”Passa på Jörgen & njut, det här blir dina sista 20 minuter som ishockeyspelare”

KARLSTAD. Klockan 21.55 gick slutsignalen i Löfbergs Lila Arena.

Elva minuter senare gav Färjestads lagkapten Rickard Wallin – som sig bör – bucklan åt legendaren Jörgen Jönsson.

En epok är över.

Jörgen Jönsson är Sveriges meste landslagsman någonsin, han har vunnit två VM-guld, två OS-guld och i går avslutade han sin fantastiska karriär – som gör honom till en av de absolut största i svensk ishockeyhistoria – med ett femte SM-guld.

Han gör det på ett värdigt sätt.

Som målskytt i den avgörande finalen på hemmaplan – och fem plus i betyg.

Glädjevrål

– När vi ledde med 2–1 inför sista sa jag i smyg till mig själv: ”passa på Jörgen och njut, det här blir dina sista 20 minuter som ishockeyspelare”.

Var du så säker på

seger?

– Man är ju naturligtvis färgad, det är ingenting att hymla om, men så kändes det. Fan vad skönt!

Plötsligt utbrister han i ett glädjevrål – ett gallskrik.

Annat var det i november.

Då bestämde han sig för att lägga av.

– Under ett par timmar var jag faktiskt hockeypensionär, säger Jörgen Jönsson.

Berätta.

– Jag har som alla vet problem med ena knäet och ryggen. Knäet är värst och läkarna rekommenderade mig att lägga av. Omedelbart. Annars riskerade jag att få men för livet.

Vad sa du då?

– Jag bestämde mig direkt för att sluta.

Men vad hände?

– Jag åkte hem och tänkte: ”jaha, det här var det då”. Jag hade lagt av, men ett par timmar senare övertalade min fru (Marie-Louise) mig att tänka om.

Och det gjorde du.

– Ja, jag ringde upp läkarna på nytt och vi diskuterade min framtid fram och tillbaka. Till slut kom vi fram till att jag skulle göra ett försök.

Orolig för framtida men?

– Det är klart att jag var, det var därför jag först bestämde mig för att sluta. Jag vet att jag kommer att ha problem med min hälsa i framtiden, men det är dumt att göra allting ännu sämre.

Du ångrar inte att du fortsatte?

– Nej, inte en sådan här dag. Dessutom mår jag rätt okej nu. Finalserien har gått oväntat bra.

Säsongen har varit lång och Jörgen Jönsson har inte stått att känna igen. Han har försökt, men inte kunnat göra sig själv rättvisa. När slutspelet började spelade han i fjärdekedjan – med ytterst lite speltid.

– Det är klart att det har varit frustrerande att inte komma upp i normal nivå. I kvarten och semin hade jag jäkligt ont och det har väl ni märkt?

Rörd till tårar

Men i finalen har Jörgen Jönsson varit lagets bästa spelare.

Han har gett järnviljan ett ansikte.

– Egentligen är det helt otroligt att jag står här i dag. Dessutom är jag rätt nöjd med spelet. Tänk att få avsluta så här! Det trodde jag aldrig för några månader sedan.

Beskriv känslorna.

– Det går inte. Från att ha lagt av står jag här och får uppleva ett guldfirande en sista gång... Nej, det är nästan för bra för att vara sant.

Han är rörd.

Till tårar.

– Så klart att det är vemodigt. Det här har ju varit mitt liv så länge och i morgon är allting över. Då tar nästa kapitel vid.

Vad ska du göra nu då?

– Ja, jag vet inte riktigt. Det kommer att kännas tomt att vakna och veta att man aldrig behöver åka till en träning igen.

Stannar i Färjestad

Jörgen Jönsson har framtiden i Karlstad. Han har ett löfte från Färjestad att ingå i organisationen och han kommer förmodligen att bli sportchefen Thomas Rundqvists högra hand.

Ångest?

– Nej, det är nog fel ord. Man vet ju att den här dagen kommer. Men konstigt? Ja, det är det verkligen.

Vad säger familjen då?

– Naturligtvis är alla glada att jag kommer att vara hemma mer. Det är jag också.

Hela familjen Jönsson är på plats och firar guldet. Hustrun Marie Louise är i omklädningsrimmet, döttrarna Ida, 11, och Moa, 7, likaså och sist dyker mamma och pappa Jönsson upp för att fira kungen av Karlstad.

21.55 i går kväll tog en epok slut.

Jörgen Jönsson går till historien som en av de största svenska ishockeyspelarna gemom tiderna.

Han avsluta karriären på sättet han gjort sig ett namn – som en vinnare.