Nu är han i mål

Jörgen Jönsson: I sommar kan jag ligga i hängmattan med gott samvete

Jörgen Jönsson har alltid gått sin egen väg, men den har alltid lett till guld och framgång.

En typisk svensk center som alltid satt laget före jaget.

Som lämnade över sitt ”C” till Rickard Wallin när kroppen började säga ifrån förra säsongen, men som ändå var Färjestads ledare ända till slutet.

Det kom i går kväll.

Femte SM-guldet.

Det sista guldtårarna.

Det sista jublet från fansen.

– Det finns väl risk att man får superabstinens när säsongen startar nästa säsong och man inte är med längre. Det är ju det här man kommer att sakna mest. Att kliva in på insen inför 8250 jublande hemmafans. Alla känslor, all glädje, alla kompisar i omklädningsrummet och det dagliga snacket där, säger Jörgen.

Berättelsen om Jörgen Jönsson börjar på Havregatan i skånska Ängelholm.

Det var där han växte upp i ett hus bara några hundra meter från ishallen.

Det var det som avgjorde hans framtid.

Eller som brorsan Kenny Jönsson säger:

– Vi bodde ju nästan på samma gata som ishallen. Vi hade egentligen ingen annan anknytning till hockeyn. Ingen av våra föräldrar eller några släktingar hade hållit på med hockey. Men alla i kvarteret höll på med hockey och när Jörgen började spela drog han med mig till hallen. Han var väl fem då och jag var tre.

Men det var inte bara hockey.

Mamma Ingrid och pappa Hans-Erik stöttade sina idrottstokiga söner och skjutsade pojkarna till träningar i fotboll, tennis, bordtennis, ja, till och med brottning. Så småningom växte de in i hockeyn och Rögle och utvecklade sin kärlek till klubben.

Men Jörgen Jönsson var absolut ingen superstjärna som ung. Han är en av många ”late bloomers” i svensk hockey.

Han spelade i tredjekedjan i Skånes tv-pucklag och bänkades när tränaren toppade laget. Och han spelade bara två juniorlandskamper innan han tog klivet in i senioråldern.

Han debuterade i Rögle som 17-åring i dåvarande divison I, men gjorde bara en match den säsongen.

– Och jag var absolut inte ordinarie i laget i början. Jag satt hemma och bevakade telefonen mellan fyra och fem på eftermiddagarna. Ringde tränaren visste jag att någon blivit sjuk eller skadad och att jag skulle få vara med.

Först som tjugoåring var han etablerad stjärna i Rögles A-lag, som då tagit klivet upp i elitserien. Han behövde aldrig mer vänta på att telefonen skulle ringa. Och ringde den var det någon etablerad elitserieklubb i andra änden, som vill värva honom. Speciellt efter mästerskapsdebuten i OS i Lillehammer 1994.

Jörgen blev poänglös i den turneringen, men åkte hem med ett OS-guld och fick även spela VM i Italien senare samma vår.

Men det var inte tal om att lämna Rögle, förrän laget åkte ur elitserien säsongen 1994-95.

Då började en av de största värvarkaruseller som någonsin skakat hockey-Sverige.

Percy Nilsson hade bestämt sig för att Jörgen skulle till Malmö och hade betalat Rögle en övergångssumma, utan att Jörgen själv

tackat ja. Jörgen hade blivit uppringd av Färjestads dåvarande tränare och sportchef Conny Evensson och fastnat för den värmländska klubben.

– Ja, den sommaren la vi mycket tid på Jörgen och även Peter Nordström som kom samma år, minns Conny, som idag sitter i Färjestads styrelse.

– Vi hade ju sett potentialen i Jörgen sedan länge. Vi visste att det var en kanonkille, att han var vältränad och en som ställde upp för laget. Men att han skulle betyda så enormt mycket som han gjort genom åren, visste vi naturligtvis inte då. Vi var inne i en generationsväxling på centersidan och behövde bygga för framtiden.

Det blev många turer, segslitna förhandlingar och malmöitisk ilska innan Jörgen slutligen blev klar för Färjestad till säsongen 1995-96.

– Jag träffade Rögles dåvarande ordförande Christer Örning och Malmös Percy Nilsson på ett hockeyligamöte och hade med mig en underskriven check på en och en halv miljon kronor. Det här var sista året innan Bosman-domen kom och det var fortfarande övergångspengar mellan klubbarna, säger Färjestads förre klubbdirektör Lars Glennert.

– Vem ska ha den här checken, frågade jag. Den tar jag, sa Percy och stoppade den i innerfickan. Sedan var det klart.

– Men det var väl använda pengar

– Jörgen har varit en gudagåva för föreningen

På den vägen är det.

Förutom ett avbrott.

Jörgen Jönsson bestämde sig för att ta chansen i NHL säsongen 1999-2000.

Han återförenades med brorsan Kenny i New York Islanders och tog en ordinarie plats direkt.

Men ett ”spökhus” kan ha bidragit till att Jörgen återvände efter bara en säsong i Nordamerika.

– Det verkade hända något i det huset varje gång jag var borta. Min fru Marie-Louise ringde och var förtvivlad flera gånger. Spisen rök så brandkåren fick rycka ut, det blev översvämning

i källaren, en gång uppstod en gasläcka och en fjärde gång gick septitanken sönder så det stank i hela huset.

Marie-Louise ville hem till tryggheten i Karlstad och det blev inte bättre av att Jörgen byttes bort till Anaheim 400 mil bort i slutet av säsongen - och den han byttes mot var lustigt nog Johan Davidsson.

En trade som gjorde att även SM-slutspelets andra huvudperson flyttade tillbaka till Europa.

– Men jag har aldrig ångrat att jag flyttade hem, säger Jörgen.

– Pengar är inte allt här i livet.

Jörgen Jönsson brukar framstå en pedant och ordningsmänniska.

Men brorsan Kenny brukar klaga de gånger han fått dela rum med Jörgen i landslaget och menar att det slängs kläder lite hår och var i hotellrummet.

Jag minns när vi bad Jörgen Jönsson att ta med alla sina medaljer för en fotografering inför VM i RIga 2006.

Jörgen kom insläntrande i omklädningsrummet med en klirrande plastkasse. Men han hade inte varit på sytembolaget. I kassen låg ett virrvarr av alla de medaljer han tagit genom åren, inklusive två de flesta idrottsmän är beredda att mörda för att få runt halsen - OS-gulden från Lillehammer 1994 och Turin 2006.

– Jag har dem i någon garderob, sa han.

Några veckor senare kunde han stoppa ner ytterligare en guldmedalj i påsen, då han avslutade säsongen med ytterligare ett guld och tog en unik trippel 2006.

OS-guld, VM-guld och SM-guld samma säsong.

I går kunde han stoppa ner en till.

Den sista.

Jönssons alla medaljer

GULD: OS-guld i Lillehammer 1994 OS-guld i Turin 2006 VM-guld i Zürich 1998 VM-guld i Riga 2006 SM-guld 1997 SM-guld 1998 SM-guld 2002 SM-guld 2006 SM-guld 2009

SILVER: VM-silver i Helsingfors 1997 VM-silver i Helsingfors 2003 VM-silver i Prag 2004 SM-silver 2001 SM-silver 2003 SM-silver 2004 SM-silver 2005n VM-brons i Milano 1994

BRONS: VM-brons i Lillehammer 1999 VM-brons i Hannover 2001 VM-brons i Göteborg 2002