Johan Björnfot flyttar hem – byter Peking mot Luleå
Publicerad 2024-05-19
I 26 år har han varit på vift.
De senaste fem har han inte träffat sina föräldrar, sin bror, sin släkt eller sina svenska vänner.
Men nu flyttar Johan Björnfot hem från Kina.
– Man känner igen den speciella doften, säger han om ”Delfinen” i Luleå.
Den förlorade sonen är hemma.
Nåja.
Men Johan Björnfot, svensken som under pandemin stannade kvar i Kina och Wuhan där pandemin bröt ut 2020, flyttar hem till Luleå igen.
– Det är helt otroligt. Jag har inte varit i Sverige på flera år. Jag flyttade i april 2019 och var hem en sväng i oktober/november. Så det är nästan fem år sen jag var i Sverige, träffade mina föräldrar, min bror, mina kompisar och släkten. Sen får jag komma hem till min hemstad igen, säger han till Sportbladet.
Det har gått 26 år sedan han bodde i Norrbotten senast.
– Jag gjorde min sista match med Luleå våren 1998 våren. Jag spelade en slutspelsmatch mot Färjestad och torskade någon till med juniorerna i förlängning mot Brynäs.
Då inleddes en lång resa som gick via Stockholm som 18-åring för spel med flera klubbar, däribland AIK, via Mörrum i Blekinge. Allt innan han såg slutet på karriären efter en del skador (”jag käkade smärtstillande en hel säsong”) och till sist en mindre whiplashskada vid en trafikolycka.
Tvingades skjuta upp bröllopet
I Stocksund utanför Stockholm tränade han, efter sina studier, spelare som Johan Södergran (i dag i Modo) och Erik Walli-Walterholm (i dag i Timrå). Efter några nya tränarturer (bland annat med Islands landslag) gick flytten till Kina 2019.
– Planen först var att vi med Djurgården skulle göra något i Peking... sen väljer man Wuhan, en miljonstad där jag hade varit en gång på besök 2018, sen blir det kaos.
Redan förra sommaren fanns tankarna på att åka hem, men då hade han redan skjutit upp sitt bröllop.
– Jag har fått de största sakerna som hänt i mitt liv här, att bli förälder men också det sjuka i att vara med om pandemin 700 mil hemifrån. Folk dog, man satt i en lägenhet… nu ska jag flytta hem igen.
För egen del har det varit hockeyn han ägnat sig åt, utöver en tid som kiropraktor för det kinesiska tyngdlyftningslandslaget.
På fem år har det hunnit bli mycket fokus på individuell träning med unga ishockeyspelare. Under en period fick han den tidigare NHL-spelaren Josh Gratton som kollega, men han lämnade Kina i samband med pandemin.
– Jag fick vara med och plocka ut ungdomslag i Peking, då var jag kollega med en gammal lettisk OS-spelare också.
Det blir nya rollen i Luleå hockey
Han har på slutet jobbat på en privatskola med skollaget och individuell träning i just Peking.
– Jag har fått jobba med många duktiga hockeymänniskor i alla fall.
Så hur kommer det sig att han nu ska börja jobba med svenska juniorer i SHL-klubben Luleå igen?
Förklaringen är kontakten med klubbikonen Karl Fabricius (som nu lämnat sin roll runt klubbens juniorer) som han i unga år spelade mot hemma i Norrbotten. Snacket hade börjat gå om att han inom något år skulle kunna flytta hem.
– Då dök det här upp efter att ha pratat med lite folk när vi kollat på möjligheterna att flytta. Då skickade Karl ett meddelande och frågade om det var ett rykte eller om det var sant att vi siktade på Luleå, säger Björnfot.
Det slutade med en roll som assisterande tränare för klubbens J18-lag, jobb med teknikträning och morgonpass för ungdomsspelare.
– De lade upp vilka bitar de hade kvar att sätta på ungdoms- och juniorsidan. Då kom vi fram till att rollen i J18 skulle bli perfekt.
Men det handlar så klart inte bara om ishockey.
Nu får han också förena sina föräldrar med frun Lili och dottern Angelina.
– Mina föräldrar har ju aldrig träffat Angelina och jag har mina rötter där. Sen tycker min fru att det ser trevligt ut även om det är kalla vintrar, men det är det i Kina med.
Björnfot: ”Känner igen doften”
Han fortsätter:
– Sen vet hon att det är några månader där det är totalt mörker. Första vintern kan det vara tufft, men jag har varit med om det förr och efter någon vinter till är det lugnt. Då vet man hur mörkt det blir och hur länge. På våren och sommaren blir det ju jätteljust med härliga sommarkvällar i stället.
Det är lite skillnad på tempot i Luleå och Peking eller Wuhan, vilket även chockade Johan efter pandemin när köpcentren fylldes av folk igen.
– Det blir ju inte lika mycket folk, lägre tempo. Det är skillnad, här borta är det människor överallt vilket var en liten chock först.
Hur ska det bli att komma hem till Luleå hockey igen?
– Det ska bli extremt kul att komma hem till moderklubben. Det är ju ”Delfinen”, även om det bytt namn till Coop arena. Man känner igen den speciella doften, jag kommer ihåg det så väl i B-hallen framför allt.
Han beskriver det lite som en dröm.
– Jag tror inte jag varit i hallen på 10–12 år kanske? Mina föräldrar har till och med flyttat upp mot Tornedalen, så jag har bara landat i Luleå och åkt vidare varje gång. Det säger en del, säger han och avslutar:
– Det har gått upp och ned, via långa stigar hit, men sedan hem igen.
