Målfest när Chicago vann första finalen

Per Bjurman

Hjalmarsson i centrum: Två assist, självmål, och spräckt ögonbryn: Min sämsta match i slutspelet

CHICAGO. Han fick vinna karriärens första Stanley Cup-final – och inhöstade två assist.

Ändå hoppar Niklas Hjalmarsson inte direkt jämfota av lycka.

Tvärtom.

– Jag gjorde min sämsta match i slutspelet och är liksom alla andra rätt förbannad över hur det såg ut. Spelar vi inte bättre än så här kommer vi inte att vinna många matcher, säger han till Sportbladet efter den märkliga 6-5-segern i United Center.

Ja, det började rätt illa för den ende svensk som fanns på isen när Stanley Cup-finalen mellan Chicago Blackhawks och Philadelphia Flyers inleddes i United Center i natt.

Hjalmarsson fick sy

06.38 in i matchen råkade han nicka in ett skott från Ville Leino – i egen kasse.

– Jag vet inte riktigt vad som hände, det snurrade till ordentligt. Men pucken tog på Niemis klubba och träffade sedan så illa att jag fick sy några stygn. Och så gick den in. Det kändes rätt surt, säger han när vi möter honom i omklädningsrummet efter slutsignalen.

Värre skulle det bli.

Den 22-årige smålänningen var inne på ytterligare två aningen billiga baklängesmål i den första perioden

– Ja, då satt man ju i båset och undrade...vad är det här? Ska det behöva bli så här i Stanley Cup-finalen? Jag gjorde min sämsta match i hela slutspelet, inget snack om det, säger han med en grimas.

Två assist

Well, ”Hammer” tog revansch med två assist senare i matchen – och var för övrigt inte ensam om att ha det tungt i inledningen. Alla som överhuvudtaget deltog i den sanslösa Vilda Västern-övningen uppträdde som förvirrade knattar i defensiven. Om det inte varit för en viss uppstramning i slutperioden, hade bandysiffrorna 6-5 kunnat vara ännu mer spektakulära.

– Jag vet inte riktigt vad som hände, men det kändes faktiskt rätt nervöst i de två första perioden. Båda lagen spelade dåligt. Sedan lugnade vi ner oss i tredje då tycker jag vi tog över, säger Hjalmarsson och fortsätter.

– Vi får segern och ska vara glada för det, det handlar trots allt om att vinna. Men vi är rätt förbannade och sura här inne i omklädningsrummet. Spelar vi inte bättre än i de två första perioderna ikväll vet vi ju att vi inte kommer att vinna särskilt många matcher.

”Kommer spela bättre”

Med andra ord:

Samma rock 'n' roll-party är inte att vänta i fortsättningen.

– Nej, inte från vår sida i alla fall, vi kommer att spela bättre. Sedan får man väl hoppas att de fortsätter likadant, för det kände man...om vi varit hundra procent i den här matchen hade siffrorna blivit större, säger Hjalmarsson.

Sedan kan han inte låta bli att le rätt stort.

För trots ärren i pannan och trots den något turbulenta upplevelsen under matchens gång kommer 22-åringen från lilla Russnäs på småländska höglandet av allt att minnas kvällen som en av de större i livet.

– Att komma ut på isen till en Stanley Cup-final var fullständigt....magiskt. Jag har aldrig nånsin haft en bättre känsla i kroppen, säger han och ruskar lyckligt på huvudet.