Wennerholm: Liv är redan saknad – men aldrig glömd

Mats Wennerholm

Det finns nyheter man aldrig vill höra.

Besked man aldrig vill få.

Som att målvakten Stefan Liv ryckts ifrån oss bara 30 år gammal.

Död i en flygolycka borta i Ryssland tillsammans med alla lagkompisar och ledare i KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl.

En nästan ofattbar tragedi.

Jag har varit med och fått många liknande besked genom åren, men det här känns nästan overkligt.

Stefan Liv.

Det känns som jag träffade honom igår.

Killen som var en sådan härlig och omtänksam person mitt i en sport som tillhör de tuffaste.

En spelare ingen kunde tycka illa om.

Inte ens motståndarfansen.

Fick folk att bli gladare

Jag minns många stunder med honom i HV 71:s omklädningsrum i Jönköping, stan där han kommer leva vidare som en klubbens största hjältar genom tiderna.

De berömda kullerbyttorna framför fansen efter matcherna, SM-gulden och förmågan att alltid vara bäst när det gällde.

Den lågmälda humorn och hans otroligt underhållande blogg från tiden i Novosibirsk förra vintern.

Han fick alltid folk omkring sig att bli lite gladare.

Även oss journalister.

Jag var säker på att han skulle återvända till HV 71 och Sverige efter de två år han skulle ha stannat i Jaroslavl.

Nu hann han inte ens debutera för dem i KHL.

Och det är inte bara Stefan Liv den här tragedin handlar om.

Ett helt professionellt ishockeylag, en hel organisation är borta.

Legendarer som slovaken Pavol Demitra, tjecker som Jan Marek och Karl Rachunek som jag såg lyfta VM-bucklan i tyska Köln 2010, vitryssen Ruslan Salei och letten Karlis Skrastins, som båda spelat med Foppa i Colorado.

Och lagets coach, kanadensaren Brad McCrimmon, var med och vann Stanley Cup för Calgary 1989 tillsammans med Håkan Loob.

Det är den största tragedin som drabbat ishockeyn och tankarna går till alla familjer och vänner.

Många andra idrottsklubbar och lag har drabbats hårt av flygolyckor, där den kanske mest omskrivna är Manchester Uniteds krasch i München 1958. Den gången avled 23 av de 44 ombord.

1993 omkom 18 spelare i Zambias fotbollslandslag vid en krasch i Gabon.

Och 1970 då hela det amerikanska fobollslaget från Marshall University raderades ut. Totalt dog 75 människor i den flygolyckan.

Men det är ändå lika obegripligt och oväntat varje gång den här typen av besked kommer.

Förtvivlan och chock

Hur snabbt livet kan ta slut och lämna alla i chock och förtvivlan.

Hockeyn har klarat sig från svåra olyckor tidigare, trots att NHL- och numera även KHL-spelare tillhör de idrottare som flyger mest.

I NHL flyger alla lag mellan matcherna.

Många klubbar har egna plan och visst har man hört talas om incidenter och nödlandningar, men aldrig någon allvarligare olycka.

Ryska KHL har lika stora avstånd mellan klubbarna och flyg är enda sättet att ta sig fram.

Men jag minns också att varje gång jag träffat svenska KHL-spelare så har snacket om inrikesflyget kommit upp.

Rysk flygsäkerhet har aldrig tillhört den bästa och gamla flygplanstyper från kalla krigets dagar används fortfarande.

Lokomotiv hade chartrat en Jak-42, en flygplanstyp som bara tillverkades i 178 exemplar mellan 1979 och 2002 och där åtta varit inblandade i svåra krascher inklusive den i dag.

Och sorgen har lagt sig tung över hockey-Sverige bara dagarna innan en ny säsong ska starta.

Nu kommer den att inledas med en tyst minut över en av de största svenska spelarprofilerna genom tiderna.

Redan saknad och aldrig glömd.