Ågren bryter tystnaden om ovanliga sjukdomen
Berättar om varför han inte kan spela hockey
Publicerad 2018-11-09
Under hela hösten har han valt att hemlighålla sin ovanliga sjukdom.
Men nu vill inte Manuel Ågren vara tyst längre, utan berättar – exklusivt för Sportbladet – varför han ännu inte har SHL-debuterat för Djurgården.
– Jag kände en rädsla och ovisshet för karriären, säger 24-åringen.
När vi sätter oss i den mörkgrå soffan hemma i Manuel Ågrens lägenhet, i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm, börjar han genast förklara:
– Jag har inte pratat med någon om vad jag går igenom. Jag har velat ha tid för mig själv, anpassa mig och bearbeta sjukdomen. Det har inte gjort mig något att alla har trott att jag har körtelfeber.
Utåt har det alltså hetat så. Körtelfeber.
Men verkligheten är någon helt annan.
Efter flera säsonger som poängmaskin i moderklubben Oskarshamn, och framstående i hockeyallsvenskan, värvades Ågren till Djurgården inför den pågående säsongen.
Han fick sitt livs chans att spela SHL-hockey i en toppklubb, men efter flytten till Stockholm i maj har han fortfarande inte debuterat.
Han märkte i stället relativt omgående att något inte stämde med kroppen., orkade inte hålla tempot och blev mycket snabbare trött än sina lagkamrater.
– Jag kände att det var något som inte stod rätt till. Varför orkade jag inget? frågade han sig i början av sommarträningen med sin nya klubb.
Till slut togs blodprover för att hitta orsaken bakom hans utmattningssymptom och den första prognosen sa att det troligtvis var just körtelfeber han drabbats av.
Det var också det som hela hockey-Sverige fick veta när det stod klart att Ågren skulle missa stora delar av försäsongen med Djurgården.
Drabbar 17 av 100 000
Veckorna gick och efter ett återbesök hos läkaren syntes det att Ågrens värden fortfarande var svaga, men han försökte ändå att träna på.
– På första isträningen gjorde jag ett försök att vara med, men jag orkade ingenting och blev varvad på isen under skridskoövningarna, med jättegrov marginal. Jag tänkte: fasiken, det är något som inte stämmer.
Då kopplades en specialist in, en läkare med särskilda kunskaper om levern, och 24-åringen tvingades leva i en tid av ovisshet i väntan på provsvar.
– Den tiden var jättejobbig. Jag kände en rädsla och ovisshet för hockeykarriären. Vad ska hända? Det är inget drömscenario när tanken var att SHL-karriären skulle ta fart.
När beskedet väl kom, i början av september, fick Ågren veta att han lider av Autoimmun hepatit.
En ovanlig leversjukdom som drabbar 17 av 100 000 och 70–80 procent av fallen är kvinnor.
– Hepatit… Ordet låter ju inte kul. Man tänker på Hepatit A och B. Men det är inget sådant, det här är inget som smittar, betonar Ågren och fortsätter:
– Man jämför levern i hårdhet. En frisk lever ska ligga på fem, en dålig på tio. Min lever låg på 51. Jag hade en väldigt, väldigt hård lever. Under biopsin gick läkarna in från sidan för att ta ut och undersöka en bit av levern. Den var så hård att de inte fick ut något.
Många visade stöd
Vad orsaken till sjukdomen är vet ingen, men Ågren kan ovetandes ha burit på den i upp till två år.
– Jag har känt igen symptomen tidigare och borde ha reagerat. Jag gjorde förvisso det. I Oskarshamn förra säsongen kände jag att det var något som spökade. Vissa matcher fick jag kliva av på grund av att jag inte hade någon ork. Och jag tog ett blodprov, men jag följde aldrig upp det.
Under hösten har stödet från den närmaste kretsen varit stor. Familjen, agenten Johan Altberg, och klubben har visat stor hjälp.
– Nu märker jag att jag har många människor i mina närhet som bryr sig. Sedan har vi en mental tränare i laget, som vi kan ringa till, och det har varit väldigt skönt att prata med honom om min situation. Även ”Robban” (Robert Ohlsson, tränare) har varit väldigt stöttande.
Ågren berättar att han i dag har mer energi än tidigare under hösten, att värdena börjar peka i rätt riktning.
Samtidigt äter han mediciner dagligen, men slipper förmodligen att göra en levertransplantation.
– Det finns människor som har varit tvungna att byta lever på grund av sjukdomen. Om jag svarar bra på medicinerna hoppas jag att jag inte behöver göra det.
”Kommer spela hockey en dag”
Vardagen tillbringas ofta på Hovet, tillsammans med laget, där han sätter sina egna villkor i träningen. Han berättar att han genomför enklare is-övningar för att inte tappa känslan med pucken.
– En bra dag för mig så tränar jag och glömmer bort att jag är sjuk, säger Ågren som däremot inte vet när han kan spela match igen.
– I somras hade jag förhoppningar om att kunna spela premiären. När jag insåg att det inte gick blev man ledsen och besviken. Sedan hoppades jag kunna vara tillbaka runt jul, men läkaren sa att jag inte borde sikta på det. Och då blev jag ju besviken igen.
– Därför har jag valt själv att inte ha någon tidsplan. Jag vet att jag kommer att spela hockey en dag, men om det blir den här säsongen är jag inte säker på.
