”Jag kan bara förlora en plats i NHL”
Publicerad 2016-09-01
De nya NHL-svenskarna: Anton Rödin testar igen efter förra gångens misslyckande
Förra gången blev ett misslyckande.
Nu gör han ett nytt försök.
Med ett envägskontrakt åker Anton Rödin, 25, till NHL – utan att kunna vinna en plats i Vancouver Canucks.
– Jag kan bara förlora den, förklarar han.
Efter en stabil SHL-säsong 2010-11, den första som helt ordinarie i Brynäs, lockade Vancouver Canucks över en 20-årig Anton Rödin.
Han var inte redo, visade det sig.
Efter två år i farmarlaget Chicago Wolves, utan att ens göra en enda NHL-match, gav han upp och återvände hem till Gävle.
– Jag hade haft en okej säsong i SHL och trodde att jag skulle ta en plats direkt i NHL. Men jag borde kanske ha stannat kvar längre hemma, säger Rödin som beskriver den första sejouren i Nordamerika som tuff.
Men han ångrar den inte.
– Nej, nej! Det gav mig nyttig erfarenhet. En livserfarenhet. Jag var inte bra nog där borta, jag spelade dåligt, tappade självförtroendet och det var jobbigt att spela.
– Mycket var roligt också, bra lagkamrater och så vidare, men jag presterade inte tillräckligt bra. Hockeymässigt gick det för dåligt, fortsätter Rödin.
Åkte på en skräckskada
Men han blev åtminstone en bättre spelare efter två år i Chicago Wolves.
Vad det verkade.
När han kom tillbaka till Brynäs dominerade han plötsligt SHL-isarna och förra säsongen, som lagkapten, tilldelades Rödin Guldhjämen – priset som SHL:s mest värdefulle spelare.
Trots att han fick delar av säsongen förstörd av en skräckskada.
På träning skar 25-åringen av en sena i benet.
– Det var så klart jobbigt. Jag hade oflyt, säger Rödin och återger händelseförloppet:
– Jag ramlade på träning och fick en lagkamrats skridsko över knäet. Det gjorde inte särskilt ont, men kollade på damasken och såg ett köttsår. Det var bara att åka upp till sjukhuset direkt och jag trodde att de skulle sy ihop skinnet och att jag skulle spela nästa match. Men det var värre än jag trodde och tog längre tid att läka än jag trodde.
Hur känns det nu?
– Det är fortfarande inte riktigt bra. Men det finns tid att spela på och jag är i väldigt bra händer, säger Rödin som av den anledningen valt att flytta till Vancouver redan nu.
– Jag tror inte att premiären är i fara, men vi får se. Jag har glidit runt lite på is, men kör mest rehab.
"Då hade jag inte åkt över"
Med vilka tankar går du in i din andra sejour i Nordamerika?
– Jag hoppas att knäet är friskt och tanken är att jag ska ta en plats i laget. Men det är upp till mig att bevisa att jag är bra nog. Det känns som att jag inte har en plats i laget att vinna, utan bara en plats att förlora.
Hur viktigt var det med ett envägskontrakt?
– Jag hade nog inte åkt över om jag inte fått ett envägskontrakt. Det visar att klubben vill satsa på mig och tror på mig. Andra spelregler.
Vad är hemligheten bakom genombrottet i SHL?
– Jag fick tillbaka spelglädjen och fick spela mycket. Jag tog ett ännu större kliv när "Bulan" (Thomas Berglund) tog över som tränare.
Vad gjorde "Bulan" med dig?
– Han ställde hårda krav och hans spelidé passade mig. Att vara aktiv hela tiden på isen. Sedan var han inte rädd att fräsa, men han gjorde det inte om man dribblade som siste man, utan mer om man kunde ifrågasätta arbetsmoralen, avslutar Rödin.