Abrahamsson: Näslunds ork på väg att ta slut

helskärm

ÖRNSKÖLDSVIK. Linköping kan vara ett hot mot alla lag i SM-slutspelet.

Mer om det senare.

För först måste vi ställa frågan: Vad händer med Modo nu?

Med en alldeles strålande NHL-karriär bakom sig och med hundratals miljoner på banken valde Markus Näslund att hoppa på det kanske tuffaste uppdraget som finns i Hockeysverige: sportchefsjobbet.

Jag är full av beundran för det.

Han tog dessutom över en klubb som var allt annat än ett självspelande piano. Förändringarna i Modos klubb- och lagledning har sedan SM-guldet 2007 varit så många att det inte går att räkna upp.

Ingen kan beskylla Näslund för att inte ha lagt ner det jobb som krävs, det är inte där det har brustit. Han har också inlett arbetet med att få Modo att fostra SHL-spelare från det egna ledet. Ett arbete som mer eller mindre låg helt nere under några år.

Men det är resultaten som räknas även om man heter Markus Näslund eller Peter Forsberg.

Flera felrekryteringar

Man kan givetvis peka på att Modo har gått till slutspel (eller i alla fall play-in) under Näslunds samtliga säsonger i klubben. Sedan har de åkt ur direkt och inte varit i närheten av att kämpa mot de bästa.

Det Näslund i första hand ska ha kritik för är rekryteringen av utländska spelare, och då framför allt de från Nordamerika. Efter alla sina år och kontakter där borta trodde jag att han och Peter Forsberg skulle kunna utnyttja det på ett mycket effektivare sätt.

Tydligaste exemplet på hur hårt felrekryteringarna har slagit är den här säsongen. I en ekonomiskt tuff situation la Modo alla ägg i samma offensiva korg och hoppades att TJ Hensick och Jeff Tambellini skulle leda lagets offensiv.

Det slutade med fiasko.

Tränartrojkan med Forsberg, Alavaara och Smith kändes felbalanserad från början och där måste det ske förändringar. Jag tror inte Smith är kvar nästa säsong.

Näslunds kontrakt går ut nu och när jag frågade honom i går om framtiden avböjde han att kommentera. Min känsla är att orken är på väg att ta slut.

Medan Modo har tunga frågor att ta tag i kan Linköping fokusera på kvartsfinal- spelet som inleds på lördag mot Skellefteå eller Frölunda.

I går kväll var Linköping så illa ute som det bara går att vara. Matchplanen var tydlig och handlade om att backa hem och vänta på Modos misstag. Att vara defensiv är en sak, att vara passiv och snudd på handlingsförlamad något helt annat.

När mer än halva matchen var spelad stod det 0–4. Då hade Roger Melin redan bytt målvakt och börjat tänka på en tredje match. Det såg inte mycket ljusare ut vid 2–4 och box play med elva minuter kvar.

Men Richie Regehrs våldsamma fel- bedömning kostade Sebastian Karlsson en hjärnskakning och Modo möjligheten till en direkt avgörande match på hemmaplan. Linköping har nu vunnit nio av de tio senaste matcherna, och det är givetvis imponerande. Däremot är spelet inte lika imponerande.

Komplicerad målvaktsfråga

I sina bästa stunder kan Linköping vinna mot alla lag. I sina sämsta stunder sjunker Roger Melins lag alldeles för djupt. Får de inte upp lägstanivån räcker de inte till mot Skellefteå eller Frölunda.

Nu får de dessutom klara sig utan två av lagets få grovjobbare: Kent McDonell och Sebastian Karlsson.

Dessutom är målvaktsfrågan om möjligt än mer komplicerad än tidigare. Kortvariga succémålvakten Marcus Högberg byttes ut efter 0–3, inga stora tavlor men heller inte något säkert intryck. Dubbelratade Christian Engstrand kom in och nu är målvaktsfrågan återigen helt öppen och framför allt väldigt osäker.

Oavsett vem det blir känns Linköpings målvaktssituation lika skör som ett tunt, ensamt isflak på Stångån.