Det hemliga spelarvadet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-16
Så satsade de tusentals
kronor för att tända egna
laget: ”Brukar göra så”
Känslor för AIK – glöm det.
Före detta AIK:arna Niclas Hävelid och Andreas Jämtin skänkte istället pengar till Linköpings festkassa vid seger i går.
– Man brukar göra så när man möter ett gammalt lag, säger Niclas Hävelid, som förlorade 2?000 kronor på vadet.
Det var ett oroligt och nervöst Linköping som mötte AIK i går. Resultaten på försäsongen har inte gett några klara besked om var klubben står och på hockeyligans försäsongstabell hamnade Linköping på en jumboplats.
Bland annat förlorade Linköping mot Södertälje med hela 6–2 i lördags i genrepet.
För att stärka självförtroendet på spelarna inför Linköpings premiärmatch valde före detta AIK:arna Niclas Hävelid och Andreas Jämtin att slå vad med laget, ett klassiskt grepp.
Flera tusen fattigare
Upp med ett penning-vad på tavlan i omklädningsrummet; Hävelid slog vad med 2? 000 kronor – Jämtin med 1?000 kronor.
– Man brukar göra så när man möter ett gammalt lag, säger Niclas Hävelid.
Och eftersom Linköping vann med klara 5–1 blev de gamla AIK-arna flera tusen kronor fattigare.
Andra som åkte ifrån Hovet fattigare – men som sagt med en seger, var nye Matt Murley och stockholmaren Patrik Zackrisson.
– Det kan bli en ganska rolig lagfest, säger Hävelid och ler lite snett.
Speciell match
Han tyckte matchen var speciell eftersom det var elitseriepremiär. Men att det var AIK som stod för motståndet var av mindre vikt.
– Jag har ju mött AIK med Malmö för några år sedan. Men det var kul att se publiken och höra klacken. Man kom igång snabbt på isen, säger OS-mästaren från 2006.
Varken Hävelid eller Jämtin fick höra några glåpord från publiken, trots att de valt att rata AIK vid ett eller flera tillfällen sista åtta åren.
LHC överlägset
Linköpings seger var på gränsen till bergsäker. 37–17 i skott och ledning i stort sett hela tiden är bevis på Linköpings överlägsenhet.
– Alltid skönt att vinna premiären. Det är alltid lite extra spänt och man vet inte riktigt var man står någonstans, säger Hävelid.