Siktade på Wall Street – men hamnade i NHL
Mest meriterad i den svenska truppen – nu ska Viktor Stålberg presentera sig för svenska folket
Uppdaterad 2018-03-22 | Publicerad 2018-02-16
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport Player.
INCHEON. Han petades av Frölunda redan som 16-åring.
Viktor Stålberg valde college och hade planer på att jobba på Wall Street – men en NHL-karriär och en Stanley Cup-seger kom emellan.
Nu gör göteborgaren OS-debut som Tre Kronors klart mest meriterade spelare.
– Men jag är lite av en doldis för det svenska folket, klart jag är sugen att visa vad jag kan, säger Stålberg.
Totalt har den svenska truppen gjort 1 602 NHL-matcher. Av dessa står Viktor Stålberg ensam för 488 stycken.
Men trots närmare 500 NHL-matcher, 60 slutspelsmatcher, en Stanley Cup-titel med Chicago och ett VM på hemmaplan är snabbskrinnaren något av en doldis för den breda hockeypubliken.
– Jag håller med om det. Att jag inte gjorde några SHL-matcher innan jag lämnade Sverige bidrog till att jag inte hade något namn här hemma.
Och när jag var med i VM i Globen (2012) hade vi kanske det namnkunnigaste VM-laget någonsin. Det var inte direkt så att fokus hamnade på mig, säger han.
Att Viktor Stålberg aldrig gjorde några SHL-matcher som ung har också sin förklaring. Han bestämde sig tidigt för att läsa på college i USA och en enda match inom proffshockeyn, dit SHL räknas, kunde ha förstört den möjligheten.
– Det svåra under mitt sista juniorår var att säga nej till att spela A-lagshockey med Frölunda, men så här i efterhand är det nog det bästa beslut jag tagit i mitt liv. Hela collegeupplägget är grymt. Om man inte vet om att man ska bli hockeyproffs, som inte jag visste då, är det ett väldigt bra upplägg.
Petningen från Frölunda tog hårt
Sista junioråret var Stålberg alltså tillbaka i Frölunda efter att ha tvingats lämna samma klubb fyra år tidigare.
– Jag kom (från Lerum) till Frölundas U16-lag men fick inte vara kvar året efter i J18. Det var riktigt tufft när man var 16 år att få höra det. Jag fick mer eller mindre själv ringa till Mölndal och fråga om jag fick spela där.
Hur reagerade du på Frölundas beslut?
– Då tyckte jag inte att de hade tagit rätt beslut, att jag var tillräckligt bra för att vara kvar även om jag inte växt lika mycket som många andra.
Viktor Stålberg rankades som en av Göteborgs bästa spelare upp till 15-årsåldern, men sedan hände något. Eller rättare sagt: det hände ingenting.
– Ja, jag kom väldigt sent in i puberteten, och var väldigt liten de första junioråren. Jag vara bara 160 centimeter lång och vägde runt 70 kilo, berättar Stålberg.
Något man har svårt att tro nu när man står bredvid den 190 centimeter långe och 95 kilo tunge atleten.
Bytet till Mölndal blev dock väldigt lyckat. Efter tre säsonger där ringde Frölunda och ville ha tillbaka Stålberg till hans sista juniorår. Där öste han in poäng i ett riktigt superlag och spelade tillsammans med bland andra OS-spelarna Jonas Ahnelöv och Patrik Zackrisson.
Kom ut med toppbetyg
Under åren i Mölndal föddes också tanken på att kombinera ishockey med att läsa på college i USA.
– Jag tog av mina sparpengar och anlitade en förmedling som skulle hjälpa mig söka till några college på division 3-nivå. Vi var tre-fyra grabbar från Mölndal som planerade att åka dit för att plugga och spela lite hockey.
Men succén under sista året i Frölunda gjorde också att en rad college från högsta divisionen gav sig in i jakten på Stålberg.
– Men då kände jag att Vermont, som tidigt var intresserat, var de enda som hade varit och tittat på mig. De visste vad de fick och det kändes tryggare att gå dit.
De tre åren på college, där Stålberg läste finans, blev minst sagt lyckade. Dels med strålande betyg, dels med ett NHL-kontrakt med Toronto Maple Leafs, klubben han draftats av.
– Jag var ambitiös i skolan och ville verkligen göra mitt bästa med studierna när jag ändå var där. Såg det som ett sätt att hitta vägar ut i arbetslivet och kanske ett jobb. Första två åren gick inte hockeyn överdrivet bra, det var inte så att jag såg mig spela i NHL två år senare.
Du hade riktiga toppbetyg har jag hört, nästan högsta tänkbara.
– Ja, det kan nog stämma, jag var ganska nära 4 i snitt (högsta betyg) fram till min sista termin. Då skrev jag på för Toronto och lämnade college med halva terminen kvar.
Och så hade du planer på att jobba på Wall Street?
– Ja, haha, men jag kom ju aldrig så långt. Hockeyn kom emellan, kan man säga, och nu har jag lagt det där med aktier på is. Det finns andra som sköter det mycket bättre. Men jag tycker om att följa med och ha koll på vart pengar tar vägen och vad som händer med dem. Jämfört med många unga spelare har jag nog ganska bra koll.
Hamnade på kollisionskurs med coachen
Efter Stanley Cup-guldet med Chicago 2013 var det tänkt att Viktor Stålbergs NHL-karriär skulle ta fart på allvar. Han skrev på ett guldkantat fyraårskontrakt med Nashville (värt 82 miljoner kronor) och såg framför sig en roll i någon av de två toppkedjorna:
Men kemin mellan Stålberg och coachen Barry Trotz var allt annat än bra.
– Vi kom inte överens över huvud taget, han ville nog inte ha mig där alls. Vilket kändes väldigt konstigt när man hade skrivit under ett långt kontrakt. Första året var väldigt frustrerande, berättar Stålberg.
Efter ett skadefyllt andra år köptes svensken ut från kontraktet (för 39 miljoner kronor) och hann med tre NHL-klubbar de två följande åren innan han den här säsongen återvände till Europa och ett tvåårskontrakt med schweiziska Zug.
Flytten tillbaka till Europa innebar också en möjlighet att spela OS.
– Men jag kan inte säga att det spelade in i att jag återvände, det var andra saker både privat och hockeymässigt, men det är helt klart en bonus.
Och en möjlighet att visa svenska folket vad du kan…?
– Ja, men lite så är det faktiskt. Klart jag är sugen att visa vad jag kan bidra med. Det är ganska jämnt och öppet mellan flera lag, men vi har helt klart en chans att gå hela vägen, säger Viktor Stålberg.