Johnny Oduya borde bara firad

Per Bjurman

NEW YORK. Låt oss vara ärliga.

Om Johnny Oduya spelat på andra sidan Hudson-floden hade han varit en av våra mest omskrivna NHL-stjärnor.

Men nu råkar han tillhöra New Jersey Devils och får skandalöst nog finna sig i att briljera i radioskugga.

Det är bland annat mig själv jag dissar i den ingressen.

Jag hör till de svenska murvlar som skriver mest om NHL i rikspressen och därmed är jag förstås en av de som ansvarar för att svenska spelare som gör bra ifrån sig får den uppmärksamhet de förtjänar.

Fel sida om floden

Men de som spelar i New Jersey hamnar ofelbart i skuggan av de som tillhör New York Rangers.

För att såna som jag bor på ”rätt” sida om Hudson-floden och har lättare att ta oss till Madison

Square Garden. För att Rangers är ett mer glamoröst lag. För att just old school-Jersey är en så krånglig organisation att ha med att göra. För att vi har Kung Henrik här. Bland annat.

Det är förklaringar – men inga hållbara ursäkter.

Johnny Oduya hade varit firad i blågula spalter om han haft sin hemmarink på Manhattan och borde vara det nu också.

Den 27-årige stockholmaren har lyckats etablera sig som en av de viktigaste komponenterna i ligans näst tätaste försvar och är nu en av de mest framstående backar Sverige har här borta.

Revansch framåt våren

Dessutom är han, i högre grad än de flesta, en self-made man. Han var tämligen okänd när han kom hit och ingick knappast i Jerseys framtidsplaner, men när han fick chansen visade han enväldige general managern Lou Lamoriello att han har flera ton av det som alltid alltid premierats i New Jersey: Disciplin. Fysisk hårdhet. Förmågan att alltid, utan flashiga åthävor, göra rätt. Karaktär.

Nåväl, Johnny kan få revansch på oss alla framåt våren.

Årets upplaga i Prudential Center håller på att ta formen av en klassisk lagmaskin a la Devils och kan mycket väl komma att bli en utmanare om Stanley Cup-titeln.

Visst vore det coolt om Viktor Hedman gick som nummer ett i den kommande draften.

Risken är bara att han i så fall hamnar hos New York Islanders, som i ”kraft” av sin undermålighet lär få välöja först.

Det vore mindre coolt ...

Jag står fast vid synpunkten i förra veckans spalt:

Henrik Zetterberg, vår störste stjärna just nu, är värd varenda dollar.

All Star-spektaklet blev just så sömnigt som alla hade föreställt sig – bortsett från några sekunder när Alexander Ovetjkin satte på sig en fiskarmössa (!) och ställde till med lite show. NHL-ledningen bör tacka högre makter för att den magnifike artisten finns.

Och vi andra kan se fram emot nästa år, för då blir det inget All Star. Vi får ett sprakande OS i Vancouver istället.