänk vilken nytta de pengarna hade gjort när det gäller utveckling av både ledare och spelare genom hela organisationen. 

En trasig förening ska nu försöka läka och samtidigt (återigen) försöka hitta rätt väg mot någonting bättre. 

En förening som gjort det mesta fel på det sportsliga planet under de fyra åren efter SM-finalen har nu inget utrymme kvar att sätta ens en fot fel de kommande säsongerna.