”Vi har varit favoriter i alla år”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-06

Veteranen laddar om

Efter fyra veckors semester och stugliv i Kungshamn laddar Niklas Andersson om. ”Mister Frölunda” står inför sin 23:e säsong som hockeyspelare på a-lagsnivå.

– Vårt nyförvärv från Norge ser spännande ut, säger han.

Redan 1987 lämnade Niklas Andersson moderklubben Ytterby utanför Kungälv för Frölunda i dåvarande division 1. 22 år senare, 38 år ung, tycker han fortfarande att det är lika kul att dra på sig matchstället. Allt är sig likt så när som på att han lämnat över ”C:et” till Joel Lundqvist.

Vad är det som driver dig?

– Hockeyn har blivit en livsstil och är nästan som ett heltidsarbete. Det är inte bara spelet i sig som är skoj. Visst går det upp och ner men det roliga uppväger. Min fru tycker nog att det är skönt att man är borta lite (skratt).

Den av många avskydda försäsongsträningen har Niklas Andersson inga problem med:

– En väldigt viktig del. Man förebygger ju skador, det funkar inte att komma otränad. Annars är det alltid jobbigt att gå på is första gången. Inte minst för ljumskarna.

Du närmar dig de 40. Ser du slutet på karriären?

– Visst är jag lite till åren rent hockeymässigt, men känner jag som idag så... Jag tar ett år i taget, säger Andersson vars kontrakt löper ut 2010.

Borta i Nordamerika blir det allt vanligare att köra vidare efter 40.

– Nja, i och för sig men det är inte så många forwards. Jag kan inte se mig själv spela om tre fyra år.

Hur ser du på den stundande säsongen?

– Vi har en väldigt intressant trupp på papperet och har fått tillbaka både Pebben (Per-Johan Axelsson) och Joel (Lundqvist). Samtidigt har vi återigen bytt ut en del killar. Men vi ska få ihop laget också.

Ni nämns bland förhandsfavoriterna. Instämmer du?

– Favoriter..tja, det har vi hört i alla år. Tittar man tillbaka på elitserien de senaste åren har det varit mycket jämnt.

Hur kommer det att gå då?

– Det har som sagt varit tajt flera år...jag vill säga att vi får tampas med alla.

Vem får sitt genombrott i vinter?

– Jag skulle säga Mathis Olimb, nyförvärv från Norge. Han ser väldigt spännande ut.

Till sist. Ditt finaste minne i karriären?

– Svårt. Jag kan säga både första a-lagsmatchen, mitt första NHL-målet, eller första landskampen. Men: det är första SM-guldet med Frölunda 2003, på hemmaplan och allt. Jag hade drömt om det och ville så gärna få uppleva ett SM-guld innan jag la av.

...och sämsta?

– Hade varit kul med ett VM-guld, det var nära ett par gånger. Men jag är inte en sån som går och ältar.

Följ ämnen i artikeln