Tack för showen

Abrahamsson: Bästa laget var bäst även i finalen – men Sverige var nära

helskärm

UFA. Det hade krävts en maxprestation men den kom inte.

Bästa laget var bäst även i den sista matchen.

Grattis USA – och tack Sverige för den här turneringen.

Förväntningarna var att Junior­kronorna skulle göra den absolut bästa matchen sist, men att det ändå skulle bli tufft att vinna.

Nu kom den inte och ändå var det nära att Sverige tagit finalen till förlängning. Att inte spela på topp och ändå pressa det här amerikanska laget in i slutsekunderna ska egentligen inte gå.

Det tre första bytena var lysande. Sverige kom ut med fart, kuggade i forecheckingen och fick ner spelet djupt bakom de amerikanska backarna.

Sedan började problemen.

Det var stela handleder och ström i klubborna på allt för många händer. Det spelar ingen roll vilket spelsystem som används, eller hur mycket skridskor som åks, om passningsspelet och mottagningarna ­håller så låg kvalitet.

Då ska det inte gå att besegra detta USA.

Hade krävts en helt ny nivå

Anspänningen var givetvis en anledning, motståndet en annan. Mot USA tvingades Juniorkronorna göra allt lite snabbare än tidigare i turneringen. Kombinationen av nerver och ovanan vid det höga tempot slutade med allt för många tekniska misstag.

Att Sveriges spel dessutom bygger på ett stort puckinnehav gör att det blir än mer för­ödande att omotiverat tappa pucken de gånger man får chansen att göra något med den.

Backsidan var frågetecknet inför turneringen, men jag tycker inte att det är där vi förlorar finalen. Forwards­sidan har varit vår starkaste lagdel men i går var det för få offensiva spelare som gjorde sin bästa match.

– För att vinna hade vi nog behövt två ­eller tre spelare till som gjorde person­bästa, sa Roger Rönnberg.

Ska vara bäst om ett år i Malmö

Filip Sandberg gjorde det definitivt. ­Rickard Rakell och William Karlsson gjorde ­turneringens klart bästa match. Viktor ­Arvidsson var bra, men de hade behövts fler.

Våra ledande offensiva spelare – Filip Forsberg och Elias Lindholm – klarade i­nte av att sätta sitt signum på den här finalen. Båda har unika kvaliteter och förväntas vara Juniorkronornas vassaste anfallsvapen, det var de inte i den här matchen. Samtidigt ska vi komma ihåg att Forsberg och Lindholm är 18 år och att det egentligen är i Malmö om ett år som de ska vara våra riktigt bärande spelare.

Roger Rönnberg följer inte med till Malmö. Nu tackar han för sig och går vidare. Från och med nästa säsong tar han över Frölunda tillsammans med assistenten Robert Ohlsson.

Under Rönnbergs tre år vid rodret har Juniorkronorna varit i två finaler och vunnit ett guld. Det är givetvis ett lysande facit, framför allt med tanke på att vi saknade så många tunga namn i Ufa.

Men det är inte bara resultatmässigt Rönnberg har varit en stor ledare. Tillsammans med hela sin stab har han sett till att Juniorkronorna flyttat fram sina positioner rejält, inte minst när det gäller populariteten hos svenska folket. Rönnberg går hem i alla läger. Spelarna är glada, medierna är nöjda och publiken har älskat hans lag.

Det är bara att säga tack och önska lycka till i framtiden.