Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Likgiltighet och besvikelse - jag tror inte Leksand har kraft att ta sig tillbaka

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-07

LEKSAND

Glöm allt vad Återtåg heter.

Det enda Leksand liknar just nu är ett begravningståg.

Spelarna gav upp andan i förtid, med två omgångar kvar att spela.

Leksand är i allsvenskan igen och det är bara att gratulera Mif och Skellefteå till elitserieplatserna.

För Leksand kommer aldrig att hjälpa Mora till elitserien.

Mora är ju det enda lag som fortfarande kan hota de två topplagen.

Men skulle Mora slå Mif hemma i morgon, så måste de troligen ha hjälp av Leksand (mot Skellefteå) i sista omgången.

Jag frågade Moras klubbdirektör Jan Simons om han räknade med att få den hjälpen.

Han bara skrattade.

- Ja, vad tror du själv, ställde han som motfråga.

- Nej, det tror jag inte, sa jag.

- Nej, just det, sa han.

Så även om Mora inte gett upp, så tror de inte att Leksand kommer att hjälpa värste lokalkonkurrenten till en elitserieplats. No way.

Var fanns hjärtat, Leksand?

Rent sportsligt låter det naturligtvis förfärligt, men ändå finns det en charm i den speciella stämning som råder mellan de här klubbarna.

Det blir några häftiga derbyn i allsvenskan nästa säsong i stället.

Mora kan ändå kalla sig bäst i Dalarna efter två raka segrar i kvalserien.

Det är imponerande och grannen i norr har visat det hjärta som Leksand saknat hela den här säsongen.

Och när hjärtat stannar är allt hopp ute.

Det gjordes flera återupplivningsförsök under säsongen, med flera panikvärvningar, men ingenting hjälpte.

Jag vet inte vad jag ska tro om Leksands framtid. Stämningen är inte alls densamma som när laget åkte ut senast.

Chock har blivit likgiltighet, förtvivlan har bytts mot besvikelse.

Och kraften att resa sig i ett gemensamt ÅTERTÅG verkar inte finnas längre.

Men jag kan ha fel.

Det är ohållbart, Masken

Redan i går sprang jag ihop med en grupp från supporterklubben Superstars och de hade redan börjat knyta nävarna.

Insamlingar har redan startat och kanske växer samma starka rörelse fram igen.

Men jag tror att det måste fram ett offer och jag anser att den person som måste gå är sportchefen Anders "Masken" Carlsson.

Hans situation har blivit ohållbar, efter mängder av misslyckade värvningar.

Det är inte bara spelare som underpresterat eller varit skrämmande skadebenägna.

Det har saknats hjärta och känsla för klubben.

Den främlingslegion som Leksand förvandlades till den här säsongen hittade aldrig något gemensamt mål, eller den kollektiva kraft som krävs för att vinna.

Själv häcklas jag ständigt av alla som minns mitt elitserietips inför den här säsongen - och plågsamt många har ovanligt goda minnen när det gäller sådana saker.

Jag är ganska stolt själv för elva av tolv lag var ganska säkert inprickade.

Alla utom ett: Leksand.

Jag trodde de skulle bli femma.

Hammarby har släppt sina norska landslagsmän Mads Hansen och Marius Trygg till spel med landslaget - mitt under kvalserien.

Avsågade Hammarby, där sportchefen Leif Boork, före detta norsk förbundskapten, återigen klivit in som tränare.

Enligt norska hockeyförbundets hemsida har Hansen och Trygg anslutit till truppen och då är det inget än en skandal. Enligt hockeyns tävlingsregler är alla klubbar skyldiga att ställa upp med bästa möjliga lag.

Det gör inte Hammarby - ett klart fall för disciplinnämnden.

Fyra SM-guld

Följ ämnen i artikeln