Nu slutar han spela okysst

Jämtin vill få bort stämpeln som buse: Domarna har blivit mer fair mot mig nu

JÖNKÖPING

Han brukar beskrivas som elitseriens mest hatade spelare.

Men Domi älskar honom.

Inte Tie Domi – utan bullterriern som Jämtin döpt efter den kanadensiske slagskämpen.

– Jag tycker man borde få slänga handskarna i Sverige också, säger han.

Det blev egentligen fel där direkt.

Andreas Jämtin jobbar nämligen hårt med att få bort stämpeln som retsticka och buse.

Han tycker det blivit en påklistrad etikett som inte stämmer längre.

– Nej, det har blivit lite överdrivet. Så farligt är det inte. Nu vill jag får bort den där stämpeln, framförallt för att domarna inte ska åka omkring och alltid titta på mig lite extra. Men det verkar faktiskt ha blivit så nu. Jag ligger på rätt bra, men domarna har blivit mer fair mot mig.

Det hettade till senast i Ö-vik, men du hade inte en enda utvisningsminut?

– Nej, men det som hände var inte så farligt. Hade det varit någon annan än Lance Ward i vårt lag som varit inblandad tror jag aldrig att det blivit matchstraff.

Inte ens om det varit du?

– Nej, inte ens om det varit jag. Det är kanske Lance Ward som gjort att domarna tappat fokus på mig. De brukar kolla in vissa spelare speciellt. Nu har Ward fått ta allt.

Det där med att släppa handskarna då?

– Jag kanske inte ska säga så, men ibland tycker jag att man ska kunna göra upp utan att det blir matchstraff. Som i NHL. Det kunde räcka med fem eller tio minuter.

Du hade en tuff fight med Brynäs Tommy Sjödin i kvarten?

– Ja, men han spelade tight på mig och själv vill man få utrymme. Då kan det blir lite irriterat. Men det var aldrig några fula grejer. Och det är ju slutspelstider.

Nu är det Modos Mattias Timander du har att fightas mot framför motståndarmålet?

– Ja, det är en stor, tung kloss som vet var jag brukar komma. Då står han bara där.

Konkurslag

Andreas Jämtin är en av många gamla AIK-spelare födda 1983 som försvann från klubben då dåvarande ordföranden Ingemar Ingevik och före detta UEFA-basen Lennart Johansson kastade AIK-hockeyn åt gamarna.

Finländaren Hjallis Harkimo tog över och ett par år senare var det forna elitserielaget ett konkursbo som fick börja om i division I.

– Strax därefter spreds vi åt alla håll, säger Jämtin.

– Sista åren i AIK spelade jag i en kedja med Yared Hagos och Fredrik Hynning. Jag har fortfarande kontakt med båda och mest med Yared. Det skulle naturligtvis vara kul om vi kunde spela tillsammans igen. Vi har snackat om det, så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Men dagens hockeykarta är inte ritad efter klubbmärken. Fredrik Hynning hamnade i Luleå (nu på väg till Timrå), Yared Hagos stack till Timrå och senare till Dallas och farmarlagsspel och drömmen om NHL. Backen Jonas Liwing spelade i Djurgården i vintras och tidiga 84:an Patric Blomdahl hamnade i Linköping.

AIK-comeback

Jämtin själv valde i HV71 och AIK:s framtid var borta.

Kan AIK någonsin komma tillbaka som elitserielag, tror du?

– Jag tror att det skulle gå om de riktigt stora stjärnorna som Mattias Norström och Dick Tärnström kom tillbaka och satsade. Det skulle nog kunna locka tillbaka en hel del gamla AIK-are.

Backen Mattias Norström visade sin lojalitetet då han valde allsvenskan och AIK under lockutsäsongen 2004–05.

Det var uteslutet att spela i lokalkonkurrenten Djurgården.

Aldrig Djurgården

– Så känner väl jag också. Jag är fostrad i AIK. Det är klubben i mitt hjärta. Jag kommer nog aldrig att spela för Djurgården. Det skulle inte kännas rätt, säger Jämtin.

Så lämnar han Kinnarps Arena och möts av sin hund som han döpt till Domi.

En Steffordshire Bullterrier, en av världens mest kompakta raser med ett gigantiskt huvud och muskulös kropp.

En tuff ras som aldrig ger sig och som förr användes som kamphund. Den påminner på det sättet en hel del om sin husse.

– Men han är hur snäll som helst, säger Jämtin.

Andreas Jämtin om: