”Folk pratade om mig, inte till mig”

Emil K Lagnelius

Mats Ahdrian tvingades bort från Frölunda – nu berättar han om skitsnacket bakom hans rygg

Skitsnacket bakom ryggen blev droppen för Mats Ahdrian, 48.

Frölunda ville ha bort honom – och han ville inte vara kvar.

– Göteborg är inte en stor stad, utan en liten, och jag hör människor prata om mig. Men det är inte många som pratar till mig.

Mats Ahdrian tog över som ordförande i Frölunda 2001 och sedan 2004 har han verkat som klubbdirektör. Under den tiden har han fått uppleva två SM-guld 2003 och 2005 – men även tunga tider både sportsligt och ekonomiskt.

När nu Frölunda – efter flera motgångar – äntligen verkar ha hamnat på fötter igen och leder serien tvingas Ahdrian bort.

”Lika bra att hoppa av”

För Sportbladet berättar han att beskedet, som kanske slog ned som en bomb för många, inte kom som någon överraskning för honom själv.

– Nej, jag har ställt krav på styrelsen att de ska tala om hur de vill ha det, eftersom jag inte upplevt något stöd. Det har legat i mitt eget intresse att få ett besked. På så sätt är det ett ömsesidigt beslut, säger han.

– Jag sa i våras att jag inte vill sluta när det är dåligt utan när det är bra. Vi leder serien nu, det kanske vi inte gör något mer, så då är det lika bra att hoppa av.

Beskriv din och ordförande Mats Grauers relation.

– Jag tycker inte att jag och Mats Grauers har så olika syn, men styrelsen har en annan syn. Jag tycker att man behöver tajta ihop föreningen och bli mer en förening och backa tillbaka lite, de upplever att vi ska vara mer kommersiellt drivna. Jag har alltid ansetts som en kommersiell ledare, men de vill ha någon som är det ännu mer.

– Jag har respekt för det. Jag har varit här i tio år och då blir man ibland ett hinder för nya saker. Det är ganska många nya och de kanske vill sätta sin prägel.

Du får gå på dagen.

– Jag känner inte att jag är utslängd. Men när man tar ett sånt här beslut är det lika bra att göra det fullt ut. Jag kommer att avveckla min operativa saker och sedan vara till Grauers förfogande, för föreningens bästa.

Men du har lön av Frölunda i 18 månader till.

– Jag har ett helt vanligt vd-avtal, tar jag ett annat jobb så minskar lönen.

Känner du vemod?

– Ja, det är klart. Men jag har även känt mig oerhört ensam i ett år. Jag har stöttat människorna i organisationen, men själv har jag inte känt stöttning från någon. Det tar väldigt hårt, när man blir ifrågasatt för saker man inte har en susning om. Styrelsen har tagit beslut som jag har fått effektuera. Jag har fått ta skiten, men de har inte backat upp mig. Sånt sliter med tiden.

– Ibland blir det att enskilda ledamöter pratar om mig, men inte med mig. Men det är klart att det kommer fram.

Det har varit skitsnack bakom ryggen, menar du?

– Ja, men det blir ju så. Göteborg är inte en stor stad, utan en liten, och jag hör människor prata om mig, men det är inte många som pratar till mig. Samtidigt kämpar jag med min organisation, att här ska vi inte prata om varandra utan med varandra. Klart att det gör ont när man till och med känner från delar av styrelsen att de agerar så, då blir det konstigt att jobba.

Vad ska du göra nu?

– Nu ska jag hämta hem mig och min familj och plocka ihop de spillror vi har blivit. Vi har haft det tufft. Det påverkar många, jag har till exempel fyra barn som påverkas.

Hur mår du?

– Jag mår ganska bra. Jag har inte vett till något annat.