30 frågor till Erik Karlsson på 30-årsdagen
Bjuder på egna bilder ur sitt fotoalbum
Publicerad 2020-05-31
NEW YORK. Man kan lätt få för sig att smålänningen som ofta kallas världens bäste back är evigt ung, men faktiskt:
Idag fyller Erik Karlsson 30 år.
Det firar vi genom att ställa 30 personliga födelsedagsfrågor om allt från laster, familjeliv och tatueringar till hajar.
– Det är otroligt att jag blivit 30. Jag känner mig knappt ens som 20, säger ”EK65” från hemmet i Ottawa där han tillbringar sommaren med hustrun Melinda och dottern Harlow.
Det känns ju som det var alldeles nyss den då 19-årige Erik Karlsson likt ett strindbergskt yrväder svepte in på nordamerikanska östkusten och, nästan direkt, etablerade sig som en av NHL:s mest framstående backartister.
Men det har hunnit gå elva långa år sedan dess och plötsligt fyller den tvåfaldige Norris Trophy-vinnaren med det ständiga leendet och de rappa kommentarerna 30 bast.
Hur gick det till?
Backstjärnan vet knappt själv, visar det sig när vi når honom i Ottawa – där han och hans lilla familj just avslutat två veckors karantän efter ankomsten från San Jose – och bemärkelsedagen till ära ställer just 30 frågor.
Det låter så här:
30 år – du börjar bli vuxen, Erik?
– Ja, det är helt otroligt. Jag kan knappt fatta det själv, jag känner mig inte som 30. Knappt ens som 20 faktiskt. Jag blir ju inte ens bakis, ha ha. Det har jag bara varit en eller två gånger i hela mitt liv. Då är man ju fortfarande tonåring...
Någon ålderskris?
– Nej, i och med att jag inte känner mig som 30 kan jag inte säga att jag har någon sådan. Vi får se, det kanske blir värre när jag fyller 40.
Vilka av de här 30 åren har varit bäst?
– Jag måste säga 2019. Det var då jag och Melinda fick vår dotter, Harlow. Det är det bästa som hänt.
Och sämst?
– Det var 2018. Då hände det mycket saker. Det har det gjort 2020 också, men 2018…det var det svåraste året för oss,.
Du är i Ottawa nu, eller hur? Det har verkligen blivit hemma för dig?
– Sverige är också väldigt mycket hemma såklart, men det är här i Ottawa jag tillbringar somrarna, så jo. Det hade jag aldrig kunnat tro för sju-åtta år sedan, men det har blivit ett hem. Jag trivs fantastisk bra här och har väldigt goda vänner som jag känt ända sedan jag kom hit för över tio år. ”Affe” är en och hans bror en annan.
”Affe”, ja. Daniel Alfredsson. Ni umgås fortfarande mycket?
– Väldigt mycket. Nu, under de här speciella omständigheterna, har man ju fått utse några få riktigt när man kan umgås med och han är en av dem. Vi spelar mycket golf och ska väl få in en och annan tennismatch under sommaren också.
Saknar du inget i Sverige?
– Jo, verkligen. Framförallt saknar jag familj och vänner. När man är hemma sällan längtar man väldigt mycket efter de man har där. Och när man väl kommer dit är det så många man vill träffa att det nästan blir lite för jäktigt, tyvärr. Man bara åker runt för att hinna med alla. Sedan saknar jag svenska luncher också. Riktiga arbetarluncher!
Du är ju uppvuxen i Landsbro. Hur mycket smålänning är du egentligen?
– Mja, jag vet inte. När jag träffar andra smålänningar pratar jag småländska men annars blir det ju göteborgska och den engelska jag pratar här. Och snål är jag inte. Envis? Ja, otroligt. Fråga min hustru får du se. Hon har nog aldrig mött någon liknande i den vägen, haha. Så lite smålänning är jag nog ändå.
Vad gör du annars i sommar?
– Jag har precis köpt en cykel så sent som idag (läs; i fredags) och ska börja tävlingscykla. Min granne är väldigt inne på det så jag tänkte jag skulle hänga på och trampar igång snart. Sedan väntar jag på att gymen ska öppna så jag kan börja träna och hålla mig i form. Och så blir det som sagt en del golf. Men framförallt ska jag förstås umgås med familjen. Den lilla tar väldigt mycket tid och det är otroligt givande att vara med henne. Hon börjar bli mer medveten om vad som händer och är väldigt rolig.
Hur bra är du i golf egentligen?
– Nja, jag vet inte. Inte så jättebra. Säg så här: Jag är inte lika bra som Gustav Nyquist men bättre än Henrik Zetterberg!
Det blir ingen mer hockey för er i San Jose Sharks den här säsongen. Skönt eller trist?
– Både och. När vi nu var avhängda känns det bra att vi inte behöver åka någonstans och spela tolv meningslös matcher, men det är ju trist att det gick så dåligt för oss. Helst hade man ju velat avsluta säsongen på riktigt och sedan varit med i playoff.
Vilket av de 24 lag som, eventuellt, fortsätter i sommar kommer vinna?
– Det är ju helt omöjligt att säga nu. Allt blir ju helt nytt under de här omständigheterna, det som hände tidigare under säsongen betyder nog väldigt lite. Därför är det surt att vi inte är ett av de 24 lag som får spela vidare. Vem som helst kan vinna Staley Cup den här gången, känns det som.
Nästa säsong, när den nu börjar, kommer ni i Sharks vara bättre då.
– Det är jag övertygad om. Det här har jag varit med om många gånger förr, med Ottawa. Ena året går det kanonbra och nästa dåligt och sedan blir det bra igen. Vi har ett bra lag och borde varit med och slagits om slutspelsplatser i år också, men tyvärr sket det sig redan från början.
Kan du själv tjäna på att få all den här tiden till återhämtning?
– Det tror jag. Det är nog bra för många att få läka ordentligt och ladda om och komma tillbaka riktigt spelsugna när vi väl får börja spela igen. Då kommer man att ha hunnit sakna hockeyn ordentligt.
Hur känns det när folk säger ”Erik Karlsson är världens bäste back”?
– Det är förstås kul, men det är väl egentligen inget jag tänker så mycket på nu när jag är mitt uppe i karriären. Jag försöker bara vara så bra som jag kan och spelar jag på toppen av min förmåga vet jag att jag är en av de bästa i NHL. De senaste två åren har jag väl inte riktigt nått dit av olika anledningar, men jag har mer att ge och är övertygad om att jag ännu inte spelat min allra bästa hockey.
Vem tycker du själv är världens bäste hockeyspelare?
– Sidney Crosby. Han har stått i en klass för sig sedan jag kom hit och i mina ögon gör han fortfarande det.
Snusar du fortfarande?
– Ja. Jag gjorde ett försök att sluta och det höll i ett år. Sedan kom jag till World Cup 2016 och blev lurad av Nicklas Bäckström att börja igen. Sedan dess har jag bara fortsatt.
Några andra laster?
– Jag gillar mina öl! Dem får man ju hålla till ett minimum under säsongen, men jag gillar verkligen en kall öl, det skäms jag inte för.
Senast vi såg dig var du väldigt långhårig. Ser du likadan ut nu?
– Haha, det är ännu värre nu. Jag klippte mig precis innan den här krisen började men sedan dess har ju alla frisersalonger och barberare hållits stängda, så nu är jag på väg mot ett all time record.
Tatueringar då, blir det fler? Det ser inte ut att finnas så mycket mer plats?
– Det ligger nere just nu. Jag har ett stort projekt på gång, men det går inte heller att få utfört när tiderna är så här och dessutom befinner sig min tatuerare i Sverige. Så vi väntar med det.
Dricker du fortfarande lika mycket kaffe? Du var ju rentav med och lanserade en egen kaffeböna i Kanada för något år sedan?
– Ja, det var kul att få vara med och se hur hela den processen går till. Jag har fortfarande en påse här nånstans, tror jag. Men annars är det Gevalia som gäller. Jag har en vanlig svensk bryggare och jo, jag dricker väldigt mycket kaffe.
Är du en kvälls- eller morgonmänniska?
– Kvällsmänniska, definitivt. Jag får erkänna att det oftast är Melinda som får gå upp och ta hand om dottern på morgnarna, så jag kan sova lite till och ta över sedan.
Vad ser du helst på tv? Hockey?
– Mja. Jag kollar på alla slutspel, men annars blir det inte så mycket sport. Inte filmer heller. Vi ser mest på serier och har klippt alla som finns nu, tror jag.
Vad läser du helst? Böcker, tidningar eller NHL-bloggar?
– Jag hade en period när jag var yngre då jag läste väldigt mycket. Framförallt fantasy. Jag läste till exempel hela ”Game of Thrones”-serien innan den blev tv-serie. Det var precis när jag hade flyttat över till Ottawa så jag läste på engelska för att bli bättre på språket. Jag skulle väldig gärna läsa mer nu och började faktiskt med en bok alldeles nyligen, men kom inte längre än sju sidor. Sedan pockade dottern på uppmärksamhet.
Vad har du för talang som de som inte känner dig vet att du har?
– Jag vet inte, det var så mycket hockey och fotboll när jag var ung att jag inte hann lära mig så mycket annat. Men, jo, förresten, jag är väldigt bra på att städa. Jag gillar inte när det är oordning, vill att saker och ting ska ligga i rätt vinkel och så. Pedantisk kan man nog säga att jag är. Rätt så mycket också.
Vilken talang som du saknar skulle du helst vilja ha?
– Jag önskar jag kunde spela gitarr och försökte faktiskt lära mig för några år sedan. Det var när jag hade opererat hälsenan och bara var hemma. Då köpte jag en gitarr och försökte öva ihop med André Pettersson, som bodde hemma hos mig och också var skadad. Han kan spela men det visade sig att jag hade noll talang för det. Synd, jag borde lärt mig när jag var yngre. Det hade varit kul att kunna ta fram en gitarr och dra några låtar när man sitter med polarna och tar några öl.
Har du några fobier? Alltså, är du rädd för något? Höjder? Spindlar?
– Hajar. Det är ju lustigt med tanke på att jag spelar för Sharks, men det är faktiskt sant. Jag är livrädd och går aldrig i havet. Jag har varit på Hawaii och i Australien och på Bali, men aldrig badat i havet, av rädsla för hajar. Jo, när vi var på bröllopsresa i Bora Bora snorklade jag faktiskt med några ofarliga, men ändå väldigt stora hajar.
Vad kommer Erik Karlsson göra den dagen han lägger av?
– Det är ju den stora frågan. Jag vet inte. Det blir nog inte inom hockey eller någon annan sport heller, men något måste jag ha att göra. Jag har bara inte kommit på vad ännu. Vi får se.
Några grejor kvar på din ”bucket list”?
– Trots det jag sa nyss skulle jag vilja bli nedsänkt i en hajbur och studera vithajar någon gång. För samtidigt som jag är väldigt rädd för dem är jag väldigt fascinerad också.
Avslutningsvis: Hur firar du 30-årsdagen nu då?
– Tanken var ursprungligen att det skulle bli en stor fest hemma i Sverige, men det har vi fått ställa in. Istället blir det en lugn tillställning här hemma. Vi har beställt mat från en favoritrestaurang här i sttan och ska dricka några goda viner vi inte testat ihop med några få vänner. Fast det är Melinda som håller i alltihop, så vem vet. Kanske får jag in en stor studsmatta i trädgården som jag kan hoppa lite i…