”Mådde jättedåligt – ville bara låsa in mig”
Uppdaterad 2017-10-08 | Publicerad 2017-10-07
Hanna Rylander fick en match avstängning efter hörselhånen mot Josefine Jakobsen.
Nu talar Brynässpelaren för första gången ut om avstängningen.
– Jag mådde jättedåligt. Jag ville bara låsa in mig, säger Rylander till Hockeypuls.
Brynässpelaren Hanna Rylander, 22, hånade tidigare i höstas Djurgårdenspelaren Josefine Jakobsen för att hon bär hörselapparat.
– Det var i periodpausen som deras spelare pekade på sina öron upprepade gånger och jag hörde inte vad hon sa men man förstod att det var mig hon syftade på, sa Jakobsen till Sportbladet då.
Och i tisdags kom beskedet att Rylander – som uttryckte sig ångerfullt och bad om ursäkt för sitt agerande – stängs av i en match.
”Att håna någon för ett handikapp är kränkande, oacceptabelt och inte något som ska förekomma på en ishockeyrink. Enligt nämnden bör förseelsen normalt medföra en avstängning som är längre än vad som nu blir fallet. Disciplinnämnden tar dock hänsyn till de åtgärder som vidtagits av Brynäs IF och övriga omständigheter i ärendet och låter därför avstängningen stanna vid en tid som motsvarar en match”, skrev disciplinnämnden i sin motivering.
”Är inte okej”
Nu väljer Brynässpelaren själv att tala ut om uppståndelsen.
Rylander säger att hon fick en ”en blackout” i samband med en tekning och svarade för hånen mot Jakobsen.
– Jag har ingen aning om varifrån det där kom. Det är ju inte jag. Jag har aldrig sagt något på isen, jag bara spelar fysiskt. När matchen var slut fick jag magkänslan: vad har jag gjort, det här är inte okej. Jag tänkte bara att jag måste be om ursäkt, säger Rylander till Hockeypuls.
Men trots ursäkten efteråt kom en anmälan från Djurgården.
”Ville bara låsa in mig”
Och Rylander säger att hon mått dåligt efter händelserna samtidigt som hon fått mycket hat på sociala medier.
– Jag mådde jättedåligt. Jag ville bara låsa in mig. Jag ville inte ens visa mig för laget. Det kändes som att alla visste vem jag var och vad jag gjort. Det var jättejobbigt att bara gå utanför dörren och att ens gå hit till Gavlerinken var jättejobbigt, säger hon och fortsätter:
– Jag har fått meddelande från personer som jag inte känner. Det har inte varit trevligt att läsa. Första veckan plockade jag bort twitterappen ur telefonen. Jag orkade inte. Men nu när förbundet gick ut med mitt namn bestämde jag mig för att gå in och läsa igen. För att kunna gå vidare.