Bara att gratulera Sverige och Montén
Med Nylander får vi in ytterligare en världsartist – men jag stämmer inte in i guldsången än
Buffalo Sabres släpper Alexander Nylander till JVM.
Det är bara att gratulera förbundskapten Tomas Montén som får in ytterligare en världsartist på den här nivån.
Ett redan stjärnfyllt svenskt lag får ytterligare stjärnglans.
”JVM-guld, JVM-guld, JVM-guld”.
Jag kan redan höra svenska fans, och kanske även någon kollega, börja skråla på den melodin nu när det står klart att Alexander Nylander släpps till JVM.
Själv är jag inte riktigt där än.
Mer om det senare.
Att Alexander Nylander skulle ansluta till det svenska laget, och därmed göra sin tredje JVM-turnering, låg verkligen i luften. Känslan har länge varit att Buffalo Sabres skulle släppa sitt förstaval till turneringen som avgörs i just Buffalo.
Efter att ha jobbat relativt nära Tomas Montén i tio år har jag också tolkat hans nöjda leende och ödmjuka attityd, när Nylanders namn kommit upp, som att han varit väldigt nöjd med dialogen med Buffalo.
Sabres är, även i år, ett högst mediokert NHL-lag och chansen till slutspel är redan borta. Det är långt ifrån omöjligt att det blir just Buffalo som till sommaren får förmånen att välja Rasmus Dahlin.
Hur mycket betyder då Nylanders inträde för det svenska lagets slagstyrka?
Som jag skrev i ingressen: på den här nivån är Alexander Nylander en världsartist. Åtminstone när han är i full form, vilket är lite osäkert nu efter hans långa skadefrånvaro.
Varit skadad hela hösten
Formen är givetvis ett litet frågetecken, även om den känns på väg uppåt. Nylander hade både ett mål och en assist i helgens möte med Toronto Marlies.
Två år i rad har han vunnit Juniorkronornas interna poängliga och lillebror Nylander är verkligen en undantagsspelare när det handlar om offensiva kvaliteter.
Rasmus Dahlin, Elias Pettersson, Lias Andersson och nu Nylander.
När jag sitter och rankar turneringens största stjärnor är det kraftig dominans för Europa, och inte minst för Sverige och Finland.
Med Alexander Nylander har jag tre svenskar på topp-6.
En förstakedja med Nylander, Lias Andersson och Elias Pettersson har jag svårt att se något annat lag i turneringen kunna matcha.
Eller väljer Montén att sprida ut sin offensiva dynamit på två enheter?
Oavsett: Med Nylander i laget seglar Juniorkronorna definitivt upp som en het guldkandidat.
OM, jag skriver OM, man får ihop laget.
Tråkigt påpekande, jag vet, men det är en förutsättning för att gå hela vägen.
Räcker inte med poäng och sköna moves
Sverige har spetsen för att vinna guld, den stora frågan är om vi får ihop laget?
Man kan ösa hur mycket superlativer som helst över spelare som Elias Pettersson, Rasmus Dahlin och Alexander Nylander. Men ska Sverige gå hela vägen räcker det inte att de här tre visar vägen i poängligan eller med sköna moves på isen. De måste även gå i bräschen i spelet över hela isen.
Om ni tycker jag låter negativ kan det ha att göra med att jag delvis är märkt av historien.
Från hemma-VM 2014 och framåt har det verkligen inte gått Sveriges väg i JVM.
Eller rättare sagt: vi har inte varit tillräckligt bra.
2014 hade vi det klart bästa laget men förlorade ändå finalen.
Sedan tre raka turneringar utan medalj, och framför allt 2015 och 2017 räckte Juniorkronorna helt enkelt inte till.
Vi ska inte sväva iväg och tro att det här laget är så himla mycket bättre än tidigare årgångar.
Juniorkronorna har fortfarande en hel del att bevisa innan jag börjar snacka om JVM-guld.
Då tänker jag inte på gruppspelet, där svenska lag inte förlorat en match på tio år, utan när spelet om medaljerna inleds.
Där är det upp till bevis för det här stjärnfyllda svenska laget.