Svenske doldisen ska avlasta 'The Big Four'

Per Bjurman

helskärm

TAMPA. Han får minst uppmärksamhet av de omsusade svenska backarna i Stanley Cup-finalen.

Men David Rundblad kan, med sina fåtaliga minuter på isen, vara den som har allra svårast uppgiften.

– Det är inte det enklaste att sitta i båset och bli stel och sedan hoppa ut och spela, men jag klagar inte. Det är Stanley Cup-final, varje byte är otroligt roligt, säger han till Sportbladet inför nattens nya drama i Amalie Arena i Tampa.

Aldrig har så många svenska backar spelat i en och samma Stanley Cup-final som den nu pågående, men det är fyra av dem som föräras lejonparten av den mediala uppmärksamheten

Niklas Hjalmarsson och Johnny Oduya för att de spelar så mycket för Chicago, Victor Hedman och Anton Strålman för att de är så dominerande i Tampa.

Avlasta The Big Four

David Rundblads roll består  i att vid lämpliga tillfällen avlasta The Big Four – utöver Hjalmarsson och Oduya också superstjärnorna Duncan Keith och Brent Seabrook – och istiden blir därmed begränsad. I första finalen spelade han till exempel bara sju minuter och 22 sekunder.

Men som Niklas Hjalmarsson nyligen förklarade för Sportbladet är just det kanske svårare än allting annat.

– Jag spelar mycket hellre 20-25 minuter än sex-sju. Spelar man mycket kommer man in i en rytm och bara kör. Men får man sitta och vänta på varje byte hinner man bli stel och får mjölksyra nästan direkt när man väl kommer in. Det är verkligen inte lätt, sa han.

David nickar instämmande när vi möter honom inför den andra finalen i den ångande Florida-värmen.

– Det är inte det enklaste. Man vet inte riktigt när man ska spela och får på något sätt försöka hålla sig alert i båset hela tiden. Och musklerna hinner mycket riktigt dra ihop sig. Tar man då för långa byten kommer mjölksyran, så det försöker jag undvika, säger han med ett snett leende och fortsätter:

– Men jag klagar inte. Det är Stanley Cup-finalen, så jag tar varje minut och varje byte. Det är otroligt roligt att spela nu, man känner verkligen att allting höjts ytterligare några nivåer, både fysiskt och psykiskt.

Berömdes för insatsen senast

”Rundy”, som han kallas i Nordamerika, svarade också för en gedigen insats i onsdags – vilket coachen Joel Quenneville inte varit sen att påpeka under presskonferenserna han hållit sedan dess.

– Jo, instämmer Lycksele-sonen, det kändes helt okej. Jag försökte hålla det så enkelt som möjligt och på så sätt tycker jag det gick ganska bra.

I och med att han nu spelat en finalmatch spelar det ingen roll vad som händer – skulle Chicago vinna kommer David få såväl en Stanley Cup- ring som namnet inristat i bucklan.

– Är det så? Jaha, ja, nu är det några matcher kvar så man ska nog inte tänka så mycket på det. Nu har vi i första hand andra matchen i natt och det gäller att ha allt fokus på den, säger David.

Andra matchen, ja.

I den är Blackhawks fast beslutna att spela bättre än i den inledande premiären, för trots att de vann är de inte särskilt nöjda med den kollektiva insatsen

– Nej, i princip hade vi ingenting i första halvan av matchen. Tampa kom ut med grym fart och frenesi och det var tur för oss att vi bara hade 0-1-underläge efter två perioder, konstaterar Rundblad.

– I tredje började vi för första gången spela som vi ska och lyckades trycka ner dem i deras zon. Så ska vi försöka spela redan från start den här gången

Nattens final i Tampa startar 01.15, svensk tid.