’Kunde inte säga det till dem – min flickvän tog över’

NHL-stjärnan Oskar Lindblom om cancern

Hans Abrahamsson

Han var 23 år och mitt i en lysande NHL-karriär när det ofattbara beskedet slog ner som en bomb: du har cancer.

I Hockeystudions podd berättar Oskar Lindblom öppet och ärligt om den tuffa resan. Från att han fick chockbeskedet på ett hotell i Denver till den symboliska klockringningen sju månader senare.

– När jag precis fått beskedet och ringde mina föräldrar fick min flickvän Alma ta över. Jag kunde liksom inte säga till dem att jag hade cancer, det var många tårar då, berättar han.

Knappt någon lär ha missat Oskar Lindbloms minst sagt turbulenta säsong. Efter en vass avslutning på sin rookiesäsong och totalt 17 mål var det förra säsongen som Philadelphia Flyers-forwarden på allvar skulle ta nästa steg i sin NHL-karriär. Han levererade också en stark höst. 

Men plötsligt kom något som förändrade allt.

Cancern.

En knöl på ena revbenet visade sig vara Ewings sarkom, en typ av skelettcancer. En vardag med spel i världens bästa hockeyliga byttes nu mot någonting helt annat: En sex månader lång behandling med cellgifter och allt vad det för med sig.

Beskedet kom när han och laget laget befann sig på en bortaturné

– Jag skulle egentligen ha fått resultatet av proverna en dag tidigare. Vi skulle spela Colorado borta och jag flög med dit och visste att jag när som helst kunde få besked om vad det nu var för någonting. När jag kommer till hotellet ringer vår läkare och undrar om jag kan komma och snacka. Ganska snabbt förstod jag att det här inte är jättebra. Han berättade att jag hade cancer och sa att det kommer att gå igenom massa röntgenbilder, säger han.

”Fick direkt bra besked i det dåliga”

Oskar Lindblom placerades ensam på ett plan tillbaka till Philadelphia.

– Det var en jäkla tripp att flyga hem själv från Colorado och mycket grubbel på livet och så, men jag tog mig hem i alla fall.

Väl tillbaka i Philadelphia fick han en mer exakt diagnos och det tuffa uppdraget att förmedla chockbeskedet till sina föräldrar. 

– Det var inte kul. Kommer ihåg att när jag ringde mamma och pappa fick min flickvän Alma ta över. Jag kunde liksom inte säga till mina föräldrar att jag hade cancer. Jag tyckte det var svårt, det var många tårar då. Men när det väl var över kändes det ändå ganska skönt att ha någon att prata med direkt.  Alla kände också att det kommer att gå bra och att försöka vara positiva så fort som möjligt.

Du var aldrig rädd att det skulle vara så allvarligt att du inte skulle klara av det?

– Nja, nej. Jag fick direkt bra besked i det dåliga. Det hade varit skillnad om det varit någon annan sorts cancer eller om den suttit någon annanstans. Hade jag haft det på smalbenet kanske jag inte kunnat spela mer.

En våg av hyllningar

Den otäcka nyheten briserade som en bomb den 13 december förra året och reaktionerna lät inte vänta på sig. Samtidigt som Oskar Lindblom gick igenom sin tuffaste vecka i livet slöt en hel hockeyvärld upp i stödet för Gävlekillen. 

– Det kom en storm av positiv energi från alla möjliga håll och det hjälpte mycket. Det var rätt sjukt faktiskt, jag kunde inte riktigt förstå. Först tänkte jag att det kanske är någon som skriver, men när hela hockeyvärlden började skriva och det står om mig överallt. Det var egentligen bara positivt allting, all energi man fick då. Framför allt första veckan då jag verkligen mådde piss, jag behöver inte ljuga om det. Jag visste inte vart det skulle ta vägen eller hur allt skulle lösa sig, säger han i Hockeystudions podd

Den 2 juli var Oskar Lindblom friskförklarad, något som förkunnades med en symbolisk klockringningen på sjukhuset. Två månader senare gjorde han en bejublad comeback när Philadelphia mötte New York Islanders i Stanley Cup-slutspelet. Det blev visserligen bara två matcher innan säsongen var över för Philadelphia, men för den förre Brynäsforwarden var det ändå en stor seger: 

– Bara att ens spela något den säsongen kändes overkligt. Jag var inte i toppform över huvud taget, men det var en jäkla känsla att kliva på den där isen igen och vara med laget, säger han.