Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

2002: Bad om att få komma till Columbus NU: Kräver klubbyte

Uppdaterad 2012-07-24 | Publicerad 2012-07-01

Historien om Rick Nash –
& den eviga kräftgången
i Columbus Blue Jackets

Han har vunnit OS-guld, avgjort en VM-final och tillhört toppen av NHL:s skytteliga i ett decennium.

Trots det har Rick Nash, 28, bara spelat fyra Stanley Cup-matcher och aldrig varit nära att nå framgång med sitt klubblag.

Är det här sommaren då en av 2000-talets skickligaste spelare får ta av sig Columbus blåa tvångsjacka och komma till en vinnande organisation?

Rick Nash (mitten), Jay Bouwmeester (höger) och Kari Lehtonen (vänster) valdes som nummer ett, två och tre i draften 2002.

Dagen före midsommar 2002, dagen före NHL-draften i Toronto, springer en fjunig, 18-årig Rick Nash på Columbus Blue Jackets general manager Doug MacLean.

Det klickar direkt.

Nash säger att han tror att Columbus skulle passa honom perfekt, MacLean svarar att han tror att Nash skulle passa perfekt i Columbus.

Den två år unga NHL-klubben har haft en tuff start i världens bästa liga, varit långt ifrån slutspel och haft stora problem med målskyttet. Nu ska de få sin frälsare.

Backjätten Jay Bouwmeester – "den nye Chris Pronger" – rankas högst inför draften och väntas bli tingad av Florida Panthers, som sitter på förstavalet. Men Doug MacLean och Columbus – med tredjevalet i hand – känner sig osäkra och vill inte riskera att "den nye Brendan Shanahan", Rick Nash, ropas upp innan deras tur är framme.

”Nummer ett hela tiden”

När det så har blivit dags för Florida att göra sitt val deklareras plötsligt att Columbus bytt till sig första tjing – och inför den häpna publiken träder MacLean stolt fram till podiet.

Någon minut senare står Nash, lika stolt och brett leende, vid hans sida med en Blue Jackets-tröja på sig.

– Han har varit vår nummer ett hela tiden, förklarar general managern efteråt.

– Vi är övertygade om att Rick kommer att bli en fantastisk spelare och vara en viktig del av den här organisationen i många år framöver.

Nash själv kan knappt bärga sig.

– Det känns helt otroligt. Jag såg verkligen fram emot att bli vald av Columbus, och nu när jag har blivit det är jag jätteglad och har en spirande känsla i kroppen.

Tio år har gått sedan draften i Toronto, och en numera 28-årig Rick Nash har levt upp till det som sades om honom där och då.

Han har spelat flest matcher i Columbus historia, gjort flest mål, flest assist och flest poäng. Han har spelat tre VM-turneringar för Kanada och var den stora, hyllade finalhjälten i Moskva 2007. Han har spelat två OS-turneringar och guldfirade med kedjekamraten Sidney Crosby på hemmaplan i Vancouver 2010.

Han anses vara en av 2000-talets mest framträdande ishockeyspelare – men har aldrig varit i närheten av att få lyfta den trofé han allra helst vill åt.

Columbus Blue Jackets har bara tagit sig till Stanley Cup-slutspelet vid ett tillfälle under sina tolv år i NHL. Då, säsongen 2008/2009, var det roliga över innan det ens hade börjat; Detroit Red Wings vann med 4–0 i matcher och sedan dess har Ohio-laget vänt tillbaka dit de gjort sig hemmastadda, i NHL:s bottenträsk.

Inledde storsatsning

Inför den gångna säsongen gjorde klubben i alla fall ett försök, ett seriöst försök. Ägaren John P McConnell, som tagit över efter sin avlidne far John H McConnell, lovade fansen att Columbus skulle satsa och klubbledningen hade långa möten under sommaren för att staka ut den bästa vägen för organisationens framtid.

Högst upp på agendan: att hitta en förstecenter värd namnet intill Rick Nash, något som har visat sig vara lättare sagt än gjort genom åren.

I mitten av juni slog bomben ner. Columbus tog i från tårna och skickade forwardslöftet Jakub Voracek och två höga draftval till Philadelphia Flyers – i utbyte mot centerstjärnan Jeff Carter.

– Vi är väldigt nöjda med den här värvningen. Carter är en beprövad förstecenter och vi ser fram emot många produktiva säsonger från hans sida i Columbus, sa Scott Howson, som tog över general manager-rollen efter sparkade Doug MacLean 2007.

Dessutom kontrakterades den eftertraktade backen James Wisniewski – och Columbus hade visat alla tvivlare i vilken riktning klubben var på väg.

Den 27 februari 2012. Klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen och general manager Howson sitter i telefonen oavbrutet.

Alla samtal handlar om Rick Nash.

Under vintern har Blue Jackets radat upp förluster, slutspelsplatsen är utom räckhåll sedan länge – och det har blivit mer och mer uppenbart att lagkaptenens tålamod börjar tryta.

Han vill bort.

New York Rangers ringer. San Jose Sharks ringer. Toronto Maple Leafs ringer. New York Rangers ringer igen.

Men utan resultat.

Klockan passerar 15.00 och Nash tillhör fortfarande Columbus när NHL:s deadline för spelarbyten stänger.

”Inte i vårt intresse”

Howson kallar till presskonferens och förklarar:

– Det stämmer att Rick kontaktade oss i ledningen och bad oss fundera på att byta bort honom. Första gången var redan i mitten eller slutet av januari. Vi gick med på att höra oss för med andra klubbar, men gjorde klart för honom att vi i så fall vill hitta en deal som ger oss hörnstenar att bygga ett nytt, slagkraftigt lag som kan vinna Stanley Cup kring. Den dealen har vi inte hittat ännu. Rick Nash betyder för mycket för den här organisationen för att vi ska göra ett byte som inte gagnar våra intressen.

Rick Nash skrev ett nytt, välavlönat åttaårskontrakt med Columbus så sent som våren 2009, och det är ingen hemlighet att han trivs i Ohio.

Han har investerat miljontals dollar i lokala verksamheter och välgörenhet – och varit fansens favorit i ett decennium.

Men bottenplaceringarna och de tomma löftena från styrelsehåll har blivit för mycket.

Cirkus Nash är redan igång igen och allting talar för att Blue Jackets inte kan hålla tillbaka sin superstjärna över sommaren.

Nu hoppas den forne draftettan på en liknande utveckling som floppvärvningen Jeff Carter fick uppleva. Han byttes bort från hockeymisären i Columbus till glamouren i Los Angeles – och har i dag, bara månader senare, sitt namn ingraverat i Stanley Cup-pokalen.

Följ ämnen i artikeln