Washington har ett sjukt självfötroende

Calle Johansson inför
nattens superysare

I natt ska det avgöras. Match sju mellan NY Rangers och Washington.

Vinnaren ställs mot årets utropstecken. I den andra konferensfinalen återfinns NHL:s bäst bevarade hemlighet.

För många bra spelare hade spelat för tråkig hockey. Men i match nummer sex vaknade äntligen NY Rangers-Washington till liv. Jag vet inte om det berodde på att de inte orkar hålla ihop lagen hela vägen längre, men det blev i alla fall mer fart och vi såg tre mot två-situationer som vi inte sett tidigare i matchserien. Det gynnar Washington, som har fler skickligare spelare än Rangers.

Det finns säkert de som menar att jag, efter mina år i orga­nisationen, bara låter hjärtat tala. Men jag har pratat med några i Washington som intygar

att de har ett djävulskt självförtroende. Samtidigt vet vi att Rangers är väldigt starka hemma i Madison Square Garden.

Men, om det inte var för en klantig utvisning skulle Capitals ha vunnit match nummer fem. Och de var det klart bättre laget i match nummer sex.

Kommer i våg efter våg

Vinnaren ställs mot New Jersey Devils i konferensfinalen.

LA Kings och Phoenix i alla ära, men New Jersey är utropstecknet nummer ett.

De kanske inte har chockat, men definitivt fått många att höja på ögonbrynen. Inte minst som Devils tidigare gjort sig kända som det mest perfekta defensiva NHL-laget, men nu forecheckar och åker skridskor som inget annat lag. De kommer i våg efter våg.

Veteranmålvakten Martin Brodeur har varit enastående, men ändå inte lika utmärkande som Henrik Lundqvist, Jonathan Quick, Braden Holtby eller Mike Smith. Det handlar istället främst om lagets fart och konstruktiva spel.

Fräscha idéer

Jag har tidigare gnällt på att Devils förlitat sig för mycket på sin förstakedja. Men det har jag fått äta upp. Nu är hela laget med framåt och hjälper still, och det är för jäkla roligt att se. Efter fjolårets misslyckade säsong kom nye coachen Peter DeBoer in med lite fräscha idéer. Sedan ska man inte underskatta en kille som hans assistent Adam Oates, som var en ruggigt intelligent spelare och som bidragit till att de fått ihop det offensivt. Oates är en av de assisterande tränarna som har mest att säga till om, och med störst inflytande på spelet.

Det var länge sedan jag såg ett slutspel med så många bra målvakter långt framme. Brodeur Lundqvist, Quick, Holtby och Smith är alla potentiella MVP-kandidater.

Den västra konferensfinalen är redan klar.

LA Kings gjorde allt rätt mot St Louis.

Deras bästa spelare Dustin Brown och Anze Kopitar levererar. Men sedan har de även NHL:s bäst bevarade hemlighet. Det finns inget lag som har sex backar av den kalibern. Ingen av dem faller ur ramen.

Återstår att se om Kings, som så många andra, underskattar Phoenix. Det är farligt. Phoenix är inte så mjuka som folk tror och har noterats för betydligt fler tacklingar än LA, som kan få problem om de tillåter sig att bli forecheckade.

Det blir en ruskigt tuff matchserie.