”Jag tyckte att det var skitkul med kossorna”

Publicerad 2012-02-18

Robert Rosén om flytten till storstan, ryktena som fick honom bänkad och den snälla "bonnpöjken"

Poängkung Robert Rosén har gått från att bo i småstäder och tvingas utstå tunga bänkningar, till att älska att bo i Stockholm och ledning i elitseriens poängliga. ”Jag gillar det skarpt. Lite i början kändes det att man bara hade bott i mindre städer och ”shit, det här kan bli rörigt”, men det har varit kanon från första dagen”, säger han.

Efter att ha levt hela livet i mindre hålor flyttade bondpojken till storstan – och blev kung.

Nu berättar Robert Rosén om uppväxten på en bondgård, kärleken till Stockholm – och medie­ryktena som fick honom bänkad.

– Det var turbulenta veckor, ­säger AIK:s poängkung.

Det är ett rätt osannolikt läge på många sätt – att Robert Rosén, 24, leder poängligan 2011/2012 – och att han gör det i storstadslaget AIK.

Dels för att han i fjol förde en anonym tillvaro och delvis var bänkad i kvalserielaget Modo, och dels för att han levt i småstäder hela livet och på riktigt är en ”bonnpöjk”. Åtminstone nästan.

– Halvt är jag det. Mormor och morfar hade bondgård. Så när jag var riktigt liten var jag ofta hos dem på helgerna, de hade kossor, hundar och allt sånt där – jag tyckte det var skitkul, säger Rosén.

Vem man än frågar om Rosén blir omdömet nästan uteslutande ”trevlig och snäll”. Något som ofta märks även från medias sida.

När Canal Plus skulle göra ett reportage om Robert Rosén tidigare under säsongen frågade de Viktor Fasth om tips. ”Be honom göra en plankstek”, sa Fasth och skrattade för sig själv om kuppen mot polaren.

I själva verket hade Rosén aldrig gjort plankstek, men han fick helt enkelt ta och lära sig. Så han lånade in grejer av Fasth och provade göra rätten dagen innan han skulle bjuda tv-teamet – allt för att det skulle bli ett bra resultat.

– Man var ju tvungen att träna lite. Det är inte jag som brukar göra det, det är min tjej som har bjudit på det någon gång. Så då stod man där med skägget i brevlådan och blev tvungen att träna lite.

– Men han (Fasth) ska få igen...

Det känns som att det har med snällheten att göra?

– Nja, jag såg det inte som ett jätteproblem, det var mer en kul grej att göra något annat. Det var kul att prova på.

Känner du att du kan vara för snäll?

– Ja. Men det är svårt för mig att säga så, för mig är det självklart att ställa upp om någon ber om något. Sedan kanske det blir ibland att det blir lite mycket av något, men jag vet inte... Det blir bara så.

”Kanon från första dagen”

Han är uppväxt i Alvesta och flyttade sedan till Växjö. När han sedan väl skulle lämna blev det till en ny mindre stad – Örnsköldsvik. Till årets säsong blev det dock en rejäl skillnad när han flyttade till AIK och hamnade i Stockholm.

– Jag gillar det skarpt. Lite i början kändes det att man bara hade bott i mindre städer och ”shit, det här kan bli rörigt”, men det har varit kanon från första dagen.

Vad är det du gillar så mycket med Stockholm?

– Det finns saker att göra. I Övik så var det att man tränade, sen åkte man hem och kollade på tv. I Alvesta och Växjö kan jag tänka mig att det är samma sak om man inte är därifrån. Men när jag var i Övik var det typ att ”jaha, jag får sitta i soffan i dag igen”. Här finns det hela tiden möjligheten att göra saker och det är bra att känna det även om man inte alltid gör det.

Vad gör du här då, när du inte spelar hockey?

– Gå på stan, det existerade knappt däruppe. Tennis finns i närheten, bowling, mycket bio. Det gick säkert om man hade velat i Övik också men det gick inte så mycket filmer på biografen. Tennishall vet jag inte ens om de hade.

Men nu har du fallit för storstäder?

– Ja. Jag gillar verkligen Stockholm, det är guld.

Med din bakgrund. När AIK-fansen sjunger ”en jävla massa bönder” till motståndarlagen, hur reagerar du då?

– Ja, då står man där som en vilsen smålänning i Stockholm, haha. Men jag tycker det är bra att de sjunger den, det är kul och brukar bli bra drag.

Är du hemkär annars?

– Nu tycker jag att jag har kommit ifrån det. Men i början var det nog så, det var anledningen till att jag inte gick hockeygymnasiet, jag hade det bra hemma med mamma.

Även när han fick en förfrågan från Rögle, när de precis gått upp till elitserien inför säsongen 2008/2009, valde han att stanna hemma i Växjö.

När han två år senare skulle lämna Modo, efter första året i elitserien, blev det turbulent. Redan i februari bröt han kontraktet och ryktena började snabbt spridas. Under kvalserien kom det ut i media att han var klar för Växjö – för att sedan bli AIK ett par dagar senare.

”Det blev en cirkus”

– Det var dubbel olycka, först Växjö precis när vi skulle möta dem. Då blev det diskussioner och jag spelade inte matchen mot dem, de tyckte inte det var så lämpligt när det hade kommit ut. Det låg ingenting i det – jag sa det till dem men de kunde ju inte veta.

– När det la sig kom det några dagar senare att jag var klar för AIK, då blev det ny cirkus.

Hur tog du det?

– Det är klart det inte är positivt, när det står i tidningarna tror ju folk att det är så, så det ger ju inget positivt intryck. Sen påverkade det ju mig på så sätt att jag inte fick spela, så det var olyckligt i dubbel bemärkelse.

Var du bitter på media?

– Nej, det är deras jobb också. Det är inte bara jag som har råkat ut för det och jag är säkerligen inte den sista heller.

Följ ämnen i artikeln