Örebro – ett helt annat lag med Tornberg

Hans Abrahamsson

Men Djurgårdens offensiv påminner om en lekfull kattunge

Örebro behöver inte leta någon ny huvudtränare

Johan Tornberg ska leda det här laget säsongen ut.

Tornberg är exakt vad det här laget behöver.

Jag är definitivt ingen förespråkare till att sparka tränaren. Definitivt inte efter fyra omgångar.

Men i fallet Kent Johansson gjorde Örebro helt rätt.

Johansson hade tappat spelargruppen.

Laget spelade inte för sin tränare.

Då blir situationen ohållbar.

Minns när jag såg Örebro mot Brynäs i den tredje omgången och det såg verkligen bedrövligt ut.

Det var om möjligt ännu sämre i den knappa segern mot Leksand. Den enda under Kent Johanssons ledning och hans sista i klubben.

Att Johansson fick lämna var en process som hade pågått en längre tid – under förra säsongen och under årets försäsong. Inte bara under de fyra första SHL-matcherna, om nu någon trodde det.

Kent Johansson sa ju upp sig själv, säger säkert någon.

Det jag hör är att Johansson mer eller mindre ställdes inför ett ultimatum: säg upp dig själv eller få sparken.

Om inte Örebro agerat tror jag risken varit stor att laget spelat kval till våren.

Sedan Johan Tornberg tog över har närkingarna tagit tio av tolv möjliga poäng.

Djurgården har det tungt

I dag en ny nolla (första mot Malmö borta) och säker seger mot Djurgården. Stockholmarna som under säsongsinledningen i ärlighetens namn hotat lika lite som en lekfull kattunge. Allra minst hemma på Hovet, där man bara tagit en poäng av tolv möjliga. Segern mot Skellefteå kom i Globen.

På fem hemmamatcher har Djurgården gjort ynkliga sex mål.

Visst tryckte hemmalaget på i den tredje perioden, ändå kändes det som att Örebro hade bra kontroll på händelserna.

Målvakten Julius Hudacek trivdes som så många gånger förr på Hovet.

Nya huvudtränaren Robert Ohlsson kommer från tre framgångsrika år i Frölunda.

Den här säsongen är en helt ny verklighet för Ohlsson, som har väldigt mycket jobb framför sig om han ska lyfta laget jämfört med förra säsongen.

Mot Örebro saknade han dessutom en trio forwards som var tänkta att, åtminstone, delvis fylla luckor efter spelare som Thoresen, Sörensen och Sallinen.

Linus Hultström gjorde efterlängtad comeback efter sin korta sejour i Florida. Förra säsongens bästa offensiva back har haft en rörig försäsong. Det lär dröja ett tag innan han är i full form.

Att det inte var Djurgårdens dag förstärktes ytterligare i slutsekunderna när Daniel Brodin åkte in en öppen båsdörr i utvisningsbåset. Bland de otäckaste man kan se och det ska givetvis inte få hända. Ytterligare en forwardsskada är definitivt inte vad Djurgården behöver i det här läget.

Poängen en sak – uppträdandet imponerar mer

Poängen och segrarna under Tornbergs och Lars Ivarssons ledning talar sitt tydliga språk.

Ännu tydligare är det när man ser hur laget agerar på isen.

Det finns en struktur, som för tankarna tillbaka för hur laget såg ut för två år sedan.

Stabilt och systematiskt i egen zon och snabba omställningar.

Det är så Örebro kan, och måste, spela.

Noggrant, systematiskt och tillsammans.

Det kommer säkert gå upp och ner under säsongen för Örebro även under Tornberg. Känslan är att spelartruppen är lite för ojämn för att vara med på den övre halvan.

Örebro har inte lag som spelar ut någon motståndare. Örebro är extremt beroende av att det finns en strukturerad matchplan, både offensivt och defensivt.

Det har laget fått efter tränarbytet.

Matchens fem bästa:

Daniel Viksten, f, Örebro

Gjorde inte sin bästa match – var ändå bäst på isen.

Anders Eriksson, f, Örebro

Klok och föredömlig powerplay-dödare.

Juuso Ikonen, f, Djurgården

Den i hemmalaget som spelade med mest fart.

Alexander Hellström, b, Örebro

Tuff i närkamperna och städade bra framför målet.

Jonathan Davidsson, f, Djurgården

Det händer åtminstone något när han är på isen.

Matchens målvakt: Julius Hudacek

Otroligt stabil. Höll nollan och släppte inga returer.

Matchen:

Domarna: Mikael Andersson, Mikael Nord

Jury: Linus Norberg, Hovet