”Matchen jag spelade som knatte hemma i Örebro”
Carl Gunnarsson inför game 7 i Stanley Cup-finalen
Publicerad 2019-06-12
BOSTON. De 40 unga män som i natt radar upp sig på isen i TD Garden för hockeyns ultimata tungviktsduell vet precis vad som gäller.
Samtliga har redan avgjort otaliga Game 7 – som barn.
– Ja, det var precis den här matchen jag spelade på gatan hemma i Örebro som knatte och jag avgjorde alltid, säger exempelvis svenske St. Louis-backen Carl Gunnarsson med ett lyckligt leende klistrat rakt i slutspelsskägget när vi träffar honom inför karriärens överlägset största ögonblick.
Game 7 i Stanley Cup-finalen…
Det är ord som får det att rysa av förväntan och välbehag även i oss som bara ska titta.
För spelarna som själva ska utkämpa den klassiska holmgången i Boston i natt väcker de drömmar till liv som sjudit i dem sedan se var små barn.
Svenskarna i Boston Bruins och St. Louis Blues utgör inga undantag.
– Ja du, svarar exempel Marcus Johansson på frågan hur han tror det kommer kännas i natt, jag kan knappt föreställa mig det. Detta är verkligen något man drömt om sedan man var liten. Det blir inte större än så här.
Nära karriärens höjdpunkt
Alex Steen – veteranen som spelat fjorton säsonger i NHL för att komma till den här punkten – uttrycker sig på ungefär samma sätt.
– Det största drömmen jag hade som barn var absolut Game 7 i Stanley Cup-finalen. Det är en otrolig möjlighet vi har framför oss nu.
Precis alla på isen har också avgjort hundratals, om inte tusentals, varianter av just den här matchen – när de som knattar gjorde upp med polarna på dåligt upplysta uterinkar och garageuppfarter.
– Ja, det var ju alltid den här matchen jag spelade på gatan hemma i Örebro. Vi låtsades att det var Game 7, berättar Carl Gunnarsson.
– Och självfallet avgjorde jag alla matcher (brett leende).
Matchen som alla vill vinna
Det gjorde nioårige Oskar Sundqvist hemma i Boden också – tror han.
– Jag minns inte riktigt, men förmodligen var det så. Game 7 är ju drömmen, det är alltid den här matchen man velat vinna.
Nu kan det hända – på riktigt.
– Det är en chans man antagligen bara får en gång i livet. Det är bara att gå ut och ta den, menar Gunnarsson.
Precis som hemma på landhockeyplanen för 25 år sedan…