”Jag känner mig aldrig bra”
Uppdaterad 2017-12-27 | Publicerad 2017-12-26
Uppmärksamheten var stor redan för ett år sedan.
Men det är ingenting mot för vad som väntar Rasmus Dahlin under årets junior-VM.
– Erfarenhet är alltid bra och jag tror jag har nytta av att jag var med förra året, säger Dahlin, som Sportbladet räknar som turneringens största stjärna.
Sportbladet rankar som vanligt JVM-turneringens största stjärnor och den här gången toppas den av en svensk. För ett år sedan var Rasmus Dahlin sexa på listan, nu har han avancerat till odiskutabel etta.
Dahlin själv är hur lugn som helst över alla superlativen som han får öst över sig:
– Det känns bara kul att det jag gör uppskattas, säger han.
I Montreal för ett år sedan var Rasmus Dahlin den yngst svenske JVM-spelaren någonsin. Efter hans show i premiären mot Danmark var cirkusen igång. Det var många som ville prata och få en del av den unge svenske supertalangen under resten av turneringen.
Ändå var det bara en viskning av det som väntar i Buffalo där årets turnering avgörs.
Till sommaren väntas Rasmus Dahlin väljas först i NHL-draften och hajpen runt den svenske backen är stor i Nordamerika.
Själv hoppas han att förra årets turnering ska hjälpa honom:
– Erfarenhet är alltid bra. Nu känner jag tränarna och även allt runtomkring som händer, säger Dahlin.
Hade en egen presskonferens
Innan avresan till Nordamerika valde den svenska lagledningen att hålla en egen presskonferens med Rasmus Dahlin för att där klara av frågor om NHL-draften.
Något som aldrig tidigare har hänt med en JVM-spelare.
Dahlin själv vet hur han ska möta hysterin.
– Jag försöker bara svara på frågor, sen går jag vidare. Jag är här för att spela hockey, och media tillhör väl det. Mitt huvudfokus är hockeyn, säger han.
Dahlin är en av nyckelspelarna i det svenska lag som siktar på guldet. Och Dahlin duckar inte för målsättningen:
– Det känns som vi kan går hur långt som helst, vi har grymma hockeyspelare i de här åldrarna i Sverige så det känns jättespännande.
Vilka är dina första minnen från JVM när du själv var liten grabb?
– Tedenby-året (2009) är nog det första. Sedan kommer jag också ihåg väldigt mycket med Max Friberg och guldet 2012. Ja, jag har följt JVM många år.
Inledde karriären som forward
Drömde du själv om att spela JVM?
– Nej, det var mer häftigt att få sitta och titta. Sedan blev det som det blev och jag fick vara med redan förra året.
Barndomsidolen Peter Forsberg spelade forward, medan Dahlin blev back.
Men det var som forward han inledde pojklagskarriären.
– Jag spelade forward väldigt länge och sedan insåg jag att en back också kan spela med pucken och göra offensiva grejer men ändå hjälpa laget att inte släppa in puckar. Det känns som man har ett större ansvarsområde som back, säger han.
Hur gammal var du då?
– Vad kan jag ha varit? Helt som back, då var jag nog 13–14 år.
När insåg du själv att du var väldigt bra på det här med ishockey?
– Det har jag aldrig insett. Känner hela tiden att det finns grejer jag kan bli bättre på. Jag känner mig aldrig bra.
Har du aldrig känt så?
– Nej, det är väldigt mycket som ska till innan man säger att man är bra. Det är en lång väg dit, säger JVM:s hetaste spelare.