Jag blev en varg & slogs med en björn

Salming om tiden i NHL, vännernas svek och att finna sig själv...

Börje hämtar upp mig i sin grönfärgade Rover och vi åker ut mot Djurgården för att prata om livet.

Han är klädd i slitna jeans och svart t-shirt. Silverkedja runt halsen och ett gäng läderarmband som hans mor gjort runt handlederna.

Han ser vältränad ut och ådrorna på underarmarna är så synliga att de ser ut att vilja skapa sig ett eget liv.

Han klagar på huvudvärk, att han är törstig och vill gärna sitta ute i friska luften. Jag tänker att det är självförvållat och tycker faktiskt inte särskilt synd om honom.

Du är en legend i mångas ögon men är du själv nöjd med din karriär?

– Visst skulle jag velat vara med om känslan att vinna Stanley Cup, ett VM- eller OS-guld. Men jag har alltid gett 100 procent och det är det viktiga.

Förberedde du dig alltid på bästa sätt inför matcher?

– Nej, det gjorde jag väl i och för sig inte.

– Efter matcherna åt laget middag och det blev en hel del öl också. Jag förstår inte hur jag orkade. Men det var ett sätt att koppla bort all press och tänka på något annat. Jag har heller inte förberett mig på bästa sätt med kosten. Jag kunde smälla i mig en biff lunchen innan match, Helt vansinnigt i dagens läge.

”Gick igenom en tung period”

Du har många ärr men vad har gjort ondast – svek eller utslagna tänder?

– Jag har blivit sviken av bland annat två nära vänner i samband med att vi hade ett gemensamt företag. De blåste mig. Sånt gör ont. Jag gick också igenom en tung period i mitt liv då jag slutade spela hockey. Allt hände på en gång. Jag slutade spela och jag skilde mig. I och med skilsmässan försvann många vänner och det var jobbigt. Det började bli problem i förhållandet då vi flyttade tillbaka till Sverige. Vi trodde vi skulle få lugn och ro men det blev tvärtom. Hysteri. Folk var överväldigade att jag kom hem och spelade i Sverige.

– Skulle gubben orka var det många som frågade sig. Vi fick aldrig vara i fred. Jag var också ute mycket med grabbarna i laget för att komma in i gemenskapen och var sällan hemma. Sådant tär på förhållandet.

Börje har krökat en del under sin karriär men nu uppskattar han att bara vara hemma och att umgås med barnen. Han njuter av sin fria tid.

Han förklarar att han ibland går ut med kompisarna men kändisfester är inget som lockar.

Du har haft väldigt skador genom karriären. Är det värt krämporna i dag?

– Ja, jag är ju ganska frisk. Lite ont i en axel. Men man får ju arbetsskador av att sitta framför en dator hela dagarna också.

Hur tränar du i dag? För du kan nog inte lura i någon att du lagt dig på sofflocket.

– Spinning. Två dagar i veckan. Jag mår bra av att blåsa ur kroppen. Jag tränar också för min 14 år yngre sambos skull. Det är inte så kul för henne om jag bara skulle förfalla. Och visst är jag lite fåfäng. Jag kollar mig i speglar på gymmet och känner mig ganska nöjd då musklerna är synliga. Att vara bra tränad är bra för självkänslan. Ibland blir jag orolig för den dagen jag får gubbmage skrattar Börje.

”Skönt att slippa Globen”

Du är van att tävla och vilja vinna, hur fick du i början utlopp för tävlingsinstinkten då du slutat?

– Jag satte upp nya mål. Att springa Stockholm maraton till exempel. Då fick jag något att träna för. Jag spelar också en del golf. (Börje har 10.4 i handicap.)

Som elitedrottare lever man ett inrutat liv, vad uppskattar du mest i ditt nya liv?

– Att kunna vara med familjen på semester, sportlov och jullov. Vi fick inte åka skidor för tränaren, men det gjorde jag ändå om jag var ledig. Jag kom tillbaka brunbränd och tränaren frågade om jag åkt skidor. Det var inte så lätt att krångla sig ur. Nu kan jag åka skidor när jag vill!

– Det är skönt att slippa åka till Globen varje dag och stå i köerna och leta parkering. Men jag kan än i dag sakna stämningen efter en seger eller tugget i omklädningsrummet.

Lunchen kommer in och Börje berättar att han under en period inte mådde så bra. Han fick många förfrågningar och hade svårt att säga nej. Ingen kan väl ana att lugna, trygga Börje varit på en ”må bra ”-kurs. Jag ser honom framför mig i läderarmband, den tjocka silver kedjan runt halsen och i samma tränings overall som alla andra. Sittande i ring med badtofflor och dricker örtte. Det känns inte som en naturlig syn. Jag kan knappt hålla mig för skratt av tanken men blir ändå nyfiken hur det var.

Krigade med en björn...

Vad gav denna vecka?

– Ett moment var att alla skulle gå in i sig själv och vara ett djur. Jag tyckte först det lät konstigt då folk började jama och gnägga. Efter ett tag fick jag kontakt med en varg. Jag gick in i vargen och hörde en av deltagarna brumma som var en björn. Vi började kriga och jag vaknade till efter kampen med björnen, liggande på rygg, helt slut, med dreggel runt munnen. De andra satt i en ring runt mig. Jag besegrade Björnen och det var en enorm upplevelse.

– Under denna vecka hittade jag lugnet i mig själv. Jag tror att jag bär på en inre kraft..Det låter säkert konstigt men en bekant till mig har sagt att jag har en indian med ett vargskinns huvud över sig som beskyddar mig.

Du ser inte ut som en 52-årig gubbe. Vad är gubbe för dig?

– Många av mina vänner klär sig så de ser äldre ut än de är. Jag gillar jeans och t-shirt. Katarina (sambon) är 14 år yngre och jag har barn så jag håller mig ung i sinnet. Det är viktigt att göra saker med barnen och att de får prova sig fram.

Du är en manlighets ikon på många sätt. En tuffing i rinken, vältränad och ärrad. Vad tycker du är manlighet?

– Ja du. Jag vet inte riktigt, men kanske att vara ödmjuk och vältränad.

När är det jobbigt att bli igenkänd?

– Visst händer det att inte folk vet när det är dags att sluta prata. Men min sambo blir nog mer irriterad. Hon är bättre än mig på säga nej. Att folk kommer fram och pratar är inget jag kan göra åt. Blir jag irriterad förstör det ju bara kvällen.

Vad gör du i dag?

– Jag är delägare i ett företag som importerar öl, vin och sprit. Det går riktigt bra. Förra året så slog vi budgeten med råge. Vi svenskar dricker ofantliga mängder vin nuförtiden. Sen säljer jag underkläder, glasögon, innebandy, hockeyutrustning och väskor. Jag åker runt på klädmässor och är med på inköpsmöten. Godkänner alla kläder innan det bestäms att det blir tillverkas. Men den här perioden på året är det lugnt och jag njuter av ledigheten.

Starka band till Norrland

Vi kommer in på hemlängtan och saknaden efter norrland. Jag känner igen mig i hans längtan efter lugnet och naturen.

– Jag vill inte bo i Kiruna men känner oerhört starka band till staden. Jag åker dit några gånger om året med barnen. Fiskar och åker skoter. Jag har sett ut ett berg i Torneträsk där jag vill att min aska ska spridas då jag dör. Jag är inte längre rädd för att dö. Då känns det som jag kommit hem.

Vi reser oss från restaurangen och Börje nästan stapplar ut. Jag frågar om det är åldern som börjar ta ut sin rätt. Han skrattar och säger att så är verkligen inte fallet. Han skyller på gårdagen med för lite sömn.

En sak är i alla fall säkert, Börje är 52 år, Börje är vältränad, Börje har läderarmband, Börje måste bära på någon inre kraft.

Om inte annat en kraft mot bilringar, dubbelhaka, och gubbhår i öronen.

Börje Salming tycker till om...

Kursen hjälpte Börje minnas sin döde pappa

Kursen förändrade Börje Salmings liv.

Han fick bättre självkännedom och mindes bland annat sin döde far.

– Många övningar var viktiga för Börje, berättar kursledaren Viktoria Eriksson.

Det är tio år sedan Börje Salming täckte sitt sista slagskott med ansiktet. Sportbladets Tina Nordlund träffade hockeylegenden för ett samtal om allt från den tuffa tiden i NHL, skilsmässan, gubbmagen, må bra kursen i Norrköping till Börjes nya liv. Må bra -kursen gav mig ett lyft. I en övning blev jag en varg och attackerade en björn. Det var härligt att vinna kampen, säger Börje Salming.

Tina Nordlund